Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Våra liv som katastrofer...4

EBBA

Hon hade rätt. Någon dag skulle han ge sig på mig. Han blev bara dummare och dummare och farligare och farligare. Jag började rita ner en massa robotar som skulle göra så att han fick känna vad vi gjorde. "The TERRIBLE TOUNGE TWISTER" var en av de många. Den bestod av en ögon frans böjare och en gräddvisp. Rätt så taskigt faktiskt...när man tänker efter. tillslut så hittade han "robot" boken under min kudde. Du vet säkert redan vem jag pratar om. Just det, min mammas pojkvän...Markus. Han satt länge och väl och blädrade egenom de bladen som jag hade jobbat så länge med. Tillslut fick han nog. Han tog tag i stekpannan som låg bredvid honom och höjde den i luften. Mamma försökte skoja ut honom ur det men det gick inte. Tillslut så kastade han. Mamma skrek åt mig att springa så fort jag kunde. Jag brukade vanligtvis vara väldigt snabb på att springa..men inte denna gången. Jag hade ett par av min tajta jeans på mig, så det gick inte så fort. Stekpannan träffade mig i ansiktet. Jag fick ett litet sår. Mamma grät, mina små syskon grät. Markus såg bara skamset ner i marken och bet sig i läppen. Han gick ut fem minuter efter. Säkert till någon av hans kända pubar och tog sig lite sprit. Ungefär tjugo minuter efter kom min mormor hem till oss. Min mormor är inte som andra mormorar...Hon ser ung ut! I topform! Lär ut balett! Faktiskt riktigt häftigt. Hon såg chockat på mitt sår och tog tag i min hand.
- Ebba...ska åka till sjukhuset med mej nu. Sen ska hon packa hennes saker och följa med mig hem. Jag låter inte henne stanna här med den där...VARELSEN i huset!
Hon fnös och gick ut genom dörren. Jag älskar min mormor! På sjukhuset sa vi att jag bara hade lekt med några av mina kompisar och att jag hade trillat ner för trappan. När vi gick ut sa mormor att det var nog rätt dumt gjort. Vi skulle ha anmält honom. Men det gjorde vi inte. När vi kom hem så hade mamma redan packat all åt mig. Precis som om hon VLLE få ut mig ur huset. Hon ksyllde på att det kanske skulle vara bra för mig att komma ut och vila mig. Mormor höll med. Så nu sitter jag här...I MORMOR's hus...och jag som trodde att det skulle bli ett lugnt lov.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Snutte - 16 nov 06 - 04:27- Betyg:
skitbra!

Skriven av
FerglagdFalaffel
3 nov 06 - 06:12
(Har blivit läst 37 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord