börja leva |
varför lever ni inte i nuet.
Försöker vara lyckliga och utan skapar er olycka
för egetligen orkar ni inte lyckas ..
Ni skär er i armarna , man frågar varför..
Vet i egtligen det själva..?
Eller gör ni det för att många andra gör det
egtligen hatar jag att skriva och ta upp
sådana saker. Men jag kan inte hjälpa det , det gör mig
så jävla förbannad! Jag har många vänner och
bekanta som har gått igenom ett rent helvete..
Dom skär sig inte i armarna.. Dom försöker
komma över det som har hänt och ger inte upp dom
är starka! Försök gå igeom livet försök prata
om era problem.. Försök bearbeta istället för
att stanna kvar i erat destruktiva betende..
Börja LEVA
|
| Kommentarer | | eric87 - 1 nov 06 - 02:15 | | jag tror inte att det är så lätt det där, alla som läst psykologi vet att det är en försvarsmekanism för att kunna kontrollera ångest! | | ingenbryrsig - 26 okt 06 - 22:49 | Jag kan inte tala för andra men... När jag var liten lärde jag mig hur man går ut ur kroppen, hur man svävar iväg och inte känner av vad som händer. Fast det räkte inte, jag stack mig själv med nålar också, för att sedan även sy i mina fingrar. Sedan började jag i skolan också, där blev jag allmän hackkyckling, alltid svårt att passa in hur normal man än försökte vara. Sedan bara fortsatte allting, dagen då min morfars begravning var sa de till mig att jag skulle dränka mig, jag var väl rätt nära men en kompis hämtade mig från vattnet, huh... Vet inte exekt när jag började skära mig, hade fruktansvärd blodskräck, jag var fan rädd för allting.
Hur som helst så började jag gå hos en psykolog när jag var 12, hamnade in i psykiatrin när jag var 13 och blev inlagd för första gången när jag var 14. Och vägrade fotfarande erkänna att jag skulle må dåligt. Jag hade redan börjat skära mig innan jag märkte det, men hur skulle jag kunna veta att att må så som jag alltid mått var att må dåligt? Men min psykolog hjälpte mig väl, det är synd att hon slutat för nu har jag ingen längre, vettevälfan varför, jag är fortfarande inne i psykiatrin, på rehabiliteringsstöd och kämpar att överleva varje timme. Mamma sa det först nu, hon har startat en självhjälpsgrupp, att dom inte får kallas sig offer utan överlevare, men så har det varit länge med de jag träffat på Internet. Internet fick mig att sluta isolerar mig så mycket, haha.
Min mamma är också överlevare, hon är sjukpensionerad, men hon kämpade länge med arbetsprövningar och saker för att kunna arbeta. Man vill inte må dåligt, man vill ju leva, det är bara det att det ÄR svårt, saker som är helt självklara för andra är hur svåra som helst att klara av. Men jag är inte helt död, man ser mig ibland, en liten positiv pratglad flicka som kommer överens med de flesta och skämtar en massa. Jag sa till en att på Internet säger de ofta att jag ska tänka positivt och sluta vara så pessimistisk, då tyckte hon att då känner de nog inte mig. Haha, jag ska gå igenom mina problem, bara jag minns dem xD Vad jag minns varierar dessutom.
Man är inte mindre stark bara för att man skär sig eller skadar sig själv på något annat sätt, det är ett sätt att överleva, inte ett bra sätt men ett sätt man råkade hitta någon gång som fungerade. Att skära sig är inte att ge upp, man lever ju vidare då, man har inte gett upp. Man ska naturligtvis inte börja skära sig, heh, hade nog inte gjort det om någon sagt det till mig, precis som jag aldrig började med alkohol eller droger, men jag levde isolerat, jag kände inte till att folk skar sig, det varkade bara som en bra idé för tillfället, men i själva verket blir man ju som en alkoholist eller narkoman, man blir beroende av sitt skärande. Även efter ett uppehåll på fem månader kan man börja igen. till och med efter fem år, men det har jag bara hört andra berätta, så länge har jag alrig klarat själv. Någon hade till och med efter 45 år. | | Dunderklumpen - 26 okt 06 - 20:20 | jag vill inte förklara någon som svagare eller dum..
jag vill bara att folk ska börja ta tag i dem
grunläggande problemen
som bidrar till att folk börjar skära sig och göra någonting åt det..
Lovar att det kommer kännas jobbigt att
ha ärren kvar där sen hela livet och påminna er om
allt det jobbiga som ni egetligen bara vill glömma..
Måste finnas bättre sätt en det självdestruktiva att må bra på, eller? | | Violina - 26 okt 06 - 18:02 | Att man skär sej på handlederna behöver inte vara ett tecken på självmordsförsök. Beror på hur man skär, de flesta skär juh tvärs över handleden, snarare ett rop på hjälp. Sen kanske inte alla vill ha hjälp. Ångestlindring är de främsta själet att man skär sej! Att få se sitt eget blod kan också vara nån slags förankring till verkligheten.
Jag skär mej inte själv men träffar många i mitt jobb som gör det och som jag haft en del djupa samtal med och det jag skriver nu är utifrån deras erfarenheter. Kan naturligtvis inte tala för alla. | | ilyj - 26 okt 06 - 02:46 | hehe du behöver väl inte vara så upprörd ledsen91
jag tror inte att dunderklumpen menade det så heller
alla har vi våra problem
alla har vi sorger i vårt hjärta
det handlar bara egentilgen om hur man hanterar sorgen
jag ska egentligen inget säga
för jag skär mig inte
man jag vet andra som gör det
och jag kan förstå att dom har det svårt
det har jag med men den stora skilnaden att jag inte skulle kunna skära mig
så frågan är hur kan man skära sig?
vad är det som gör att man kommer på tanken bara?
det vill jag gärna veta
kramar vicky | | Ledsen91 - 26 okt 06 - 00:10 | Jag måste bara få säga det här, ursäkta om jag låter bitchig..
Du frågar varför många av oss skär oss i armarna, verkar tycka att
vi som gör det är svaga, skapar oss vår egen olycka..
Vadå 'skapar oss olycka'?! Ta inte illa upp, men tror du verkligen
att man tänker "åh, jag mår dåligt. Jag skär mig i armarna, så blir
allt ännu värre och jag kan klaga.." ?!? Det är ju inte så! Jag
VALDE inte att börja skära mig, det bara kom. Går inte att beskriva
riktigt varför. Allt blir för mycket att bära..
Du säger också att 'du har vänner coh bekanta som gått igenom ett
rent helvete' och att 'de är starka och försöker gå vidare utan att skära sig'.
Är vi som skär oss svaga då eller? Det är vi INTE!
Tror du inte vi försöker ta oss igenom livet, gå vidare?!
Vet du hur j***a svårt det är att gå vidare, att PRATA om det som hänt?!
Tänk efter, istället för att klanka ner på oss som skär sig för att vi gör
det. och framför allt; kalla oss inte svaga!! | | ilyj - 25 okt 06 - 22:32 | hehe det tycker jag med.... det är därför dikta finns... så att man kan få av sig en massa känslor... så att man inte gör nått dumt.... jag lever i nuet det lovar jag :D
kramar vicky |
|
|
|
