Uppdragna rötter. |
insikten kom när jag fick utsikten
ett halvårs betänketid och jag är inte klokare för det
jag har backat i månader men nu har jag stannat
branten är precis bakom mig, ett steg ifrån livet
blodsband är kapade, inbillade livlinor bortsuddade
hennes eviga bitterhet färgar mig grå
jag försöker göra mig av med stensamlingarna
letar färgklickar för att motverka gråskalan
jag kan inte komma ifrån
att hon har samma blodtyp som jag
samma ansiktsdrag, samma leende,
samma stenar
hon är brinnande is under sina förklädnader
föräldralös hemlös - det hänger löst
jag vacklar utan åskådare
saknar den moderliga tryggheten
söker fasta punkter på kartan
jag hade en gång någon jag kallade mamma
|
|
|
|
