DU |
Vem är du? O du underbara varelse, du fyller min längtan, lyser upp mitt liv med ditt underbara anlete, dock för att förgylla min dröm, den dröm som ger upphov till min kärlek, den kärlek som jag ömt förvaltar för din skull - då bara du förtjänar den.
Timglaset står på vårt altare och sakta markerar våra liv tillsammans timmar, minuter, sekunder, som flyger förbi och försvinner i fjärran, med doften av ditt skratt och glimten av dina ögon, om jag bara kunde hålla kvar allt och förvara det djupt inom mig där det aldrig skulle gå förlorat. Likt havet döljer dess hemligheter, likt universum är oändligt och otaliga stjärnors glimmer, doften av rosor och dagget på gräset en solsprängd sommarmorgon kan aldrig jämföras med dig.
Jag älskar dig så det värker inom mig. Hur kunde jag för en sekund vara så otroligt dum att tro att jag kunde glömma. Jag kommer aldrig att kunna förtränga kärleken ty du hör den till. Jag kommer aldrig att kunna förtränga mina känslor för dig min älskade. Om du bara kunde förstå hur min längtan efter dig bränner i mitt hjärta. Om du bara kunde förstå att jag älskar dig högre än mitt eget liv. Kan du inte bara öppna dina ögon och se mig igen?
Finns det något underbarare än du min älskade? Du fyller mitt liv med lycka, liksom du fyller det med sorg. Du fyller mig med smärta, men samtidigt med en sån otrolig längtan efter att återigen få hålla dig i mina armar. Ingenting tjänar någonting till längre när du inte finns i min närhet. Livet är lika tomt nu som det var innan du kom. Kom igen och fyll mig med liv. Kom igen och fyll mig med glädje och lycka. Kom igen och fyll mig med din efterlängtade kärlek.
Torka bort mina tårar som bränner mot mina kinder. Rädda mitt hjärta från att förblöda efter all de djupa sår du orsakat. Låt mig få älska dig igen ty min kärlek är ingen annan värd. Låt mig förbli din i alla evighet. Låt mig få älska dig så som du en gång älskade mig...
|
|
|
|
