Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Allt förändrades del 11

Hon låg så tyst hon kunde.
Ville inte höras.
Ville inte finnas kvar.


- Du kan komma ner nu Alice! Skrek hennes pappa.
Hon gick sakta ner för trappan.
Ville försvinna från allt.
Tänk om du hade varit kvar hos mig Emma, Då skulle ja vara hos dig nu, och slippa detta. Tänkte hon.
När hon kom in i storarummet satt hennes pappa och 4 av hans äckliga kompisar där.
- Ojoj, Så fin du har blivit. Jag har ju inte sett dig sen du var såhär liten. Sa en av hans äckliga kompisar och hade handen 1 meter över golvet ungefär.
Alice sa inget, Hon stod bara där och hoppades på att hon skulle få gå upp snart.
- Kom och sätt dig här, sa hennes pappa strängt.
Hon satte sig brevid honom i soffan och tittade ner på golvet.
Han la sin hand på hennes lår, tog sakta upp handen.
Smekte henne och skrattade.
Gubbarna bara skrattade, hånskrattade.
- Vi kanske ska börja på det som vi kom hit för att göra? Sa sedan en annan av hennes pappas kompisar.
- Jo det är nog bäst innan ni blir överkåta på min fina lilla hora! Skrattade hennes pappa.
- En halv timme var blir nog bra. Sa den första gubben och hånlog.
- Ja ska ha 5000 var av er för en halvtimme. Ni tror väl fan inte ni får röra min lilla flicka utan betalning? Sa hennes pappa och skrattade.
- Nej det är lungt. En sån fin sak spela det inge roll om hur mycket det kostar. Sa en och gav han 5000 kr.
- Du kan gå upp till mitt rum sålänge, Så kommer vi snart. Sa hennes pappa.
Hon reste sig och gick sakta upp.
Hon hatade sin pappa, hur kunde han göra såhär.
Hon var fortfarande oskuld.
Så en av dom där äckliga gubbarna skulle ta hennes oskuld som hon ville förlora med en fin kille.
Ett fint ögonblick.
Inte någon jävla våldtäkt.
Hon kunde ju bara försöka fly.
Men va skulle hon ta vägen?
Hon hade inga vänner.
Alla var elaka.
Alla behandlade henne som skit.
Ingen var snäll,
Tilloch med hennes mamma hade ju lämnat henne ensam me sin pappa.
Hon visste han slår henne.
Jag får hällre stryck varje dag än att du är äklig och tafsar och skit sa hon tyst för sig själv.
Men det var inget att göra, inget att be om.
De va bara och bita ihop och ta emot all skit.
Hon var för svag för att göra något.
Fanns inget att göra längre.
Hon satte sig i hans säng och tittade ner på golvet.
Hon hörde att dom började komma uppfrån trappan.
En av gubbarna hade en väska med massa saker i.
- Ta av dig kläderna, sa hennes pappa.
- pappa, Ja vill inte. Sa hon med en låg röst.
- Du gör som jag säger! fatta du det! Skrek han och slog till henne på kinden.
Hon försökte att inte börja gråta.
Men det gick inte, tårarna tyckte sig ut ur ögonen.
Hon började ta av sig kjolen.
- Du behöver inte ta av dig underkläderna, sa hennes pappa och log.
En av pappas äckliga kompisar började tafsa på henne.
Han drog ner byxorna och bad henne sätta sig på knä.
Han tog fram kuken och bad henne suga av honom.
Hon gjorde som han sa för att hennes pappa inte skulle bli arg igen.



Hann inte skriva mer.
Skriver mer när ja har tid.
Den blev inte så bra.
Skriv om jag ska fortsätta..
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Melizen - 5 nov 06 - 20:10- Betyg:
Jättebra skrivet!!
Maulin - 17 okt 06 - 03:12- Betyg:
hemskt...!men ändå jätte bra....vill ha en fortsättning

Skriven av
KajsaH_
16 okt 06 - 20:53
(Har blivit läst 70 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord