Ett fall av död. |
Det var tredje gången du dog som jag sa hejdå på riktigt
Jag visste att du skulle återvända
men jag ville inte vara en del av det längre.
Din lek med döden som ändå inte var definitiv som döden sägs vara.
Ingenting är definitivt när det handlar om dig, Ofelia.
Du är din egen. En fri själ, fastkedjad i dig själv.
Jag har bara ett liv och jag vårdar det.
Du lever som katt och dör som katt.
När du har dött sex gånger till kommer du aldrig tillbaka
och jag längtar
Jag längtar efter att få se dig blekna bort
Du och ditt hat.
Det hat som föder dig på nytt.
Om och om igen.
Du lever inte trots att du hatar
Det måste få ett slut, Ofelia. Det måste få ett slut.
Två överdoser och ett nedslag från hög höjd
Du lever inte trots att du talar
Du grimaserar av smärta men jag ser ditt brösts rörelser
Ofelia, att andas kan inte vara att leva
Något har gått fel på riktigt för du står ännu still i tanken
Funderar på hur du ska få ditt hjärta att stanna
Den här gången
Det var tredje gången du dog som jag svor att jag skulle dö innan dig
Men jag lever och du har redan dött
Du lever inte trots att du gråter
Orkidéerna jag köpte till din begravning fann jag vissna i mitt eget fönster häromdagen
De förlorade sin skönhet med din pånyttfödelse, din tredje död
Du har ett envist hjärta och jag
måste säga att det är din förbannelse, Ofelia
Att du lever utan att ha något syfte med ditt liv
Du är mänsklig men saknar alla beståndsdelar som bygger ett liv
Männen som du fråntar sin mandom. De älskar att utnyttjas av dig
För de vet att du dör igen om några dagar
Du är redan död så de behöver inte ta hänsyn
till det de inte vet om
Såsom du och din infrysta kärlek, Ofelia.
Du lever inte trots att du älskar
|
|
|
|
