Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

varför ?

Mamma kom in i rummet, hon drog upp rullgardinen.
- det är dags för min solstråle att vakna nu.
Jag låg kvar i sängen, jag orkade bara inte gå upp idag.
Jag tänkte på Johanna, hur hon alltid skrattade när vi
gick tillsammans till skolan, när vi alltid sjussar varandra
på cykel. haha , vilken känsla. Nu ville jag bara upp och
och springa bort till hennes hus och bara krama om henne.

Jag gick ner för trappan, jag kände hur benen darrade,
jag mådde inge bra, och det hade jag inte gjort på länge
heller. men jag var bara tvungen att gå till skolan.
Jag kunde ju inte lämna Johanna där alldeles ensam,
det var alltid hon och jag som höll ihop. I skolan & efter.
Jag åt en halv macka och drack lite oboy. jag gick
upp på mitt rum, jag ringde Johanna på mobilen, jag ville
inte väcka hennes syster, för jag visste att hon hade sovmorgon
på Tisdagar.
- Johanna svara då! , sa jag tyst för mig själv.
"hej du har kommit till Johannas mobil, jag kan inte svara just
nu , men du kan ringa hem om du vill . 552345. hej då" det var
hennes telefon svarare.
" aja , hon kanske har försovit sig. eller så äter hon frukost,
men vi ses väl i skolan " tänkte jag.

Jag tog min ljusgröna cykel och cyklade till skolan.
På vägen mötte jag Ofelia, hon går i min paralellklass.
Vi är ganska bra vänner, hon brukar vara med mig och Johanna
på rasterna ibland. fast idag hade hon gympa första
lektionen så vi cyklade åt olika håll efter korsningen där jag
brukar möta Johanna.
När jag kom till skolan var jag försenad fem minuter. jag sprang
till mitt skåp. Låste upp och kastade in min jacka och ryggsäck.
tog fysikboken och sprang ner till sal 239.
Jag såg mig omring, och hoppades på att Johanna skulle vara
där. Men det var hon inte, fast hon skulle nog komma snart. jag satte
mig brevid Kevin, en mörk kille. Han är jätte snäll, nästan
som min bästa vän kan man säga.
Vi hade genomgång på provet som skulle vara om två veckor,
jag skrev ner anteckningar till Johanna också, det är ju alltid
bra att veta vad man ska kunna till provet.

När det var en kvart kvar av lektionen så ringde det på min mobil,
jag sprang ut, och alla kollade på mig. Det var mamma.
Hon lät allvarlig och hon sa att jag skulle sätta mig ner.
- mamma, jag har lektion , väste jag till henne.
- Izabell, sa mamma.
Johanna krockade igår med moppen.
hon kommer inte till skolan idag.
-va? men klarade hon sig bra då?
Kan vi inte åka till sjukhuset efter skolan?
Kan du köpa blommor? och hämta mig klockan 14.15 ?, sa jag snabbt.
-Lilla vän, Johanna finns inte längre. Hon klarade sig
inte, men hennes sista ord var till dig; hälsa Izabell att jag
älskar henne, och att hon har betytt jätte mycket för mig.
Jag började gråta, jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
Mamma var på jobbet just då, hon kunde inte hämta mig, men jag
fick gå hem om jag ville. Men jag orkade ingenting just då.
Jag gick sakta in i klassrummet igen. Alla kollade. Jag gick mot
min plats, när elias stoppade mig.
- Izabell! vad har hänt? , sa han.
alla vände sig om och tittade.
Jag började gråta ännu mer. Tårarna bara forsade ut.
jag berättade för min lärare, Pernilla Törne.
Jag bad om att få gå hem , och att hon skulle berätta det för
resten av klassen.


På vägen hem tänkte jag på allt jag och Johanna har gjort tillsammans.
Alla minnen. Tårarna bara rann och rann.
När jag kom hem gick jag raka vägen mot badrummet.
Jag tog upp en ny rakhyvel som mamma köptde dagen innan.
Den var nog tillräckligt vass tänkte jag.
Om inte Johanna ska leva, ska minsann inte jag heller göra det, jag tog upp
rakhyveln och drog snabbt. Det vart vitt för en stund. sen
började blodet rinna, jag gick in i mitt rum och la mig på sängen
jag satte på "våran låt" jag grät, och somnade..
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
bonanza_ - 3 nov 06 - 18:14- Betyg:
Vad sorglig, men jätte bra skrivet!!
gatljuset - 3 nov 06 - 08:35
Den första kommentar som skrivits här "det är vad man kallar riktig vänskap".
Det tycker jag inte.. Riktika vänner vill att ens bästa vän ska fortsätta leva
livet om den dör, att den bästa vännen som är vid liv, ska leva för henne!
Jag ville bara säga det, tro mig.. Jag vet!

By the way, bra skrivet.. :))
_hon_ - 3 nov 06 - 08:16- Betyg:
här behövs de torka tårara ska jag säga, jätte fint =)
PulkaBarn - 3 nov 06 - 08:14- Betyg:
bra!! :D:D
empalove - 3 nov 06 - 08:13- Betyg:
fin men väldigt sorglig..
Det är vad man kallar riktigt vänskap..

Skriven av
Tjejjen92
3 nov 06 - 08:07
(Har blivit läst 79 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord