Du övergav |
Kvinnan du älskade sjönk där ute nånstans. Hörde du inte hennes orkans viskning genom bergen? Såg du aldrig hur örnar från själar skrek för att du skulle förstå att det som aldirg fick hända hade hänt?
Du ville aldrig tro det dina öron hörde. De kalla vindarna ville du värma och de kraxande skriken spelade du döv inför.
Kvinnan du älskade sjönk där ute nånstans och du vägrade inse hur fel du hade.
När orkanen var nära byggde du upp en mur och när fåglarna sjöng om hjälp, så sköt du dem en för en i bröstet. Alla störtade ner döda. lika så du.
Du var en olycklig själ utan henne. Bortom bergen flög den vita duvan åvanför de besegrade örnarna. Duvan brast ut i ett skratt och sprack. Ångest. Djup ångest i ett hjärta av is. Och du sprang för ditt liv för att leda bort den smärtsamma sanningen att hon hade flytt från jorden. Isen sprack och du sjönk ned och du kände hennes övergivna kropp. Du stannade kvar på bottnen och övergav aldrig den kropp du övergav.
|
|
|
|
