Döden är början på livet (del 2 kanske?) |
Jag avskyr att åka buss men jag avskyr den här staden ännu mera och bussen är enda vägen härifrån. Såvida inte man får åka med någon, glöm det där med körkort.
Det är rätt hopplöst att försöka att inte tänka på något viktigt när man försöker att inte göra det, men eftersom deras mediciner inte är mediciner utan tankeläsartjuviga microrobotar så måste man väl försöka i vilket fall som hellst.
- "Tick tock tick tock madness comes tonight, what's reality compared to me, I rest on the bed and I'm sure I slowly get mad."
Om man kan vara beroende av musik så är jag nog det, utan musiken skulle jag få panik här på bussen, och på stan.
- "Vad tänker ni på min sköna?"
- "Piss off."
Alla dessa mediciner gör inget annat än bevisar för mig att han är verklig. The voice in my mind is real.
- "Jag är rätt säker på att jag inte tänker göra det. Är du på väg till psykologen?"
- "Jo, vad som helst bara jag slipper därifrån, det där stället kväver mig!"
Jag såg på honom, eller genom honom, han är som dimma, svårt att focusera blicken på honom då. Istället blundade jag och lutade huvudet bakåt.
- "Jag får gå ut iallafall. Och mamma är inte med nu heller, fast de tvekade nog en jävla massa. Varna mig om jag börjar prata högt igen."
Han skrattade och klappade mig på huvudet.
- "Jodå, fast du är ju redan ökänd för att prata med dig själv."
- "Mig själv eller spöken eller älvor, spelar väl fan ingen roll. Nä, men seriöst, ju fortare jag blir 'normal' desto fortare slipper jag ut från det där stället, och slipper jag inte ut därifrån så tar jag livet av mig. Eller någon annan."
- "Inte tror jag någon här berättar."
- "De spionerar på mig, helt säkert, de bara låtsas släppa mig 'ensam' och sedan skickar de ut en spion. Förutom det har de ju microrobotarna, men de fungerar kanske inte på långt håll? Det är nog därför de har en spion, säkert med avläsarutrustning."
Han såg på mig en lång stund men jag bara funderade på microrobotarna och hur de måntro fungerade, höll de bara en halv dag eftersom de gav nya morgon och kväll förutom 'akutrobotarna'?
- "Jag tror inte den där medicinen är bra för dig."
- "Inte? Hurså?"
- "Du verkar ha väldigt underliga tankar."
- "Nå vad fan ska jag göra då?"
- "Du bestämmer själv, men jag tycker du ska sluta ta den."
- "Eller så tar jag bara livet av mig?"
Han skrattade lite.
- "Vad är det för skillnad på att vara död och på att vara ofödd egentligen? Man finns eller så finns man inte. Jag är en levande död."
- "Döden är början på livet min docka."
(ingen biografi men verklighetbaserat, erfareheterna talar, hm...)
|
|
|
|
