Stormen |
Du tog mig med storm…
Min värld, min självkänsla kan rasa samman ikväll,
jag måste få det sagt, så dum, inte så snäll.
Vad fick mig att tro att jag denna gång skulle handla rätt,
allt så bra i början, sen så osäker, varför alltid på detta sätt?
Om några timmar jag mina känslor måste förtälja,
kommer att vara så svårt, men jag måste mitt hjärta följa.
Måste snart besluta, problemet är att jag inte vet hur beslutet skall lyda,
har sökt, men ej fått svar, har letat men ej funnit, måste hitta ett sätt att tyda.
Önska att verkligheten sett annorlunda ut, att jag våga lita på världen,
vilken känsla de hade vart att följa vinden, bara få följa med på färden.
Jag trodde att han var kärleken, att kärleken var han, men nått säger mig att jag har fel,
när han är mig nära allt känns så fint och vackert, men ändå är jag så stel.
Han ger mig värme, men jag fryser, han ger mig tröst, men tårar rinner
undrar vad det är jag söker, måste slappna av, kanske jag då svaret finner.
Minns första kyssen som igår, önska att den känslan kunde bestå,
men inse att de saknas de lilla extra, önska att du kunde förstå.
Tiden är inne, jag måste ge mig av, ge mig en sista kram,
omslut mig, tror du vet att jag inte va din hjärterdam.
Din storm lämna vackra spår
|
|
|
|
