Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Insidan som räknas? (8)

Jag skrek högt, drog kniven längs armarna.
Mitt liv var förstört nu. Jag hade inget kvar att leva för.

Plötsligt bankade Mika på dörren.
- Öppna Vic!
- Nej, sa jag gråtande.
- Vad gör du därinne?
Knäpptyst.
- Öppna nu! Annars kommer jag in!
- Det kan du ju inte!
- vaktmästarn kan öppna, Jag går och hämtar honom nu!
- men.. nej..!
Jag hörde henne gå från toaletterna.
Jag försökte skölja bort blodet, men det bara kom mer och mer.
Jag virade papper runt armarna, mycket. Sedan drog jag över ärmarna.

Efter ett tag kom Mika och vaktmästaren.
- Mika sa att du hade blivit inlåst.. Det är på tiden att vi byter de här låsen.
- Mmm.. sa jag.
Jag kände mig yr. Jag vinglade till.
Vaktmästaren gick med stora kliv därifrån.
- Vad gjorde du?! Jag hörde ditt skrik!
- Inget, sa jag och tårarna rann
Hon kollade på mig och spärrade upp ögonen.
- Vic...? Öh...
- Vad är det? sa jag och kollade på mig själv
Hela min tröja var full med blod. Blodet hade kommit igenom pappret.
- VAD HAR DU GJORT? var det sista jag hörde innan jag ramlade ihop.

När jag sen vaknade upp låg jag i en säng.
Runtom mig luktade det.... rent.
Jag satte mig upp och kollade runtomkring.
Där satt Chris.

Jag lade ner huvudet och försökte låtsas som att jag sov
- Hej, sa han stelt
- Hej.. svarade jag
- Vad gjorde du egentilgen? sa han

Plötsligt såg jag svarta prickar fara omkring och sen blev allt blev svart igen.

Nästa gång jag vaknade satt Mika där igen
- Du har förlorat bod, sa hon.
- Och!?
- Våga inte görar sådär igen! Sa hon argt
- Det var inte meningen..
- Inte meningen! Fatta rädd jag blev!
- Vart är Chris?
- Han vågade inte vara här längre.. Du har inte sett dig i spegeln va?
Vi började skratta, men mitt skratt var bara ett hest skrik. Ett rop på hjälp.
Mitt skratt förvandlades till tårar och gråt. Till sist skrek jag bara hest.
Mika hade tystnat. Hon stirrade skrämt på mig innan hon sprang ut,
sedan kom några sköterskor och stack en spruta i mig.
De ville dämpa mitt skrik efter hjälp, de ville dämpa min panik.

Allt blev svart.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Tofflan - 14 okt 06 - 20:46- Betyg:
skiiitbra!
shitt va bra du är på att skriva!
kram//tofflan
Fnattie - 14 okt 06 - 20:25
FORTSÄTT!! skiv när nästa del kommer :D
carmen - 14 okt 06 - 19:42
jätte bra , är besatt :)

Skriven av
sofiia-
14 okt 06 - 19:18
(Har blivit läst 80 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord