Allt började en onsdag (forts8) |
Snart så ringer den förbannade veckarklockan.
”Åh, det är ju ingen skola idag, och jag ställde ju inte den igår!”
Jag kollar hotfullt på klockan, där sitter det en liten lapp.
Klockan tickar, tick, tack.
Tiden passerar, tick, tack.
Under dödens bro finns ett litet hack, hack.
Där kan du hitta din vän, skynda sig, för klockan säger tick, tack.
Snart så går den ett sista varv, skynda dig, tick, tack.
Jag kastar mig upp från sängen!
Jag tänker inte rusa ut nu igen. Mamma jobbar och jag är alltså alldeles ensam hemma.
Jag känner hur svetten börjar rinna ned för min panna, och oron börjar sprida sig i kroppen.
Jag lyfter på telefonluren och knappar in mammas nummer.
Inga signaler hörs, linjen är totalt död.
Blicken far över köksbordet, ingen lapp där den här gången.
Jag går in i vardagsrummet, nej, det är verkligen ingen förutom jag hemma.
Köket är fortfarande lika tomt, men det känns verkligen som om någon mer än jag är i huset.
Jag sneglar än en gång till på köksbordet, och där finns nu en lapp.
Gå till bron och kolla, där hänger din vän.
Stanna inte kvar här, för det är här jag är.
Gömd bakom dina mörka tankar,
Där jag växer mig starkare av ivern att
Få känna ditt blod dränkas över mina händer.
”Han kan se mig!” Skriker rösten inom mig.
Hjärtat slår så hårda och vassa slag att jag undrar om jag kommer överleva den här dagen.
Snart knackar det hårt på dörren.
Knackningarna blir snart till slag, och en man utanför skriker åt mig att öppna.
Rösten är inte rädd, så han är inte jagad, utan en är mer arg.
Jag springer in mot köket och gömmer mig under bordet, och hoppas att den långa duken ska täcka lilla mig.
Hela min kropp skakar då jag hör hur hans steg närmar sig.
Plötsligt dunsar det till på bordet, och mannen ligger ovanpå det, och slänger ned sina händer för att försöka greppa mig.
- Du skulle aldrig ha gett dig på mig flicka lilla! Ryter han åt mig.
- Jag har inte gjort något ditt äckel! Skriker jag och rusar därifrån, och in i mitt rum.
Mannen fortsätter att springa efter mig, och kastar en flyttlåda på honom, och låser dörren till rummet.
Jag sliter upp fönstret och kastar mig ut genom det.
Jag hör hur stegen fortsätter att jaga mig, och hur dom hårda orden slår till mig.
Jag vill helst bara falla genom dagen och se tillbaka på det här som en dröm.
Och nog faller jag, men inte genom dagen, utan mot marken.
Han fumlar efter ett grepp om mina vrister, men jag lyckas undgå hans hårda nävar.
Jag springer längst trottoaren, barfota, i nattlinne.
Jag kollar bakåt, jag ser honom inte.
Men fy den som inte ser sig för!
Jag springer rakt in i Schero som är ute och går med sin långhåriga hund.
- Hur gick det? Undrar han, och jag märker att jag är i hans famn.
Jag trycker mig bort från honom och stirrar skräckslaget omkring mig.
- Är han borta?!
- Vem? Undrar han.
Jag skakar förvirrat på huvudet, ”Han var ju här nyss!”.
- Så… du är ute och promenerar i nattlinnet eller? Frågar han och skrattar lite.
Jag stirrar på honom och inser att jag precis som han säger, står mitt ute på gatan i bara nattlinnet, ”Fan!”.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | isita - 18 dec 06 - 22:00- Betyg:  | | lääääskit:| | | bladet - 10 nov 06 - 01:33- Betyg: | Fy fan vad rädd jag blev i början!xD!
asbra! meerr | | ciitronvodka__ - 30 okt 06 - 00:04 | | meeer:D:D | | Anniiiiii - 25 okt 06 - 23:39 | | när kommer nästa? | | _m4ng0_ - 12 okt 06 - 23:42- Betyg: | | asbra. :D | | Tofflan - 12 okt 06 - 06:05- Betyg: | as-bra!
du skriver så jäkla bra!
kram//tofflan |
|
|
|
