Det här med höstmånaderna och mörkret. |
när september övergår till oktober
är det som om något stannar upp
de svårlösliga klumparna stockar sig i halsen
knutarna dras åt lite hårdare
bara för att öka höstens komplikationer
bara för att
jag minns
förra hösten och
jag sa adjö till en park i skymningsljus
farväl till dig i evighetens solnedgång
jag sa på återseende till tunneln i mörker
jag kommer återvända dit
tills det inte finns något att återvända till
mälarens vatten får en fast yta
och jag är livrädd att våra ytor inte räcker till
ty den här höstens stormvarningar
är inget att leka med
september, jag fryser för mycket
för att kunna välkomna oktober.
|
|
|
|
