Älskar , Älskar inte |
Det kändes i hela kroppen att det var något speciellt med den här dagen. Det liksom killade och sprang som små myror över hela kroppen. Trots att sömnen tyngde ögonlocken i värmen under täcket stack jag ut benen över sängkanten och kände försiktigt på det kalla golvet med tårna. Vi hade kommit hit i går, jag, mamma, och min allra bästa vän, Johan, för att bo i farmors sommarhus en månad. Allt var precis som jag mindes det, men saltdoften från havet och solljuset bakom farmors, blå-vitrutiga gardiner. Gänget vid bryggan. Jag visste att det var något speciellt med den här dagen.
Snabbt hoppade jag u ett par shorts och ett linne och sprang nerför trapporna. Väl nere i köket såg den solvarma gräsmattan farligt lockande ut. Snart stod jag där men tårna nerborrade i gräset och bara andades in sommaren. Då hörde jag rösten.
- " Hej Paula"
Jag vände mig hastigt om. Jag hade varit så inne i mina drömmar.
" Oj, förlåt om jag skrämde dig."
Det var Johan, killen som jag delade allt med. Han var med mig överallt och utan honom kändes allt så tomt. Men Johan och jag skulle aldrig kunna bli mer än kompisar, för han gillade ju killar…
" Det är ingen fara, jag stod bara och tänkte lite. Vad är det du ska berätta för mig ikväll egentligen? Jag är orolig. Jag har inte kunnat sova något inatt."
"Jag skulle inte berättat något förrän i kväll. Du blir ju alltid orolig för mig."
"Men det är ju bara för att jag bryr mig så mycket om dig. Det vet du ju. Du är så sällan allvarlig mot mig."
Egentligen visste jag inte varför jag var så orolig. Johan skulle bara berätta en sak. Men vad! Jag kunde inte låta bli att tänka på det. Tänk om han träffat en ny kille! Jag skulle aldrig stå ut med att se Joahn gå hand i hand med någon annan än mig. Jag älskade honom. Om bara han kunde älska mig.
"Jo, jag vet. Och jag är jättetacksam för att du tänker på mig. Men försök att inte vara orolig. För min skull.."
"Ska försöka", sade jag tyst.
Johan klädde sig bättre än många killar jag kände, och han var väldigt noga med att sköta sitt utseende. Ganska typiskt för gaykillar, tänkte jag. Så synd att han var lagd åt det hållet, för vi hade verkligen superkul ihop. Johan hade tröstat mig med grillade marshmallows när min senaste kille dumpade mig för en dum blondin som inte fattar noll, och Johan fanns där med näsduk och en tröstande axel när jag fick reda på att min katt Baby hade blivit överkörd av en taxi.
"Nä, nu måste jag dra darling", sade Johan plötsligt, samtidigt som han lade armen om mig. "Men vi ses väl på bryggan ikväll vid sjutiden då?"
"Självklart, jag kommer."
Alla ungdomar här på ön träffades alltid vid bryggan på lördagskvällarna. Det var som en tradition. När Johan gått, återvände jag till sängen, jag var fortfarande trött. Jag vaknade igen av att solen sken in vid tolvtiden, och jag bestämde mig för att inte låta dagen rinna i väg helt, så jag borstade i ordning håret, och gick ner till köket. Mamma hade nog tagit färjan över till stan. Jahopp, tänkte jag, då får jag väl spendera dagen för mig själv. Det kändes bara skönt. Runt fyra drog jag ned till second - hand stånden vid hamnen. Där fanns det alltid coola kläder till fyndiga priser. Jag tyckte inte att gå omkring som alla andra. Det var kanske det alla gillade med mig. Min lilla shoppingrunda resulterade i en gul/limefärgad klänning med små söta blommor på. När jag gick genom parken på väg hem såg jag alla nykära par gå omkring i det nyklippta gräset. Ett par red tillsammans, ett annat kysstes ogenerat under ett träd, samtidigt som de berömda ekorrarna iakttog dem nyfiket. Jag kände mig så ensam, men ikväll skulle det bli annat av. Jag var utbjuden av Johan, och även att han var gay så kändes det på något sätt bra att gå ut med en kille. Det var ikväll jag skulle få veta vad han ville berätta för mig. Varför kunde jag inte sluta tänka på det.
Klockan närmade sig sju och jag trappasserade ner till bryggan. Johan utmärkte sig direkt, trots att bryggan var det populäraste stället att träffas på.
"Åh, vad snygg du är!", sade Johan uppriktigt när han fick syn på mig. "Är den där klänningen ny?"
Jag skrattade. Johan hade koll på alla plagg i min garderob.
" Ja, den är ny, köpte den i dag. Ska vi gå till parken nu?"
Vi började gå och Johan tog min hand. Hans hand var varm och torr och greppet utstrålande trygghet. Jag undrade lite varför han tog min hand just nu.
Vi satte oss under ett träd. Jag hade otroligt kul och Johan var den perfekta sällskapet. Han passade upp mig och jag kände mig behandlad som en prinsessa. Synd bara att han verkade dras till killar istället för tjejer. Eller det var väl inte synd om honom, bara för mig. Johan hade varit perfekt. Han var snygg, rolig, charmig och förstående. Och dessutom hade han god smak, till skillnad från Alex, mitt ex, som visserligen var snygg, men som envisades att ha för korta byxor, och fula tröjor, som han trodde han såg cool ut i.
Johan tog min hand och tittade djupt i mina ögon.
"Paula, du vet väl hur mycket jag tycker om dig?"
Jag kände mig smickrad, men aningen förvirrad. Varför var han helt plötsligt så mån om att bedyra sin vänskap för mig.
"Självklart, Johan. Jag tycker ju om dig också. Det vet du."
Jag såg lika djupt in i hans ögon och jag trodde han skulle be mig om en tjänst. Men vad det var kunde jag inte lista ut. Man kunde aldrig veta med Johan.
"Får jag kyssa dig?", sade han plötsligt.
Jag visste inte hur jag skulle reagera. Visst hade han kärleksfullt snuddat vid min kropp ett otal gånger, men Johan var homosexuell. De gillade helt enkelt fysisk kontakt.
"Vad menar du?!"
"Vadå menar? Du vet mycket väl vad jag menar, Paula. Jag har ju försökt komma nära dig hur många gånger som helst nu, men du verkar ju bara vilja vara kompis med mig."
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag letade i minnet efter saker Johan hade sagt, men kunde inte hitta några direkta bevis att han var intresserad. Jag var förvirrad, men inom mig brusade jubelkänslor upp, likt små bubblor. Jag kunde inte hålla mig utan brast i ett stort skratt. Johan stirrade på mig, som jag inte var riktigt klok. Det var alltså det här han skulle berätta för mig. Jag som hade varit så orolig. Joahn var inte gay. Han älskade mig, och jag honom.
"Men jag var ju säker på att du var gay."
Nu började det rycka i Johans mungipor också. Han tog min nacke och förde min mun mot sin. Kyssen jag fick var full av både ömhet och ren kärlek.
- "Nå, tror du fortfarande att jag är gay?", frågade Johan, men ett belåtet flin på läpparna. Jag skakade på huvudet och såg hur Johans ögon blänkte. Jag visste att Johan skulle ta hand om mig. Han var min bästa kompis. Och nu, kanske mer…
Detta är en uppsatas jag skrev i skolan! ^^
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | | Fnattie - 25 okt 06 - 01:38 | | jätte bra (: | taina - 25 okt 06 - 00:24- Betyg:  | | gud va fint värkligen jätte fint | | Torn_rosa - 24 okt 06 - 17:26- Betyg: | | WOW.... haa så jvl bra ! såå söttt! | | mini_missy - 24 okt 06 - 04:40- Betyg: | | Vad fiiint! Verkligen en mysig novell! | | Triangel - 24 okt 06 - 04:38- Betyg: | | wow va romantiskt o sött :) :D | Hanaasawa - 24 okt 06 - 04:18- Betyg:  | | fint ;) | | Maulin - 24 okt 06 - 04:10- Betyg: | | fiiiint skrivet |
|
|
|
