Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Dikter om sorg

Dagarna blir bara längre

Dagarna går, och dom blir bara längre och längre
Nu nästan ett år utan dig, hur har jag klarat mig?
Var det inte vi som aldrig skulle lämna varann?
Visst var det så?

Men om du skulle falla, klart att jag skulle ta emot dig
Och dra dig upp igen, det var en självklarhet
Du tar inte emot mig nu när jag faller,
Du drar inte upp mig igen.
Men du sa ju… du sa att du aldrig skulle låta mig falla!

Så varför ligger jag här nu?
Jag orkar inte ens torka tårarna som sakta rinner ner i mina öron.
Är det här något du inte ville se?
Du kanske inte skulle klara av det…

Varför lämnade du mig?
Varför pratar du om mig som om jag var felet i det hela?
Varför säger du att det är jag som har svikit?
När det i själva verket är du som är felet,
det är faktiskt DU som har svikit!!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
icy_tears - 17 maj 05 - 03:49- Betyg:
Såå fin! Klockren. Älskar den!

Skriven av
Lorineca
12 maj 05 - 05:44
(Har blivit läst 565 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord