På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Frida <3 Martin del 11

3 veckor senare var Frida i sitt rum och packade. Hon och Martin skulle till Berlin i Tyskland för att vara med på begravningen. Hennes pappa ville nämligen begravas där hade han sagt där någon gång.

Frida och Martin skulle vara i Berlin från torsdagen till söndagen, och just den dagen var det torsdag.
Frida var nu i hallen och hade tagit ner sin resväska. Hon höll precis på med att ta på sig skorna när det ringde på dörren. Hon öppnade dörren och det var Martin. De sade hej till varandra och kysstes. Frida lät honom komma in i hallen eftersom det regnade den dagen.
När Frida hade tagit på sig skorna och sin jeansjacka kom hennes mamma till hallen. Hon och Martin hälsade på varandra.
Fridas mamma kramade Frida.
- Ha det nu så bra gumman, ring från hotellet om du kan.
- Det ska jag.
- Och var rädd om dig.
- Jag har ju Martin…
Frida vände sig om och log mot Martin, han log tillbaka.
- Ja det är ju sant, sade hennes mamma och log.
- …men var rädda om er nu.
- Vi lovar.
När Frida precis skulle ta upp sin väska kom Martin fram till henne.
- Jag kan ta den.
De log mot varandra och sedan gick de ut. Frida och hennes mamma kramades en sista gång och sade hej då till varandra. Sedan gick Martin och Frida till hans föräldrars bil, Martins mamma skulle skjutsa dem till flygplatsen.

När de var framme gick de ut ur bilen och tog ut deras packning. Martin och hans mamma kramades. Sedan vände hon sig mot Frida och kramade henne också, hon tyckte så synd om Frida som hade förlorat sin pappa, och just att hennes föräldrar hatade varandra.
- Var rädda om er nu.
- Vi lovar, sade Martin.
De sade hej då till varandra och sedan åkte Martins mamma iväg. De gick in till flugplatsen och checkade in, sedan genom passkontrollen.
Efter någon timme gick de ombord på planet, då var det ungefär en halvtimme innan avgång.
Martin och Frida satte sig i mitten av flygplanet bredvid varandra. Martin hade lagt sin arm på hennes axlar, och Frida lutade sitt huvud mot hans axel. Hon var verkligen glad att hon hade Martin med sig, annars skulle hon aldrig klara av allt detta…

De var framme vid hotellet på kvällen. De var nu i hotellrummet och höll på med att göra sig inordning inför natten. Martin var gick in i badrummet för att borsta tänderna, och Frida höll på med att ta på sig sitt nattlinne. Hon satte sig på sängkanten och väntade på att Martin skulle vara färdig.
När han var klar gick han fram till Frida och kysste henne, sedan gick hon in i badrummet.
När hon kom tillbaka hade Martin lagt sig i sängen. Han satt på sängen med täcket på hans ben och med bar överkropp som hade blivit solbränd. Martin lade sig ner i sängen när Frida också lade sig i sängen. Martin lade armen runt hennes axlar och den andra armen på hennes mage. Frida lade sig närmare honom och kunde höra Martins andetag mot hennes kind.

Frida tittade på taket och började tänka på hur det kommer att bli på morgondagen på begravningen, och hur det kommer vara att träffa Alexandra igen. Sist de träffades var Alexandra och Fridas pappa i Sverige för att Alexandra och Frida skulle träffas, då var Frida 15 år gammal. Men så fort Frida såg henne då var det något med Alexandra som Frida inte gillade. Frida tycket att hon verkade ganska konstig, och hon var klädd som en hora, i alla fall då de träffades. Då hade hon en svart kort kort skjol, höga bruna stövlar med hög klack, ett rött tight linne och en svart skinnjacka. Hon hade också på sig jättemycket smink. Håret var långt och blonderat. Frida äcklades av att få se hur Alexandra såg ut.
Det verkade också som att kemin mellan dem inte fungerade så bra. Frida mindes att Alexandra sade till henne på engelska (med väldig tysk brytning) att Frida var så ful klädd, och en massa andra ”fel” som Alexandra hittade på Frida. Alexandra sade då dumma saker till Frida så fort hennes pappa inte var i närheten. Men sedan då när han var med dem då var Alexandra helt plötsligt jättesnäll, och det gjorde Frida Väldig arg och upprörd. När Frida berättade det för hennes pappa senare den dagen, då frågade han Alexandra på tyska om det var sant, men då ljög Alexandra och sade då att Frida borde lyssna bättre. Detta gjorde Frida ännu mer arg så hon sade till sin pappa att hon ändå aldrig mer ville träffa den människan mer. Lyckligtvis så förstod inte Alexandra vad de pratade om så på det sättet kunde Frida vara lugn.
Senare den dagen när hennes pappa ringde till Frida, då sade hennes pappa att han och Frida kunde träffas då när bara han kom till Sverige, och det gick Frida med på. Så länge hon slapp Alexandra då var det okej för henne.

- Vad tänker du på?
Martin kysste henne på kinden.
- På hur det kommer bli imon på begravningen, och hur det kommer vara att träffa Alexandra igen…jag gillar verkligen inte henne, hon är så konstig, och så är hon klädd som en hora.
- Bry dig inte så mycket om henne bara, jag kommer ju vara med dig hela tiden.
Frida tittade på Martin och log svagt mot honom, hon var ju fortfarande väldig ledsen över att hennes pappa hade dött.
Martin log också lite tillbaka och smekte hennes kind. Frida tittade på Martins halsband med deras initialer. Hon vände sig mot Martin och kysste honom. Martin besvarade kyssen och höll om henne. Martin lade sig sedan lite på Frida och förde handen på Fridas ben under hennes nattlinne, upp till hennes trosor och tänkte ta av dem. Frida tog tag i hans hand.
- En annan dag, jag orkar inte just nu…
Martin tog bort handen och lade den på hennes kind.
- Okej, jag förstår dig…
De började kyssas igen.
Tillslut somnade Frida i Martins famn…

Nästa morgon gjorde de inordning för att gå till begravningen. Frida hade tagit på sig en svart klänning som gick till knäna, svarta nylonstrumpor och en svart kavaj. Martin hade på sig den svarta kostymen som han hade på sig på studenten.
Frida stod i badrummet och öppnade sin sminkväska. Hon plockade upp sin maskara och tänkte precis ta på sig det, när hon kom tänka på att hon bara kommer bli svart under ögonen eftersom hon kommer att gråta jättemycket då. Hon lade sin maskara i sin sminkväska igen och stängde igen den.

När Frida gick ut ur badrummet gick Martin fram till Frida och kramade om henne.
- Ska vi gå? Det börjar bli dags nu…
Frida nickade och de gick ut ur hotellrummet.
Som tur var var Martin väldig duktig på tyska, så det var inga problem med att fixa en taxi till kyrkan. Martin hade nämligen MVG i det.
När de var framme vid kyrkan gick de ut ur taxibilen. Martin betalade taxichauffören och de gick sedan in till gården. Utanför stod några svartklädda människor. Frida hade ingen aning om vilka de var, men hon antog att det var vänner till hennes pappa. De hälsade på dem på engelska och de gick in i kyrkan.
När de kom in såg hon hennes pappa kista vid altaret och prästen som satt en bit ifrån. Frida kände att tårarna var på väg att komma, men hon brydde sig inte.
Frida och Martin satte sig i den främre delen av kyrkan på den högra sidan. Frida såg Alexandra som satt 3 bänkar framför dem, men lyckligtvis så hade hon inte tagt någon notis på dem. Frida såg också att Alexandra inte alls såg så sorgsen ut, vilket Frida tyckte att det verkade jättekonstigt.

Allting var på tyska på begravningen. Men det gjorde ingenting för Frida för hon tyckte att den ändå var väldig fin. Hon grät nästan hela tiden och Martin höll om henne hela tiden och tröstade henne, även han grät också lite ibland.
I slutet var det någon kvinna som delade ut lite blommor till alla som var med på begravningen, för att lägga det på kistan sedan.
När prästen var klar med sitt kom 6 svartklädda män fram till kistan och lyfte upp den. Sedan gick alla efter dem ut ur kyrkan med prästen i täten. Frida, Martin och Alexandra gick längst fram i ledet bakom kistan. Alexandra hade märkt då att Frida var med, men Frida brydda sig inte. Frida var så medtagen av sorg att hon inte ens kunde titta på kistan, så hon tittade bara ner på marken.

De var sedan framme vid det stället där hennes pappa skulle ligga. Alla stod runt hålet där kistan skulle ligga. När de började fira ner hennes kista stod Frida där och grät jättemycket. Både Martin och prästen höll om henne.
Alla slängde sedan sina blommor på kistan. När Frida hade slängt sin lilla bukett viskade hon med gråten i halsen
- Jag älskar dig pappa…
När prästen hade slängt lite gjord på kistan och sade något på tyska, stod Martin och Frida och höll om varandra. Prästen pratade också lite med Frida på engelska att hennes pappa ha det bra nu.
När prästen gick för att prata med de andra människorna kom Alexandra fram till Frida och Martin.
Åh nej inte hon…
Alexandra hade på sig svarta höga stövlar med hög klack, svarta nätstrumpor, en kort kort svart skjol, en svart kavaj och ett tight svart linne. Frida tyckte att hon var helt fel klädd för att gå på en begravning, och hon var inte den enda som tyckte det. De andra personerna som var med på begravningen tittade och viskade mycket så fort de fick syn på Alexandra.
- Hello, sade Alexandra glatt.
Frida och Martin bara nickade mot henne.
- So you are Frida’s boyfriend?
- yes.
- Ah…
Alexandra gick nämre Martin tills hon stod tätt intill honom.
- do you want to go with me later?
Alexandra slickade sig sexigt runt hennes läppar. Frida blängde ilsket på henne och tittade sedan på Martin för att se hur han reagerade. Martin rynkade lite för näsan och sade.
- No thanks…
Alexandra tittade besviket på honom och gick sedan till Fridas pappa gravplats.
- Nu förstår jag varför du inte gillar henne…, sade Martin lågt till frida. Frida nickade och betrakta Alexandra.
Ett par minuter senare kom hon tillbaka till dem.
- Frida, shall we take a walk to the forest and talk about happy memories about your dad?
Frida nickade och tog tag I Martins hand.
- No no!
Både Martin och Frida tittade förvånat på Alexandra.
- ONLY me and Frida!
Frida vände sig mot honom.
- Det är okej, jag är tillbaka om en stund.
De kysstes hej då och så gick Frida med Alexandra bort från kyrkogården och in i skogen som låg bara andra sidan vägen.
De gick djupare och djupare in i skogen. Och varken Alexandra och Frida hade inte sagt någonting till varandra.
- Where are we going?, frågade Frida.
Alexandra tittade på henne. Frida kunde se I Alexandras blick att det var något lurt med detta.
- Come here.
De gick ner på en liten stig till en bergsluttning. Plötsligt vände sig Alexandra om och slog till Frida. Allt blev svart för Frida…

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

jak_e_best - 1 feb 08 - 19:30

braaaaa =)

PulkaBarn - 4 okt 06 - 23:22

villken hora den där alexandra var hoppas du skriver mer är besatt av dina noveller :P

3ricA - 4 okt 06 - 22:35- Betyg: