Allt började en onsdag (forts6) |
Jag sitter på min säng och känner hur rodnaden äntligen börjar lägga sig.
Jag stirrar in i väggen som är några meter framför mig.
Och kärleks eller undanflykts scenen spelas gång på gång upp i mitt huvud.
Jag kan fortfarande känna hur hans läppar sätts emot mina, och hur värmen i kroppen stiger.
Utanför fönstret kvittrar fåglarna på, som om det var vårens första dagar, men nu är det ju sommarens sista.
Linnie skrek något om:
- Fy fan vad äckligt!
Och dom andra instämde ganska klart.
Då dom sprungit i panik, och i småbarns tankar så släppte Hine taget om mig.
Han såg lite halvt överlägset efter dom, och sedan på mig.
- Oj, sorry… Sa han lite genant och kliade sig i huvudet.
Jag stod kvar, som i ett chocktillstånd, och kände smaken på läpparna.
- Ska vi gå nu? Frågade han mig.
Jag nickade till svar, och följde sedan med honom bort till skåpen.
”Att det där verkligen hände är så obegripligt.” Far tankarna genom huvudet.
- Naki? Mammas röst avbryter den upprepande filmen som spelats i mitt huvud under flera timmar.
Jag skakar sakta på huvudet för att få bort alla tankar, och sedan tittar jag upp på henne.
- Har det hänt något gumman?
Undrar hon och kommer in, och sätter sig bredvid mig på sängen.
- Nej, ingenting.
Hon kollar lättat på mig.
- Var det någon som sa något om ditt ärr då? Undrar hon och ger mig en puss i pannan innan hon lämnar rummet.
- Några… Men inget allvarligt, och inget jag bryr mig om. Svarar jag.
Hon kollar sådär kärvänligt på mig och går sedan in i köket.
Fingrarna börjar klia, och dom vill verkligen ta tag i mobilen och skriva ned några rader till Hine.
Jag lyckas ignorera känslan i några få minuter, och efter dom minuterna så slutar det.
Jag kommer till skolan, en torsdagsmorgon, och vi har klasstid.
Jag rent ut sagt hatar att träffa mina mentorer.
- Vi ska ha nutidsorientering! Utbrister dom med ett leende på läpparna.
Näst intill åttio procent suckar och börjar gräva efter penna och sudd.
Resten av klassen ropar ut ett glädjetjut och kastar upp penna och sudd på bänken.
Klockan tickar på, och jag är lika seriös som jag har varit då vi gjort det här förut.
Svarar på max två frågor, som jag kan. Och sedan klottrar ned lite ”som om jag bryr mig” och ”Jag är inte intresserad av det här, jag VET INTE!”.
En kille i klassen som sitter några bänkar framför mig ger mig flera gånger oönskade blickar.
Han sneglar bakåt på mig och ler, men jag svarar genom att blänga till på honom och se sur ut.
”Så länge han inte rör mig så…”
Lektionen tar äntligen slut, och jag är faktiskt för en gångs skull först ut ur klassrummet.
Jag går fram till mitt skåp, och börjar rota efter böckerna till nästa lektion.
- Hur gick det Naki? Hörs en sträv röst.
Jag kollar bakåt och ser rakt in i ett par bruna ögon. Det svarta håret är indraget i en hästsvans, och hans bländade tänder syns i ett leende.
Nu när jag ser närmare på honom är han hysteriskt snygg, men det ändrar inte min uppfattning om honom, att han är självupptagen och mycket mer.
- Fint. Svarar jag kort.
- Okej, vad bra. Säger han och lägger på en mjukare ton.
Jag passerar förbi honom och går bort till Hine som står några skåp rader bort.
Jag ser snällt på Hine och han ser likadant tillbaka på mig.
Plötsligt kommer samma person som var vid mitt skåp fram till oss.
- Linnie sa att ni stod och hånglade utanför klassrummet igår. Säger han plötsligt och ser ned på mig.
- Ge dig Schero… Suckar Hine.
Jag står tyst mellan dom, båda långa och brunögda, båda med mörkt hår, även om Hine har brunt och inte svart. Ganska så lika, men så totalt olika.
Piercingen i Scheros högra ögonbryn blänker till lika starkt som hans vita tänder när han ler till mig, innan jag vänder mig om och följer tätt efter Hine.
- Vad har du emot honom? Undrar jag där jag går bredvid Hine.
- Mycket… Alldeles för mycket antar jag. Säger han, och försöker verkligen poängtera det. – Var aldrig med honom, han är inte som man tror.
Det är det sista Hine säger, innan han försvinner upp i en annan trappkorridor.
Jag ser efter honom, och ser efter Schero.
”Men om jag verkligen vill det då?”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | isita - 18 dec 06 - 21:43- Betyg:  | nu ska jag inte kommentera något mer... eller jag kommer säkert det...
men jag ska inte liksom... komentera alla..
så du får klara dej på alla dom jag reddan komenterat...
du är as bra | | Tofflan - 6 okt 06 - 23:59- Betyg: | åååååååh va bra!
vill jättegärna läsa en fortsättning!
kramar//tofflan |
|
|
|
