saknar mitt allt |
Bittert besviken, ensam sitter jag här.
Glädjen som bortblåst, det är vindarnas skäl.
Ute det blåser, och gör allt så kallt.
Snön lyser vackert, så oskyldigt vitt.
Här sitter jag och vill ha tillbaks det som en gång var mitt.
Men du ser mig inte längre, du vänder dig aldrig om.
Jag saknar den stund då du värmde, då jag sorgsen kom.
Du tröstade med värmande kramar och varma ord.
Trots alla tecken var jag blind som inte förstod.
Allt jag någonsin önskat försvann, det var du som gav mig mod.
Ute blåser vinden och gör allt så kallt.
Här sitter jag och saknar mitt allt...
|
|
|
|
