I mörkret |
Jag famlar i mörker med inget slut.
I ett mörker med ingen väg ut.
När jag den mörkaste botten nåt, just då jag ett litet ljus såg smått.
Ljuset värmde min frusna kropp.
Precis som en ros växt sig vacker från knopp.
Du väckte ett hopp i mitt liv.
Det var för mig mitt stora kliv.
Du förde din värme till varenda del i mig.
Jag fylldes av glädje så fort jag täckte på dig.
Dina strålar värmde varenda del i mig.
Ingeting kändes fel.
Dina andetag mott min hals.
Lust och behag.
Det här måste vara rätt.
Det har jag insett.
|
|
|
|
