Hon vaknade av att hon kände att någon satt på hennes säng.
- Väckte jag dig gumman?
- Mamma! Sa Alice och kramade henne.
Dom satt tysta en stund sen avbröt hennes mamma tystnaden och sa,
- Har det hänt något? Du ser rädd ut. Sa hon oroligt.
- Nej det har inte hänt något, Har bara saknat dig. Jag mår inte så bra.
Känner mig sjuk. Sa hon sen.
Hon hoppades på att hennes mamma skulle tro på henne.
och inte fatta att hon ljög för henne rakt upp i ansiktet.
- Ligg här och vila gumman. Ja ska göra lite te åt dig och en macka så du äter något.
Jag kommer snart igen. Sa hennes mamma och reste sig upp från sängen.
- Jag älskar dig mamma, Sa Alice tyst.
Hennes mamma log mot henne och stängde sedan dörren igen.
När dörren var upplåst igen gick hon på toa innan hennes mamma skulle åka hemifrån och pappa
skulle låsa dörren igen.
När Alice kom ut från toan igen hörde hon hur hennes mamma och pappa bråkade.
Hennes pappa skrek åt hennes mamma.
Hennes mamma grätt.
Alice gick in på sitt rum igen.
Hon hatade när dom bråkade.
Men så här mycket hade dom aldrig bråkat innan.
Hon la sig i sängen med kudden överhuvudet.
Ville inte höra på.
Ville inte vara där.
Hon kunde inte gå ner och be dom sluta.
Alices pappa skulle bli arg på henne då med.
Hon försökte att inte höra något.
Satte på hög musik för att inte höra.
Ville bara glömma bort.
- Gumman? Får jag komma in. Hörde Alice någon vid dörren med låg röst.
Det var hennes mamma.
Det var helt blått runt ögat, läppen var spräckt.
Hon såg helt förstörd ut.
- Mamma? Sa Alice med gråten i halsen.
- Jag och pappa har bråkat lite.
Så jag ska åka till en kompis och bo där lite.
Men du får stanna här med pappa.
Skolan är här och allt.
Jag kommer snart hem igen, Jag och pappa måste bara vara ifrån varandra ett tag. Förklarade hon
och drog handen över Alices hår.
- Var bor den kompisen? Frågade Alice.
- I stockholm bara. Jag kommer snart hem igen. Svarade hennes mamma och försökte le.
- Stockholm? Stockholm? Vi bor fan lite utanför Malmö.
Stockholm är fan halva sverige från där vi bor. Skrek Alice och började gråta.
Hennes mamma sa inget.
Hon reste sig bara upp och lämnade rummet.
Bara försvann.
- Stanna här?
Själv med pappa.
Hur fan kan du göra såhär mot mig.
Han har slått dig, Mig med.
Du får fly.
Men jag måste stanna här.
Jag kan inte fly, men du kan. Grätt Alice tyst.
Hon ville inte gråta, men tårarna bara ran, det gick inte att stoppa dom.
Dom ville inte sluta.
Det knakade på dörren.
Utan att vänta på att Alice sa kom in öppnade han bara dörren och gick in.
- Va fan sitter du här och gråter för jävla mes? Sa hennes pappa med arg röst.
Hon vågade inte svara.
Var rädd han skulle slå henne igen.
Hon fattade inte vad som hänt med honom.
Han hade alltid varit snäll mot henne.
Hon skulle nog aldrig få veta varför han blivit såhär.
- Nu är det bara du och jag, Helt ensamma här. Fortsatte han sedan och hånlog mot henne.
Hon tycket inte om när han var sån.
Han började tafsa lite på henne.
Satte handen på låret och smekte sakta upp.
- Sluta pappa. Grätt hon.
Han slog till henne på käften och väste,
- Jag gör väl vad fan jag vill? Eller hur!
- Ja pappa. Sa Alice tillbaka som svar.
Hon grätt mer än vad hon gjorde innan.
Hennes pappa började smeka henne vid ljumsken och uppåt.
Hon bara grätt.
Hon ville inte att hans äckliga händer skulle vara på henne.
Presic när han hade handen vid trostyger ringde telefonen.
- Jag kommer snart igen, Sa han och reste sig upp och gick mot dörren.
- Rö dig inte ur fläcken! Skrek han sedan och stängde dörren efter sig.
Hon mådde illa nu.
Hans äckliga händer hade varit på hennes kropp och taffsat.
- Hur fan kunde han? Han är min pappa och håller på såhär. Grätt hon så tyst så tyst.
Efter en stund kom hennes pappa tillbaka till hennes rum.
- Sitt inte här och grått din misslyckade unge! Sa han och slog henne.
Hon sa inget.
Hon vågade inte.
Hon hade aldrig sett någon sån ond människa som han.
- Jag har förlorat mitt jobb.
Och din mamma drog ju bara.
Men jag ska nog fixa så vi får pengar att vi klarar oss här ändå. Väste han mot henne.
Han hånlog mot henne.
Han gick ut ur rumet igen låste dörren och gick ner.
Kommentera gärna så är ni snälla :)
Den är inte så bra :/ Tyvärr.
ha de bäst alla<3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Anoia - 21 feb 07 - 01:55- Betyg:  |
| Fantastisk :) den bäste jag har hört hittils |
| Melizen - 5 nov 06 - 20:08- Betyg: |
Usch vad hemskt... en förälder också sånt borde inte få hända.
Du skriver jättebra tycker jag. |
| hallonboots - 8 okt 06 - 04:07- Betyg: |
| aaaahh SNÄLLA kom med en fortsätning snart! |
| dessan92 - 7 okt 06 - 22:54- Betyg: |
| en fortsättning!! :D |
| SoakedInLuxury_ - 7 okt 06 - 20:06- Betyg: |
| Joo den var bra . HEMSK men bra ! |
