så förbjudet det kan bli del 27 |
jag trodde nästan att allt var över nu, mina tårar måste nått sin gräns. Jag kände mig så ledsen och förvirrad. jag längtade efter jimmie direkt efter vår lördag ihop. Veckan som gick var fruktansvärd, mitt humör gick upp och ner. Han reste på en kryssning till England, svarde inte på sms, förren jag frågade om de kom fram. När Karo hämtade på fredagen hörde jag henne säga till Lillan att nu är pappa snart hemma, jag skickade ett sms och frågade om han var hemma, jag ville ha ett svar, för jag visste han kunde svara, snart kom ett, jag är i land nu. jag log. Helgen gick och måndagen kom. jag ser honom aldrig, jag blir frustrerad, jag skickade ett sms i tisdags, kan vi ses, han svara inte nu jag ska jobba tyvärr. Jag ringer och frågar om han kan köra mig hem, han sa varför, jag sa för jag vill se dig, jag vet inte sa han, men hallå sa jag, han blev arg och sa att jag skulle fatta! Jag blev ledsen och vi lade på. Jag skickade ett sms om att jag inte skulle störa honom mer, han är för arg för mig bla bla. han svarade inte. men jag ångrade mig och skickade ett snällt. Senare på kvällen var jag ute med Karos syster. han kom med Lillan, jag gungade barnet. Han tittade på mig och jag på honom, som tur var gick Jess hem. Jag gav jimmie en lypsyl, han skakade på huvudet och la det i fickan. Han var orakad, jag tittade och smekte hans hand sa, inte här. Ville nog vara sur. Sen sa han kom Lillan vi ska köpa glass. jag gick med, trodde han skulle be mig gå, men sa att han skulle träffa en vän, han log och sa, Marcus, jag tittade på honom och undrade tyst om det var Marcus som visste om mig.
En bit bort satt han, han tittade mot oss, såg förvånad ut. Vi sa hej, och jag frågade om jag skulle köpa glass med Lillan så de kunde prata, men jimmie ville med. Vi gick och jag gav lillan ett disney kinder ägg. Vi gick tillbaks till Marcus, jag presenterade mig. Jag frågade jimmie om han ville ha kaffe -men nej. Jag och Marcus fick kontakt direkt, och det visade sig snart att han visste klart vem jag var. Jag log bara.Vi skrattde och hade det trevligt. Lillan behövde kissa så vi gick in men jag gick sen ut till Marcus, jimmie var innan för och tittade ut, jag såg att en dam gick före på dass så jag gick in, då sa Jimmie, vad bra att du gick, han ville du skulle med in, så nu var en annan tvungen att gå före, jag sa ojdå, då stannar jag nu då. Vi log. Jag frågade om Marcus skulle bli vår bestman, jimmie skrattade och så visst,säkert. När jag skulle gå öppnade sg himlen och regnet föll. Marcus sa att han skulle åka, jag skojade och sa, Vill du veta vad jag bor? Han sa det vet jag, jimmie skrattade och såg lite generad ut, ojdå sa jag nu blev jag stum och det är inte ofta, men klart sa han att jag kör hem dig. vi pratade en stund till och hade det trevligt, sen skulle jimmie handla. De gick in och vi gick till hans van. Han hade inte ens hunnit släppa av mig förren jimmie ringde, och Marcus svarde, nä jag hade inte bråttom....bl a bla . jag log.
Sen skrev han ner sitt nr och gav det till mig, jag tog det och sa hejdå. skickade sen mitt nr och frågade om han hade msn. det hade han och vi pratade där på kvällen. kändes skumt.
Jag lägger till här, att mina småbarn var med, lillan och mina tycker mkt om varanadra, marcus sa efteråt, ni måste vara galna, här kommer ni och går som ingenting, mm tänkte jag lite vågat, men att vara nära Jimmie, gå där med barnen är det som värmer mitt hjärta mest, för Jimmie är en sån man jag vill ha, oavsett skulder, jag skulle lätt flytta, byta jobb, gifta mig och hjälpa honom med alla skulder, jag tror aldrig detta sker, men känslorna är rätt, Karo kommer aldrig acceptera mig, livet blir surt om detta uppdagas...jag får ångest av det...men jag kan inte sluta träffa honom, han betyder så mycket...Jimmie som vän, som man , du är allt.
|
|
|
|
