mamma och fysikläxan och Du |
-lyssnar du? förstår du nu?att lägesenergi...
Det är mammas röst som väcker mig från mina tankar. Nej mamma jag lyssnar inte.
Jag är inte ens här. Mina tankar är så långt bort från Fysik läxan man kan komma. Nästan.
Jag tänker på honom. Dig. Du, som jag aldrig får.En tanke far förbi i mitt huvud, men jag jagar snabbt bort den.Omöjligt.Du är inte kär imig. Jag vet det.Du behöver inte förklara, för jag tänker aldrig fråga dig heller.
Fråga dig om du gillar mig.Älskar. Det kommer aldrig hända, oroa dig inte. Men mitt hjärta värker och känns så tungt nu.Som om någon lastat det för mycket. Som om någon lagt en blyspets i mitten av det och den tränger längre och längre in.
Vet du hur det känns, mamma?vad skulle du svara om jag frågade dig det nu, mitt i fysikläxan?
att jag är för liten? att jag inte ens vet vad älska betyder?
Jag kanske inte vet det mamma, men jag vet att det gör ont att leva, att det gör ont att andas utan den man älskar.
Jag vet vad lycka är mamma, det är något jag känner ofta, varje gång han ler mot mig. Lycka. smaka på ordet,har du upplevt det mamma? En värme i hela bröstkorgen när något blickat just på dig?
Jag undrar,mamma. Jag vill veta hur det känns att förlora någon man älskar. Jag förstår inte mamma. Varken livet eller fysikläxan.
-lina, lyssnmar du på mig?
Nej det gör jag inte, fysikläxan står längst ned på min saker-som-är-viktiga lista och längst upp på min saker-som-är-skittråkiga lista.
Mamma, fattar du inte att jag är instängd här?jag vet att du bara vill att jag klarar detta provet, men jag orkar inte. ser du inte det?
-ja..jag fattar det med lägesenergin nu.
|
|
|
|
