till min syster. |
Du fanns där en gång. Jag fanns där.
Vi hade så mycket att prata om, så mycket att skratta åt.
Plötsligt försvann allt det där.
Höstens kyla tog med sig värmen,
utan att tända en brasa för att hålla glöden vid liv.
jag minns så väl första gången,
hur du visade mig vad äkta vänskap var.
den dagen jag förstod vem jag själv var,
försvann du.
det kanske var förutsagt,
att du skulle vara den ängeln,
som visade mig tillbaka till rätt väg & förstå livets mening.
när du lyckats,
skulle det blir någon annans tur.
att få dig,
någon annans lycka,
att få uppleva det jag en gång upplevt.
jag kan inte säga att jag inte kan leva utan dig.
för det kan jag.
men jag vill inte,
det är en helt annan sak.
men livet går vidare,
fastän du inte går bredvid mig längre.
i vilket fall som helst,
så har en bit utav mig försvunnit med dig.
& den biten faller inte på plats förrän du kommer tillbaka.
lova mig att alltid minnas mig,
som dom systrar vi en gång var.
lova mig att alltid komma ihåg,
dom stunderna som en gång var.
jag är ledsen att det blev såhär,
|
|
|
|
