en konstig dikt om krig, tror jag.. |
låt mig aldrig dö.
låt mig aldrig gå vilse utan dig.
i natten är det bara mina tårar
som hörs, faller tyst på den blöta asfalten.
och blodet, rinner i nilar
svarta som natten
och löv föll ner
men det växte aldrig ut nya.
tröttsamt
avslitna vingar söndertramaode
på trattoarn
osynliga, livlösa
vingarna som föddes till att bära
slog i marken med ett kras
och håret avklippt i handfatet
nu blir jag som de
och sakta vi byter skepnad
och långsamt brinner lågan
sparsamt
dött
ett träd med sprucken bark
ett regn mot en snustorr mark
ett liv som föddes till att leva
slängde inte sina vingar
på en smutsigt trattoar
de är smutsiga,trasiga och skeva
men han har själen kvar
|
|
|
|
