Redan vi första blicken var jag förälskad
Jag var bunden, inget kunde skilja oss åt
Lyckan hade inga gränser, jag hade aldrig känt såhär förut
Jag var helt förändrad, inget kunde störa mig
Men lyckan förändrades drastiskt
Du blev våldsam, jag blev rädd
Du älskade mig inte längre
Vad hade jag älskat hos dig?
Det kunde jag nu inte förstå
Men jag har lärt mig att bakom det vackraste yttre gömmer sig de hemskaste hemligheter..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) |
cattis - 10 dec 05 - 20:53- Betyg:  |
| mycket bra och en tanke spridare, |
duvetvem - 27 maj 05 - 07:02- Betyg:  |
| fick en att tänka till!!! väldigt bra |
| Hayatim - 12 maj 05 - 05:07 |
| Jätte fin dikt, verkligen:) |
| poetry89 - 9 maj 05 - 06:58- Betyg: |
| mycket bra...även den som verkar snäll först kan gömma nåt under ytan...det tål att tänkas på... ;) |
