Medans. |
Jag stod nere vid hamnen,
Och kollade ut mot havet.
Kanske borde man ibland säga vad man egentligen känner?
Ibland kanske det är bättre att hålla tyst?
Eller jag vet faktiskt inte…
Jag förstår nu efter allt du sa, att jag inte tillhör dig.
Mitt hjärta tillhör inte dig.
Men medans vågorna slår in mot bryggan saknar jag,
Mer än någonsin.
Mer än vad orden räcker till,
Mer än dit mitt hjärta längtar.
Alla säger att det är bäst att förlåta,
Att gå vidare i livet utan att varken förstå vad som egentligen hände.
Om jag hade fått välja, hade det varit självklart att både glömma och förlåta.
Jag älskar dig inte,
Det är det jag hela tiden intalar mig själv.
Jag vet inte om jag någonsin kommer få reda på svaret ?
Vet inte ens om jag kommer orka leva med att ständigt söka efter det.
Medans den sista båten seglar in mot land,
Medans den sista måsen flyger över fyren,
Så faller den sista tåren ner för min kind.
Det blev en sommar utan dig.
Men det gör inget.
|
|
|
|
