Våra liv som katastrofer...3 |
ISABELLE
När vi kom hem så slog jag direkt ner mej på soffan och pustade ut. Den vanliga gamla lukten...ja, hem. Jag hörde mamma prassla lite i köket och katten leka med någons gamla toffla där uppe. Jag slöt ögonen och tänkte en stund. Vad skönt det var att vara hemma. Jag öppnade ögonen av att någonting sög på mit finger. Jag satte mig hastigt upp och där satt min lillebror. Jag log nätt och lyfte upp honom i knät och kramade om honom så hårt jag kunde. Gud, vad jag hade saknat honom! Då kom jag på någon annan jag hade saknat.Ebba. Jag satte ner lillbror på ggolvet bland alla hans klossar och sprang snabbt till telefonen och ringde numret som jag aldrig glömde."Tuut...Tuuut...Tuut..."lät det i andra sidan luren. Tillslut så svarade hon.
-Hej det är Ebba, sa en ganska dyster röst.
-Ja ,hallå hur har du det?
Tystnad.
Ett upphetsat skrik hördes från andra sidan luren.
-ISABELLE!!!
Jag skrattade.
-Vem annars?
-Vet inte...men du är tillbakaa!!! , vrålade hon i luren.
-Schh. Dämpa dej. Jag får ju hörselskador!
Jag höjde på ena ögonbrynet. Verför var hon så upphetsad? Jag hade ju bara varit borta i två dagar!
-Okej förlåt...men jag har saknat dej!
-Men, hallå? Jag har ju bara varit bprta i nån dag!
En suck hördes i andra luren.
-Jaa...men när ens bästis blir påkörd av en bil blir man faktiskt inte lite rädd.
Jag log. Det var skönt att kunna få prata med henne igen.
-Men du?
-Ja?
-Möt mig i parken om det går.
-Visst!
Jag stampade lätt med foten.
-Okej. Hejdåå!!
-Hejdåå!!
När jag kom cycklandes in i parken så satt hon där och väntade på mig. Vi omfamnade varann länge. Jag log mot hennes solbrända ansikte. Hon hade alltid varit väldigt söt. Men lockigt kastanjebrunt hår och stoora rådjursögon som glittrade som diamanter. Jag däremot, var inte så söt. Jag har strippigt råttfärgat hår och lite snedda blåögon. Jag var väldigt spinkig och hon var mer normal. Jag hade blekt ansikte, och hade de mest underbara färg.Jag hade glasögon, hennes ögon var underbara! Jag hade beniga kinder, hennes kinder var de mest mjuka någonsin. Vi var väldigt olika, Ebba och Jag...fast ändå älskade vi varann som syskon. Så när vi satt ner på den bänken berättade hon: Hennes mammas pojkvän slog hennes mamma... Jag rös.
-Så hemskt! Du borde anmäla honom!
Ebba nickade...
-Jag vet, men mamma älskar honom fortfarande!
Jag höjde på ögonbrynet.
-Hur kan ma älska någon som...slår en?
Hon ryckte på axlarna och såg ut i tomma intet.
-Vet inte...det låter lite sjukt.
-LITE?
Hon suckade.
-Jag vet.
-Snart kommer han ge sig på dej!
Jag rös bara jag tänkte på det. Ush vad hemskt!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Snutte - 2 nov 06 - 02:15- Betyg:  | I sånna fall.. misstänker jag.. Men den var jättebra Idis!!
Saknar dej.. Ring mej :) Eller maila.. men helst ring..
Vill höra din röst.. Men vi ses på måndag.. Oj juste.. En klar
femma!!! :D | | FerglagdFalaffel - 30 okt 06 - 02:11 | | vad betyder te isf? :S | | ILoveCross_ - 28 okt 06 - 21:45- Betyg: | Ha läst alla delarna nu =)
Men orkade bara kommentera en xD
Men , hoppas du skriver mer snart =)
Säg gärna te isf.
Take care (F) // AnnaaH |
|
|
|
