Som ett skepp på havet |
Jag sitter i Stockholm i gamla stan
på ett litet café ja du vet nog vart
Gästerna har gått det är bara jag kvar
och regnet det faller nog snart
Det doftar vaniljte och inrökt tyg
och ägaren Ray ställer frågor om dig
Jag tänder en prince inte längre i smyg
cancern får gärna ta mig
Som ett skepp på havet
utan riktning utan mål
med brustna segel utan vind och våg
Nu när du är borta
säg vad finns det kvar
förutom en hägring...på min ocean
Regnet smattrar mot rutorna nu
bord och stolar bärs och torkas av
Klockan är redan långt efter sju
jag väntar men jag vet inte på vad
Nu släcker dom ner i gamla stan
lika mörkt som i mitt bröst
Jag går längs gatorna
känner hunger och törst
Jag strövar sakta fram
jag var en annan man
då jag var med dig..
Som ett skepp på havet
utan riktning utan mål
med brustna segel utan vind och våg
Nu när du är borta
säg vad finns det kvar ?
förutom en hägring...av det som var...
_________________
|
|
|
|
