Missförståndet (2) |
Jonthe lämnade sjukhusrummet med tårar på kinden.
Jag kunde verkligen inte att det var sant. Någon hade älskat mig. En kille som hade gått på samma skola som mig hade älskat mig. Jag kunde inte säga ett knyst, utan jag bara lår i den varma sängen helt orörlig. Jag minns att jag ville säga till honom att stanna, men jag fick inte fram ett knyst från munnen.
Efter tre dagar på sjukhuset var det dags för mig att åka hem. Men jag ville inte. Jag ville verkligen inte hem till mamma och pappa. Jag visste ju inte vad som väntade mig innanför dörren. Jag ville inte bli slagen mera, jag ville inte slava för mina föräldrar, jag ville bara dö, eller varjefall få vara kvar på sjukhuset tills jag dog.
En sjuksköterska med namn Greta hade ringt till mina föräldrar och hade sagt till dom att dom skulle komma och hämta hem mig, men dom hade vägrat. Dom hade sagt till Greta att om jag kunde komma till sjukhuset kunde jag också komma hem på egenhand. Och det var omöjligt att övertala dom, så jag fick åka med en läkare hem.
När jag stod utanför dörren så kände jag ångest, jag ville verkligen inte gå in. Det var hemskt. Jag ville bara sjunka genom stenplattorna och försvinna. Men det gick inte.
Jag tog ett djupt andetag, sedan drog jag ner dörrhandtaget och gick in. Det var tyst i huset. Jag trodde först att dom inte var hemma, för stereon brukade alltid vara igång så att det inte skulle höras ut när dom slog mig. Men idag var det helt tyst.
Sakta gick jag in i vardagsrummet och tittade efter ifall dom var där, men det var tomt. Jag gick upp på mitt rum och tittade där. Ingen var där heller, så jag gick in och lade mig på sängen. Så trött att jag somnade direkt. Efter drygt en kvart vaknade jag av ett hårt slag i ryggen. Det vara mamma dom hade sett mig.
- Var fan har du varit någonstans din slampa? Hon var riktigt sur och smällde till mig på kinden.
- Jag har varit på sjukhuset ju. Jag trodde att ni hade blivit informerade om det?
Jag kände hur slaget på kinden sved.
- Du kan ta och gå ner och städa hela trädgården nu. Du får tjugo minuter på dig, och då ska du ha klippt gräset, klippt häcken och räfsat ihop allt skit på marken. Så sätt igång nu med dig.
Snabbt hade jag sprungit ner och gjort det jag blev tillsagd att göra, men det tog för lång tid. När jag kom in så blev jag utskälld och fick många hårda slag i magen och ett par fullträffar i ansiktet. Det gjorde fruktansvärt ont och jag kände hur längtan efter döden blev starkare och starkare.
Mitt straff för att jag inte hann göra de i tid, blev att vara utan mat resten av dagen.
Jag tillbringade den dagen i sängen. Jag försökte sova, men jag kunde inte. Slagen jag hade fått den dagen gjorde så att hela min kropp bultade. När klockan var runt ett på natten bestämde jag mig för att nästa dag efter skolan så skulle mitt liv på jorden ta slut, och Jonthe skulle inte få ”rädda” mig denna gången. Nu skulle jag dö.
På morgonen blev jag väckt av pappa vid fem tiden. Han smällde till mig i huvudet och skrek till mig att jag skulle gå upp och göra frukosten omedelbart, och jag hade inte så mycket att välja på, så jag gick snabbt upp ur sängen och gjorde frukost. Efter tre timmar hade mamma och pappa gått till jobbet och jag var ensam hemma. Jag gick upp på mitt rum och tittade på alla saker som stod i det. Nu var det sista gången som jag skulle få se dom. Jag gick ner i vardagsrummet och öppnade en låda från en bokhylla som stod där. I den lådan låg det ett fotoalbum. Jag tog upp albumet och satte mig i den vita soffan. Fösta fotot föreställde mig som liten och jag satt i pappas knä. Då var jag glad, men jag visste inte vad livet skulle innebära.
När jag hade kollat igenom alla foton lät jag ett foto ligga kvar på soffbordet. Det fotot var en bild på mig som nyfödd, och mamma och pappa, och alla tre ser helt lyckliga ut. Därefter gick jag ut, och gick bort till klipporna där jag misslyckades med mitt självmord förra gången. Men nu skulle jag klara det. När jag stod och balanserade mellan livet och döden kom jag att tänka på Jonthe. Han älskade ju mig, men nu skulle han aldrig mera få se mig. Jag fällde en tår som sakta rann nedför min kind. Precis när jag tänkte ta klivet utför klipporna hörde jag en bekant röst skrika Nej.
Det var Jonthe igen. Jag blev först rädd och tänkte att jag måste hoppa nu innan han kommer för nära mig för då kommer jag säkert misslyckas igen. Men jag ångrade mig och tog ett litet kliv tillbaka.
- Snälla Jonthe, förstör det inte nu. Du är ingen hjälte eller räddare, snarare tvärt om, du är en svikare. Jag ställer ju mig här för att jag inte vill vara på jorden mera. Jag vill dö!
- Jag vet det Sandy, sa han sorgligt och började tåras i ögonen. Jag tänker inte förstöra det denna gången, jag lovar.
Jonthe gick fram till mig och tog tag i min hand.
- Jag älskar dig och det kommer jag alltid göra, och jag mår inte bra av att veta att jag aldrig kommer få dig och bara tanken på att du snart kommer att ligga död nedanför dessa klipporna gör mig illamående. Jag vill dö med dig Sandy.
- Neej, du är inte värd att dö än.. Du har många år kvar att leva, du ska vara här på jorden.
- Det bestämmer jag själv, jag frågar bara dig ifall jag får dö tillsammans med dig eller om jag ska dö själv. Så antingen hoppar du och jag tillsammans, eller så hoppar jag efter dig. Du får välja.
Jag tänkte efter. En kille som älskade mig. Det minsta jag kunde göra var att låta honom dö med mig.
- Ska vi två bli änglar i himlen nu då? Frågade jag honom och greppa hans hand ännu hårdare än innan.
- Vi ska bli dom vackraste änglarna i himmelriket.
Vi räknade till tre, sedan hoppade vi ut för klipporna, och den gången lyckades jag. Jag dog, vilket jag ville. Nu fanns jag inte längre på jorden och ingen mer misshandel och mobbning för min del längre. Tillsammans med en kille blev jag en ängel som förlorade all smärta och sorg och allt ersattes av glädje och skratt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | IdAaaH - 27 dec 06 - 04:34- Betyg:  | | så... fin :)! | | sofiia- - 14 okt 06 - 21:18 | | Ååhh.. Sorgliig ;( .. Fint skriven, men hemsk.. | | carmen - 14 okt 06 - 19:25 | | Jätte bra ja.. sorglig.. men fruktansvärst hemskt . | | ILoveCross_ - 14 okt 06 - 07:36- Betyg: | Jätte bra, men hemsk
/ AnnaaH™ |
|
|
|
