Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

måde gott och ont

Både gott och ont

Solen sken det var en perfekt oktober dag, det var fortfarande lite varmt.Sofie tittade ut igenom bussfönstret.Bussen stannade vi parken, hon steg av och såg bussen försvinna.
Hon började gå, stigen hade aldrig varit så tom. Hon var påväg till sin favorit plats i hela världen. Löven gulnade och föll sakta av av träden. Mario brukade alltid lufsande gå brevid henne, han var världens underbaraste hund. Mario var en gulvit Golden han hade dött för några för veckor sedan. Hon hade inte varit i parken efter det. Hon gick förbid den gamla bänken där brukade Mario tigga om godis. Hela parken var minnen hon satte sig ner på bänken. Hon plockade upp ett löv från marken då plötsligt en liten hundvalp kom springande från ingenstans. Den försökte hoppa upp på bänken men den klarade inte av det. Sofie kunde inte låta bli att skratta. Den försökte tre gånger men klarade det inte. Då lyfte hon upp den. Det var en liten golden valp den såg nästan ut som Mario fast mindre. Plötsligt kom det en kille springande, "Lady där är du", sa han och det såg ut som om han skämdes. Sofie log, " det är ingen fara. Jag har haft hund själv men den är död nu" Han flåsade " Vi är nya här och vi har inte lärt oss omgivnigarna" Han hade svart hår och lika blåa ögon som havet. Han satte sig på bänken . Lady hoppade direkt upp till honom. Sofie blev glad när hon såg på honom. Det blev tyst en stund men det ville inte Lady så hon skällde till och bröt tysnaden, " ööö... jag heter Hampus" Sofie tänkte snabbt, sedan sa hon" Sofie" . Han reste sig upp. " Vill du följa med en stund ? alltså om du inte har någon tid att passa "Sofi tänkte efter Nej, hon skulle inte va hemma hos My förrän fyra så "Ja, jag ska inte vara hemma hoss My förrän fyra" Hon reste sig upp. De började gå längs stigen.Lady sprang runt deras ben som en galnig. "Var bor ni då ?" Hampus tittade på henne "St:Erikssongatan 3. varför undrar du det?" Han såg på henne med en frågande blick. " Min kommpis My bor i det huset som är brevid på vänster sida. Deras hus är ljus rosa". Det susade i trädkronorna och Sofie tyckte att det var en magisk känsla. De gick till den öppna delen av parken där det var en stor gräsplan med några träd. Det stog en stor ek med en bänk som löpte runt om trädet det var säkert hundra år. När de kom ut på gräsplanen så satte sig Hampus ner på knä. Han tog fram en liten blå väska som han hadde haft på ryggen Sofie hade inte märkt den. Lady började hoppa som en galnig när han tog fram ett tuggben som han kastade i väg. Lady sprang efter och började leka med den. Sofie log "Hon är rätt lekfull va?" Han vände sig emot henne "Ja, det är väl alla små valpar? "han skrattade lågt. Fåglarna började kvittra i solskenet. Hon kände honom nästan inte men det kändes som att hon visste allt om honom. När Lady lekt en stund kom hon och lade sig i Sofies knä "Hon gillar dig" Hampus log. Sofie tittade på klockan den var fem i fyra. Det hade gått så fort att hon glömt tiden. Det var ju så himla mysigt. Hon tog upp sin mobiltlelefon. Den var i hopfällbar hon slog snabbt nummret hem till My. "Hej det är My" svarade någon i andra änden "Det är Sofie,jag kommer lite senare än väntat "Jag berätar alt när jag kommer " det kanstrade i luren för täcknigen var så där "Du har alltid ett bra själ till att komma för sent, Ja, ja vi ses sen, när kommer du då ?" hon visste inte vad hon skulle säga för tid "Jag vet inte, men tack i allafal,.Hej då".hon la på. Hampus såg först på den sovande valpen sen på Sofie "Vem var det ?" Lady vaknade. "My jag får komma lite för sent om jag vill?" De reste sig upp och gick i tystnad till Mys hus. Vid grinden sa Sofie"Hej då och god natt" Han såg på henne med den där fångande blicken igen "god natt Sofie det var kul att inte behöva vara ensam" Just då öpnade My dörren. "God natt" sa han lågt. Hon gick in till dörren där My stod och såg ut som ett frågetecken de gick in och My stängde dörren. Sedan åt de Tackos till middag.Det var sängdags My och Sofie borstade tänderna gick sedan upp på Mys rum. När dom stängt dörren frågade My "Vem var den där killen?" Sofie fick ett stort lende på läpparna och berättade hela historien om Lady som kom springande och om Hampus. My lyssnade "Jag känner honom knappt men det känns som att jag vet allt om honom" My skrattade "Skratta inte!", sa hon och så skrattde hon med. De föll i gapskratt båda två. De pratade ända tills de somnade. Sofie vaknade tidigt morgonen där på, hon såg hur My sov hon kikade ut igenom fönstet. Man kunde se igenom till Hampus hus.Hon kände igen de blåa ögonen direkt. Hon kunde inte tro det att Hamapus satt och såg på henne, hon vinkade och han vinkade tillbaka. Han hadde Lady i famnen och lyfte upp henne så att Sofie kunde se henne. Sofie fick ett leende på läpparna, sen började hon skratta. Då vaknade My och Hampus dunsade ned i sin säng så att My inte kunde se honom.Sofie åkte i från My vi ett-tiden. Sen satt hon och pluggade på det gamla biblioteket. Historia var det värsta hon visste. När klockan var sex stängde bilblioteket då hade hon läst en hel del om andra världskriget.Hon gick förbi parken men Hampus var inte där. När hon var hemma åt de mat tillsammans sedan ville hennes föräldrar diskutera en sak själva. Hon såg på tv till klockan tio sedan var det läggdags för i morgon var det skola.
Sofie vaknade klockan sju och gick upp hon tog några tunga steg fram till spegeln, hennes hår var hemskt. Hon gjorde i ordnig sig och gick ned och åt frukost. Såg på klockan, om hon skyndade sig skulle hon hinna till My och gå med henne till skolan. Hon gick igenom parken och tänkte på Hampus hela vägen. När hon kom till Mys hus såg hon My väntande vid grinden. My såg gladare ut "Jag har träffat en kille. Han är ursnygg!" Sofie såg på My med en glad blick. Kanske hade My träffat den rätta efter alla probelm hon haft. My såg ut som en solstråle " Vad heter den lycklige?" sa Sofie och flinade. Just då kom Hampus gående. My vände sig om. Hon gick emot Hampus med världens leende på läpparna. Sofie tänkte det kune inte va sant. Det var Hampus My menat, det var ju Sofies dörmprins. My gick fram till Hampus och gav honom en kram. På nästan en halv dag hadde Hampus och My blivit ihop. Det var hemskt. Hampus såg på henne med en sorgsen blick, han fattade att hon var ledsen och besviken på honom. " Det här är Hampus min pojkvän", sa hon till Sofie." Hampus det här är min bästa kommpis Sofie". My hadde tydligen inte kommit ihåg när Sofie och Hampus kommit gånde och sagt godnatt när Sofie skulle sova över hos henne. My såg förundrat på dem "Hej ", Hampus såg på My och log,"Hej, kul att träffas " Sofie var arg på My men det kunde hon ju inte veta. Sofie, My och Hampus gick sakta till skolan. Sofie kände som om någon tagit hennes stämband medan My och Hampus kvittrade vidare och om My frågade henne något svarade hon bara "mmm..."
När dom kom till skolan så gick dom till rektorn för att Hampus skulle skriva in några saker som tex. personummer tele hem och massa annat. De fick nyckeln till Hampus nya skåp. Det värsta var att Hampus fått sitt brevid henne. Bervid Sofie på andra sidan hadde My sitt skåp.De behandlade Sofie nästan som luft. Så gick hela himla dagen,dags att åka hem. Sofie hadde varit mycket med Elsa den dagen. Hon gick hem ensam. Hon smällde igen dörren bakom sig hon visste inte vart hon skulle ta vägen. Hennes föräldrar skulle gå på ett möte, de skulle va borta hela kvällen. Hon lade sig i sin säng och började fundera. Borde man vara ledsen om ens bästa kommpis tar ens drömkille? Jo, Sofie tyckte det. Hon bestämde sig för att gå till sin älskade park. Hon gick i rask takt till parken.En kvart senare så var hon framme. Hon kände sig hemma där. Hon gick och hoppades på att alla problem skulle flyga bort med vinden. Det värsta som kunde hända nu var att Hampus kom gående med Lady. Hon sattde sig på bänken som löpte runt om den stora eken. Det var lungt, bara vinden susade i trädkronorna.Hon kände sig fri som en fågel. Hon kunde sväva fram bland molnen för en sekund, eller landa. Hon såg en person hon helst inte ville träffa. Hampus gick i mot henne. Han hadde ett stort lende på läpparna "Hej", Sofie såg åt hans håll "Är du jämt här eller?" Lady kom och hoppade upp i hennes knä " Jo, nästan varje dag för att här jag kan vara den man är och inte den som andra tror man är" Nu var han den snälla Hampus Sofie kände och inte Mys Hampus som var tuffare. De där orden han sa låt som om de var tagna ur en bok "mmmm.... jag med " han satte sig brevid henne " Förlåt för det som hände i dag. Det är My som tror att vi är i hop men inte jag ". Nu blev Sofie arg när han berätta " Varför sa du inte det till henne då " hon höjde rösten. Hampus såg Irriterat på henne "Vad är det?är du arg eller?Hon blev rasande inombords "Du jag bilr arg när någon är dum mot både mig och My fatta det nu,okey!" Hampus tog Lady och gick där ifrån. Sofie vad nöjd inombords. Hon vände och gick hem. När hon kom en bit ifrån parken började tårana rinna. Hon hadde varit så dum men han hade gjort fel. Det visste hon. Hon gick och lade sig tidigt den kvällen. Dagarna gick och plötsligt var det Fredag. Hon vaknade tidigt på morgonen. När hon var klar och redo att gå till skolan ville hon gå med My till skolan men hon gick ju med Hampus nu. Så gick hela skoldagen och Sofie och Elsa bestämde sig för att ta en fika. De tog bussen och pratade hela tiden. När de steg av bussen gick de till cafeet Nilsdons bullbod. De beställde var sin bulle och två jätte maränger med tillhörande latte. De satte sig vid ett bord brevid det jättestora fönstrena "My var rätt dum va?" Sofie rörde om sin latte "Jo men det var Hampus med ", Elsa och Sofie var som bästa kommpisar. De pratade om allt mellan himmel och jord" jag skulle ha tyckt om Hampus mer om han inte hadde sagt det där helt otroligt barmsliga orden" Elsa tog en stor bit bulle i munnen "du, dom passar i hopp " Sofie såg undrande på Elsa, "Va?" Elsa flinade "Dom är idioter båda två" De skrattade. När de var klara åkte de till Elsa. De sprang upp på hennes rum. "Du, det är en fest i källaren" Sofie älskade att gå på fester" "ska vi gå dit?" Jo, det kan vi men jag måste jag ringa mamma och pappa" Elsa log, "Du får låna kläder av mig" Sofie ringde sina föräldrar och de bestämde att hon fick gå, hon skulle sova över hoss Elsa för det blev sent. Elsa och Sofie började göra i ordnig sig. Elsa satte på Agnes och Right here righit now dånade i rummet. Sofie fick låna ett par jeans och en topp som det stod youre boy friend was me. De sminkade sig och tog bussen till Källaren. När de kom in hade festen redan startat och musiken välde ut ur högtalarna.



Elsa och Sofie började dansa. Låt efter låt tog slut och sen gick hon och Elsa hem i natten. De somnade bums när de kom tillbaka. På lördagen åkte hon hem vid elva tiden. När hon kom hem så ringde My.
My darrade på rösten " jag fick veta i går som en överraskning att vi skulle flytta till Florida " My brast i gråt ", är det sant? När åker ni ? " Sofie kände som om hon skulle svimma", vi åker i dag, vid sex går planet. Våra möbler åkte i går när du var på fest vid källaren" Sofie började gråta " Ska jag komma över tills du åker?" My låt genast lite gladare " Jo! snälla!" Sofie slängde på luren. " Jag cyklar till My " hon cyklade fort. Hon kunde inte hindra tårana. När hon var framme slängde hon cykleln på gräsmattan. Hon sprang in där My stod och gråt "Nu är jag här" Hon kastade sig i Mys armar " Jag kommer att sakna dig!" De gick sakta upp till Mys rum. Det var alldeles tomt tapeten var sliten och av riven där My haft sina planscher. De satte sig där sängen sto igår. De grät i varandras armar. När klockan blev fem så var Sofie och My tvungna att säga hej då. Mys tårar spröt " du får komma och hälsa på när du vill" Sofie blev stel som en pinne "Jo det kan jag göra " Mys mamma ropade på My, " du vi ska låsa och åka nu du får säga hej då nu " My darrade "Hej då hälsa Hampus från mig. Jag kommer att sakna dig!!!" Sofie grät mer än hon någon sin gjort förut "Hej då, du frår ringa när du vill" De kramade varann för sista gången på länge. Hon såg bilen försvinna, hon cyklade hem. När hon kom hem så berätade hon för Mamma. Hon gick och lade sig. Hon vaknade av att någon slickade henne på fötterna. Hennes föräldrar satt vid sängkanten "Det här är din nya vän Molly" Sofie trodde inte att det var sant. Hennes föräldrar hade köpt en hundvalp åt henne. Det var en golden, "vad söt du är Molly ", hennes mamma log emot henne "Vill du gå ut och gå med henne" Sofie klädde på sig och tog på det nya hund halsbandet. De tog bussen till parken. När de kommit en bit så mötte hon någon hon kände igen "Hampus, vad gör du här?" Hampus log, "ja, samma som du, tror jag " Lady och Molly började leka med varandra "Det här är min hundvalp, Molly". Hampus såg på henne med en allvarlig blick, "kan vi börja om från där vi slutade?" Sofie log, "Jo". Hampus ställde sig några centimeter framför henne och kysste henne. Fåglarna kvittrade och det var en perfekt ocktober dag. Hampus kunde inte låta bili att le "Så då är det vi nu, eller?" Sofie började också le "Tydligen" Sofie kramade om honom och sen så gick de längs stigen hand i hand.
En filicka och en pojke fick lära sig att för att något bra ska kunna hända måste någon tråkigt hända. En dålig dröm tyder oftast på något bra och en god på något dåligt.The end....av Linnea Björkegren
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Novell_lover
9 nov 06 - 04:49
(Har blivit läst 121 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord