Den lilla flickan |
Flickan nu så ensam här står
Blåa ögon, blondt hår.
Förr så hade hon allt,
nu står hon där, får allt att kännas grått och kallt.
Hon befinner sig i en sits hon själv ej valt
All gråt och skrik hon nu fått svalt.
Var finns du nu, när hon behöver dig som mest?
Göm dig, det är nog bäst.
Du sa att det alltid skulle vara hon och du,
Men säg mig, var finns du nu?
|
|
|
|