Demon. |
Och dina ord tränger så bra in, i den ideala människan jag egentligen alltid önskat att vara.
I mitt huvud har du en tendens av att göra som du vill,
ändra på mina banor, och låta mitt hat brinna klart.
Någonstans måste du förstå, när du hittar mina svaga punkt,
och fått ner mig under jord - igen.
Du ger mig en spade, och plötsligt gräver jag min egen grav.
Med ditt ondskefulla flin, och dina djävulska vingar kollar du ner på mig.
Är jag aldrig tillräcklig?
I botten av mitt samvete döljer jag allt.
I botten av min själ vill jag dö.
Men precis som förut,
drunknar jag i tankarna.
Min kloak av drömmar - jag flyter bara runt.
Undrar när jag egentligen förändras, när jag blir jag.
Mitt hjärta är så fuktigt, och du har klibbat dig fast.
Än ser jag gnistan.
I mina sårskorpor visar jag hemligheterna - yta.
Men när du stirrrar med dina tomma ögon - vet både du och jag.
Att överleva på lögner är inte liv.
Du ser igenom mig,
som igår,
som idag,
som imorgon.
Du är min demon - säger du.
Kan du inte bara ge dig av, sträcka ut dina ondskefulla vingar,
och bara låta allt ditt hat dö ut.
|
|
|
|
