Sista frälsningen |
I den tätnande dimman, försvinner min stig,
ingen återvändo, det är priset för mig...
Till mörkret, förevigt är jag nu bunden,
för mig, sista frälsningen är funnen...
Min mörka hemlighet, svart slöja av död.
i dess kalla omfamning, finns inga andetag...
Sista uppoffringen, dela blod,
ut, från venerna strömma...
Evig hunger, mitt sista kors,
det förflutnas armmod, är ingen förlust..
Den sista droppen liv, strömmar från den döda,
offret för denna natt, gjord för de odöda...
|
|
|
|
