Insidan som räknas? (6) |
Jag försökte skrika, men det gick inte. Någon höll handen för min mun.
Jag öppnade munnen och bet hårt. Han skrek högt.
Jag vände mig om och försökte se pesonen, men det var för mörkt. Man såg inte ansiktet.
Han försökte hålla fast mig igen, men jag slogs, sparkade och klöste. Efter ett tag låg han stilla på marken.
Var han död? Nej, så stark är jag inte. Hann jag tänka innan han gjorde ett sista utfall.
- HJÄLP! skrek jag med tårarna forsande , HJÄÄLP MIG NÅGON!
Men ingen var sär ingen hörde. Medan jag försökte få någon att höra mig, men det fanns ingen där.
Han höll fast mig, jag orkade inte kämpa mera.
Jag var helt slutkörd.
Han slog mig flera gånger och jag var nästan helt borta, helt slutkörd.
Mina ögon var stängda, och jag orkade inte öppna dem.
Jag kände hans händer överallt, han slet av mina kläder och jag bara låg där. Helt hjälplös.
Jag försökte kämpa emot en sista gång, men han var starkare.
Han slog till mig, och sen blev allt svart.
När jag vaknade var mina kläder sönderslitna, mitt hår var rufsigt och min BH låg brevid mig.
Jag var helt blodig i ansiktet och huden var helt stel av tårarna som forsat.
Han hade tagit min oskuld.
Det enda jag kom ihåg var hans händer överallt.
Mitt huvud var helt tomt och det enda jag kunde tänka på var att ingen fick se mig.
Det var tidigt på morgonen och inte en människa syndes till.
Jag sprang, sprang hem.
När jag sprungit upp i trapphuset kom jag på. Pappa!
Jag måste smyga in så han inte hör mig.
Jag kan inte berätta, vad smutsig han skulle tycka jag var.
Han skulle aldrig vilja se på mig igen om han fick reda på att någon hade rört mig,
att någon hade varit i mig.
Så jag smög in och skyndade mig in på toaletten.
Jag vågade inte se mig själv i spegeln. Jag ville inte bli mer påmind om vad som hänt.
Jag tog av mig kläderna, eller resterna av det som varit mina kläder, och skyndade in i duchen.
Jag skrubbade mig tills jag blev röd, tog slut på tvålen och sköljde av mig i skållhett vatten,
jag gjode allt för att tvätta bort hans spår, men jag kunde inte. Jag kände fortfarande hur hans händer rört mig.
Jag kände hur han hade smekt mig, hur han hade glidit med sina händer, bara för att tillfredställa sig själv.
Jag kunde inte få bort minnet av hans äckliga beröring.
När jag kom ut ur duschen var jag illröd över hela kroppen.
Jag kollade på klockan, halv sex. Inte för tidigt.
Jag gick in på mitt rum och tårarna började rinna. Det här var det värsta jag varit med om.
Pötsligt knackade pappa på dörren och frågade om all var okej.
- Jaa, allt är okej. Jag är bara lite snuvig, sa jag
- Okej. Jag jobbade sent igår, ledsen att jag inte kom in och sa godnatt, men jag ville inte väcka dig.
- Det är lugnt.
- Okej, jag sticker snart till jobbet igen. Vi syns senare!
- Hejdå!
Jag hörde honom rafsa ihop sina saker, smällde igen ytterdörren och körde sedan iväg.
Hela huset för mig själv. I vanliga fall skulle jag varit glad, men just nu ville jag ha någon runtomkring mig, jag ville inte vara ensam.
Jag gick ner och kände på dörrhantaget och försäkrade mig om att det verkligen var låst.
Sedan gick jag och klädde på mig.
Men jag ville inte vara sexig mer. Jag vill inte visa mina former. Jag vil inte att någon ska ta på mig någonsin igen.
Jag tog på mig en stor pösig tröja och ett par vanliga jeans och sedan drog jag en basker över huvudet.
Jag kletade på mig lite mascara och täckte över mina finnar, det var allt.
Jag kollade mig noga i spegeln. Jag ville inte vara vacker, men jag ville fortfarande ha kvar mina kompisar, så det här fick duga.
Kollade på klockan. Det gick en buss till skolan nu. Jag skulle bli tidig, men det gör inte mig någonting. Jag ville bara ha folk runtikring.
Jag ville bara att det inte skulle hända igen.
Jag skyndade mig till busken och kollade mig hela tiden runtomkring.
När bussen kom var det precis lagom mycket folk på.
Det var inte stökigt, så man slapp huvudvärk. Och det var inte folktomt, så jag slapp vara helt ensam.
När jag kom till skolan var Mika, Vanessa och Rihna där. De vinkade till mig och jag gick till dem.
- Hej Vic! Vad annorlunda du ser ut idag! sa Mika
- Mmm.. sa jag
- Vad nere du verkar, sa Rihna
- Förlåt då, sa jag surt och gick därifrån.
Jag kan inte glömma hans äckliga händer på mina bröst,
Jag kan inte glömma det snuskiga sättet han rörde mig på.
Jag kan inte vara jag, jag kan inte vara lycklig
Alex och några av hans kompisar kom emot mig!
- Tjenare sötnos, sa han
- Hej, sa jag kort
- Vad är det med dig?
- Inget
- okej..
Han höll armen om mig och smekte mig på kinden. Minnena kom fram igen,
jag krånglade mig ur hans grepp och sprang iväg.
- Vad är det med dej?! ropade han efter mig
Jag kan inte glömma. Det går inte. Jag tål inte beröring längre.
Det här går inte. Det måste sluta, jag kan inte leva såhär
Jag gick tillbaks till Alex och sa:
- Jag är ledsen, men det är slut. Det funkar inte. Jag kan inte.
Tårarna började rinna.
- Men varför? Jäg älskar ju dig. Du sa ju att du gillar mig. vad har jag gjort för fel,
sa han och smekte bort mina tårar.
- RÖR MIG INTE, skrek jag och ryggade bakåt
Alex hoppade till och alla runtomkring kollade på mig, men jag brydde mig inte längre.
Allt jag kunde tänka på är hans händer somvar överallt på min kropp.
- Vad är det för fel på dig? sa han. Är det något jag gjort, sa han försiktigt
- Det är inte du, jag kan inte berätta varför..
- Jo, jag lyssnar. Jag måste få veta.
- Jag kan inte berätta, du kommer tycka jag är äcklig
Han kollade på mig med en konstig mig.
- Vadå, har du varit med en annan?
- Nej sa jag.
Jag har väl inte varit med en annan. eller?
Det är väl någon som varit med mig..?
Men det är mitt fel. Jag ska aldrig mer vara vacker
- Men vad är det då?
- Du kommer aldrig kunna se på mig igen. Jag kan inte berätta
- Du är konstig. Jag trodde du var normal, sa han och gav upp. Han gillade mig inte längre.
Det var över. Mitt fejk var över. Jag och Alex var över. Min popularitet var över. Mitt liv var över.
Mitt leende var borta. Min lycka hade försvunnit. Jag var slutkörd, jag orkade inte kämpa.
Jag kan aldrig mer bli älskad av någon.
Nu var jag konstig, nu var jag annorlunda.
När jag gick ut igen stog Alex vid de andra och de kollade konstigt på mig. Jag säknte huvudet och gick till mitt skåp med tårarna droppande.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Emelajne - 19 okt 06 - 23:46- Betyg:  | | :) | | Tofflan - 14 okt 06 - 06:50- Betyg: | guud så bra skrivet!
ta hand om dej!
kram//tofflan |
|
|
|
