Insidan som räknas? (7) |
Mika kom emot mig
- Vad är det som har hänt, gumman? Du verkar inte må bra. Du gillar ju Alex.
- Det går inte, sa jag gråtande.
- Berätta för mig varför.
- Nej..
- Men gumman? Jag kan lyssna. Jag tänker inte ge upp föränn du berättar.
- Men.. jag... jag kan inte.. jag kan inte berätta, fick jag fram mellan snyftningarna.
- varför?
- Det är så äckligt! Du kommer tycka jag är så äcklig
- Men testa mig då. Om jag tycker det så är jag en skitdålig vän.
- Men..
Mika släpade in mig på en toa
- Berätta!
- Men.. jag kan inte.. Jag vill inte komma ihåg..
- Jag släpper inte ut dig annars.
- Men..
- Inga men. Du får ta och berätta för mig..
- Men.. okej sa jag och snyftade fram hela historien om killen i buskarna
- Men herregud Vic!
- Jag vill inte leva mer..
- Du måste anmäla honom!
- Men jag såg honom ju inte!
- Men, liksom...
- JAG KAN FAN INTE GÖRA ETT SKIT! skrek jag
- Lugna ner dig.. Ta det lugnt.
- Tror du det är enkelt?!
- Du kan väl försöka?
- Men skit! Vi har NO ny, gubben kommer bli förbannad på mig.
Och jag vill inte få IG nu när allt annat är skit.
- Okej, vi skyndar oss..
Vi kom försent.
- KVARSITTNING, sa han högt
- Men.. du förstår inte, sa Mika
- vad då? sa bertil
- Alltså, Vic berättade en väldigt viktig sak.
- Vadå, senaste modet eller? Fnyste Bertil
- Nej, du fattar inte.. sa Mika
- Förklara för mig då!
- HÅLL KÄFTEN GUBBJÄVEL, skrek jag, DU FÖRSTÖR MITT LIV
- VICTORIA! UT UR KLASSRUMMET! NU! Och Mika! Sitt på din plats, nu!
Jag gick ut och smällde igen dörren och Mika satte sig på sin plats.
Efter ett tag hörde jag Mika skrika där inne och sedan kom hon också ut.
- FAN ERA FJORTISUNGAR! Skrek hon innan hon drämde igen dörren.
- Vad äre det nu då? sa jag
- Dom idioterna sitter och snackar skit och säger att du är ett mobbat pms- barn!
Orka ta det längre.
- Tack för att du är så underbar! sa jag och kramade Mika
- Du förtjänar det, sa hon och log
Tack gode gud för att jag har en så underbar kompis som Mika.
Du har sänt mig en skyddsängel
Vi satt där och pratade om allt, och jag berättade om Chris och allt annat.
Hon berättade om att hon var kär i en kille som hette Simon och vi snackade lite om honom.
Han var en av Chris kompisar.
- Äh, vadfan. Ska vi fråga om de gillar oss? sa Mika, vad har ni och förlora.
- Du har en poäng där, men Chris har redan frågat och han kommer antagligen tro att jag tar honom för att ingen annan vill ha mig.
- Äh, tror du han bryr sig? Han har kollat på dig länge.
- Har han?
- Är du blind eller? Sa hon och vi skrattade
Dörren till klassrummet öppnades och våran klass strömmade ut.
Jag mötte Alex blick, men han kolade bort.
Han gillade mig tydligen inte. Han utnyttjade väl mig också. Så som jag gjorde.
Varför gjorde jag så? Fan vad fixerad jag var vid vad folk tror.
Plötsligt ställde jag mig upp och skrek:
- JAG HAR EN INSIDA! ERA UTSEENDEFIXERADE MÄNNISKOR! JAG HAR KÄNSLOR OCH HJÄRTA JAG MED!
- Men hjärnan verkar du ha tappat, sa Camilla
Jag stirrade på henne. Jag som trodde hon var min vän
- Åh, camilla! sa jag och stirrade elakt på henne.
Kommer du ihåg den gången du sa att du älskade Ola, gör du det fortfarande? sa jag och hon blev helt röd i ansiktet.
Ola är en tönt i vår klass, och hon hade "olyckligt" nog blivit kär i honom. Och nu hade hon en annan pojkvän, Tim, som också gick i vår klass.
- Camilla, får jag prata med dig?! skrek han
Alex stod och kollade på mig.
- Vic?
- vad är det!?
- Du är inte dig själv.
- Tror du verkligen att jag skulle kunna vara det? Efter..
- Efter vadå?
- Jag KAN inte berätta..
- Du har väl berättat för Mika?
- Men det är annorlunda..
- Hur då..
- Joo.. sa jag och tystnade
- Vad är annorlunda
- Hon lyssnade sa jag, vände runt och gick därifrån.
Helt pötsligt stod Chris där, jag sprang rätt in i honom och vi ramlade omkull och låg i en hög på golvet.
Han började skratta, och efter ett tag hängde jag med i skrattet.
Hans ögon mötte mina. Han satte sig upp och satte handen på min axel och höll kvar den.
Det skulle han inte gjort. Jag slutade att skratta och leendet tynade bort. Minnena kom tillbaka. Mina ögon blev svarta av sot när jag tänkte på hans händer som kröp från mina axlar ner på mina bröst,
sedan vidare ner på min mage.. Han kollade konstigt på mig. Såg förvirrad ut.
Jag drog bort hans hand och sprang iväg, in på toan.
Han sprang efter. Knackade på dörren
- Öppna Victoria! Snälla öppna! Vad gör jag för fel..?
- Inget sa jag mellan tårarna och snyftningarna.
- Men snälla. Jag älskar dig..
- Jag älskar dig med.. men..
- Gör du!? Men varför sa du att..
- Därför att jag är dum! Det går inte bara, det kan inte bli vi!
- Är det för Alex?
- Det är slut mellan mig och Alex..
Men öppna! Sa han och bultade på dörren. Snälla öppna!
- Jag måste vara för mig själv.. jag måste få tänka..
- Tänka på vad..?
- Allt som hänt.. Snälla lämna mig ifred!
- Jag älskar dig, glöm inte det.. Jag väntar tills du är redo
- Jag kommer nog aldrig bli det. Lämna mig ifred! Jag är inte vär det! Jag är bara.. äcklig..
- Äcklig? Hurdå?
- SLUTA BRY DIG! skrek jag och jag hörde att jan gick därifrån.
Jag sköljde mitt ansikte i vatten, tog ett papper och torkade av mitt ansikte.
När jag skulle slänga pappret öpptäckte jag att det låg en kniv i papperskorgen.
Jag tog upp den och skärde två djupa snitt i vänster arm.
Jag såg blodet forsa fram. Det var vackert. Den smärtan som går att leva med. Den smärtan som är precis lagom.
Den smärtan som håller allt annat borta, eller nästan borta.
Det enda jag ville nu var att dö. Jag kunde inte leva med min smutsiga kropp
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ILoveCross_ - 14 okt 06 - 08:22- Betyg:  | Jätte bra.
Har läst alla delarna nu (: men orkade bara kommentera denna (A) | | Tofflan - 14 okt 06 - 08:09- Betyg: | skitbra!
är du författare eller är det din framtid??
jaja,asbra skrivet!
kram//tofflan |
|
|
|
