Allt började en onsdag (forts5) |
Några dagar får jag tillbringa på sjukhuset. Snart så står jag framför grinden med håret väl överborstat över ögat, och det påminnande ärret.
Jag kollar ned i marken och går in mot skolbyggnaden. Det känns som om alla på skolgården står och stirrar på mig, och alla vet vad jag döljer, och alla vet… Precis allt…
- Naki! En röst jag älskar känns direkt igen bakom mig.
Jag är så nära att vända på mig, så grymt nära att vinden får tag i mitt hår och det slutar dölja.
Jag stannar och vrider sakta på mitt huvud.
- Hej…
- Hej! Hur är det? Han lägger handen på min axel och söker efter min blick, som vill undvika hans hemskt vackra ögon.
- Inte alls bra… Säger jag tyst och tårarna rinner ned för kinderna på mig.
- Naki? Han kollar försiktigt på mig, och ett ögonblick senare sluter han mig i sin varma famn.
- Naki, gumman? Vad har hänt? Han stryker handen genom mitt hår.
Det känns som om hela världen stannar upp, precis som den första dagen, bara då jag tog hans hand i en artig hälsning. Hans varma famn säger så mycket mer än några vänliga ord, det betyder att jag betyder något, eller hur?
Jag kan knappt andas, så chockad är jag över att han kramar mig, och jag borrar mitt ansikte ned i hans svarta jacka, vågar inte visa mina röda kinder.
- Det… Jag kan inte… Svarar jag tyst, nästan som i en viskning.
- Du behöver inte… Svarar han lugnt, man behöver inte berätta allt.
Jag vill så gärna berätta för honom, om precis allt som hände, varför jag har varit borta från skolan, vad som hände den där dagen, hur rädd jag var.
Tiden står ju inte stilla, även om den känns som det just nu, så några Oinbjudna gäster tränger sig fram mot oss.
- Nämen… Är det inte lilla Naki som gömmer sig i lilla Hines famn?! Så gulligt. Haha! Kolla på kärleksparet grabbar!
- Ge dig! Ryter Hine åt honom.
- Men varför är lilla Naki ledsen då? Vad har hänt, har hon tappat något? Fortsätter han elakt.
- Jag kan inte berätta… Säger jag och tårarna fortsätter rinna. Utan en tanke på vad jag ska göra, så tar jag mig ur Hines grepp, och backar undan, vänder mig om, och springer in i byggnaden.
”Varför stack jag? Fan, vad feg jag är, som lämnar Hine där ute ensam…”
Hine kommer in, efter tre röda sekunder, och så kommer han fram till mig igen.
- Naki? Varför…? Får han fram innan jag avbryter honom.
- Du har inte sett mitt ansikte. Säger jag snabbt.
- Vad? Det är inget fel på ditt söta ansikte. Säger han vänligt och lyfter upp min haka.
- Jo, det är just det…
Han kollar på mig med höjda ögonbryn, och så tar han bort håret från ögat.
Jag riktigt ser hur hans hjärta slår en volt, och jag känner hur mitt eget gör detsamma.
- Vem fan har gjort det här?! Utbrister han argt.
- Min systers mördare… Viskar jag fram till honom.
Han kollar sorgset på mig, och så tar han min hand, och vi går in i klassrummet.
En liten lättnad finns inom mig, tack Hine, tack för att du ändå kollade.
Han brydde sig inte om att jag hade fått det där ärret, utan han suckade mest åt att jag tog det så ”gravallvarligt” eller hur han nu uttryckte det…
Men det han blev riktigt arg över var att någon hade skadat mig.
Jag kollar upp på honom, och lutar sedan mitt huvud lätt mot hans axel.
Han kollar ned på mig och lägger armen om mig.
Gräset vajar lugnande i vinden, och en liten familj som består av fem ankor kommer vaggandes ned mot dammen som ligger framför våra fötter.
Dagen skulle inte kunna bli bättre om inte Hine skulle titta på mig så där kärleksfullt.
Jag känner hur kinderna ändrar färg till en svag röd nyans. Och jag känner även hur solen riktigt bränner på ryggen.
Molnen passerar lugnt förbi, och ingenting runt omkring oss på säkert femhundra meters avstånd jäktar.
Jag riktigt njuter av dagen, och riktigt njuter av att ha Hine hos mig.
Böckerna är uppslagna framför mig, och jag tittar förväntansfullt mot klassrumsdörren.
Hine träder in i det ögonblicket, kommer fram till mig och kramar mig.
Han hinner precis sätta sig på sin stol och slå upp böckerna, då våran lärare kommer in, hon viftar med papper i handen och utbrister glatt:
- Prov!
En enda stor suck går genom klassen, och alla tittar mordiskt upp på fröken och tänker nog samma sak, ”Tänk om blickar kunde döda…”.
Provet, det går rent åt… Ja… Jag fattar ingenting av frågorna, och klottrar ned första bästa sak som kommer upp i huvudet.
Efter tjugotre minuter så lämnar jag klassrummet och sätter mig i korridoren.
Hine och tre andra sitter också där.
- Hur gick det? Undrar han och fipplar med sin penna mellan fingrarna.
- Gissa.
- Precis som för mig då. Säger han och ler lite.
Jag nickar bara till svar, och dunkar huvudet bak i väggen.
En tjej framför mig, som heter Linnie kollar på mig noga.
- Vad har du gjort med ögat? Frågar hon och hennes ljusblå ögon borrar sig in i mina.
Jag hafsar snabbt fram håret över ögat igen, och så svarar jag bara:
- Inget.
Jag vet att man inte kommer långt med ett sånt svar, på en sådan typ av fråga, men jag hinner inte komma på något.
Jag kollar på Hine, och jag känner hur rösten inom mig skriker på hjälp.
Han kollar på mig, och jag ser att han tänker på ett snabbt drag.
Jag reser mig upp, då även han, och så även alla andra som är i korridoren.
- Fan, vad var det för ärr? Få se? Säger flera.
Jag hinner knappt reagera, Hine drar till sig mig, och kysser mig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 12 apr 08 - 16:54- Betyg:  | | Gullig han e | | isita - 18 dec 06 - 21:30- Betyg: | hallå!!
jag gråter::D den är så J*VLA FIN!! | | Nightclaw - 1 okt 06 - 17:08 | Tack!
Det betyder mycket att få sånahär fina kommentarer! :)
Ta hand om er, kram | | shediedlastnight - 1 okt 06 - 10:02 | | Du är grym på att skriva , vet du det ? Kram/louis | | Tofflan - 1 okt 06 - 06:00- Betyg: | jättebra!
kram//tofflan | | bloody_witch - 1 okt 06 - 04:56- Betyg: | | bra skrivet! |
|
|
|
