En fråga som vilken annan, som kräver ett svar. |
Jag har en fråga. En ganska lustig, men väldigt viktig.
Jag vet att blod är fint,
men varför dessa skärsår på handleden?
Hur kan det lindra sorgen, som sitter i ditt hjärta?
En fråga som så många mer än jag undrar över...
|
| Kommentarer | | FuckShit - 24 dec 07 - 19:56 | Det är ett roppå hjälp...
Man skadar sig själv genom attt söka hjälp, för man
han inte fattat att de finns ett annat sätt.. | | ingenbryrsig - 26 sep 06 - 07:39 | Smärtan ger en inbillad kontroll. Ja, inbillad, för man tappar kontrollen över det. Kan sluta när man vill, hah, bullshit. Inte när det tagit över. Jag har varit självskadare i säkert 15 år vi det här laget, inte skurit mig så länge dock, är ju inte enda sättet, specielt inte när man hade blodskräck förrut. Men nu har jag ärr över hela kroppen, vänster arm är värst, den är ett enda stort ärr i princip. Och folk vill ge en stryk för att man inte kan sluta, och sedan när man hört sin mamma gråta för det man gör och ändå inte kan sluta. Vad gör man då egentligen? Hur vackert är det egentligen? Man vill bara sudda ut sitt liv men man kan inte göra det omärkt så man bara fortsätter. Och det är inte bara på ungdomspsyk man ser uppskurna armar.
Jag vet inte hur det är med sorg men det stillar kaoset, ibland kan man inte ens sluta skratta och blir rädd för sig själv. Det kan göra att smärtan som nästan får en att kräkas och gör att man knappt kan andas försvinner för en stund. Eller så kan det få en att känna något iallafall, at om det där gör ont så finns jag ju, trots att det inte känns så, inte alls.
Men är det värt det? Jag skulle inte kunna leva utan att skada mig själv som det är just nu. Ja, alla antidepressiva, antipsykotiska, humörhöjande och sömnmediciner till trots. Men hur många gillar ärr? Inte många, de flesta tycker det är äckligt, skyr undan. Hell, I'll never be pretty even if I never was. | | Jossann_ - 26 sep 06 - 06:58 | Folk förstör inte bara armar.
Men jag har ett svar, i alla fall så är det så här i mitt fall:
Den fyskiska smärtan överväger den pykiska, jag fokuserar på såren och blodet för en stund, allt annat får vänta. men det lönar sig inte i längden, man får mer problem.
men jag har inte skadat mig själv på 20 dagar, någon gång finner man en gräns... | | elinS - 26 sep 06 - 05:15 | Men, hur kan det hjälpa att förstöra sina armar?
Hur blir det lättare för det? |
|
|
|
