Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Allt började en onsdag

Klockan slår över till 00:13, och jag hör min systers tunga andning på andra sidan rummet.
”Det låter som det är någon på väg upp för trappan!” Far tankarna genom huvudet.
Och alldeles rätt har jag, för snart så sätter någon sin fot innanför dörren till vårat sovrum.
Det är så mörkt i rummet att jag inte kan urskilja om det är en man eller en kvinna.
Jag låtsas sova, ”Tänk om det är en tjuv!”.
Då hör jag ett kvävt, väldigt kvävt, skrik.
Jag slår upp ögonen, måtte det inte vara syrran!
Jag hör hur sireners ljud närmar sig vårat hus, och jag känner hur tårarna letar sig ned för mina kinder.
Mannen eller kvinnan rusar ut ur rummet och ned för trappan, och försvinner troligen ut någonstans i mörkret.
Jag stapplar fram i mörkret, hittar inte lampans knapp, om jag nu verkligen vill hitta den.
Jag tar mig fram till hennes säng och hittar hennes hand, den är alldeles kall.
- NAKI! NILIA! Mammas förtvivlade röst närmar sig oss.
Hon tänder lampan.
Både hon och jag skriker.
Där ligger min syster, död, hon är alldeles kritvit, och det rinner blod längst hennes ansikte.
Två poliser knuffar sig förbi oss och in i rummet, täcker över Nilias kropp, och sjasar ut oss ur rummet.
En annan polis kommer fram och tittar ledsamt på oss, ”Vi hann inte få fast honom, men ni ska tacka er granne som såg att det var någon som smög omkring i kvarteren.”.
”Följ med här nu…” Hon visar ut mot en av polisbilarna, och vi sätter oss i en av dom.
Polisen sätter sig vid ratten och stoppar i nycklarna, hon backar ut från gården.
När vi är på väg genom staden så ser jag på den med en annan tanke än förut.
Regnet smattrar mot rutorna, och gatorna ser ut att verkligen vilja svämma över.

- Kolla, där kommer den nya flickan. Viskar säkert femton personer bara jag går rakt över skolgården.
Snart så sitter jag inne i klassrummet, på en stol bredvid fröken Elsa.
- Jag heter Naki. Säger jag, och kollar ut över klassen.
Några sitter och trummar med fingrarna på bänkarna, andra sitter och klottrar på lite papper dom har framför sig, ingen, precis ingen kollar på mig.
Jag kollar rakt ned mot det vänstra hörnet, och jo, där sitter det en.
Han kollar rakt in i mina ögon, och jag vänder snabbt bort blicken.
Timmarna i skolan blir oändligt långa, och efter skolan kommer det några fram till mig.
- Varför kom du hit? Säger en kaxig typ.
- Min syster blev mördad, vi behövde flytta. Svarar jag snabbt och undviker hans elaka blick.
Det verkade som om alla röster dog bort, det enda som lät var vinden.
Blickarna var nu alla fästa på mig, några sorgsna och medlidande, andra mer sarkastiska, och en med en blick som ingen annan hade.
- Mitt namn är Hine. Säger han plötsligt och tränger sig förbi den lilla folkgruppen som stod runt mig. Han håller ut handen.
- Naki. Svarar jag och ler, och sedan tar hans hand.
Dom där få sekunderna vill bli till evighet.
Men någon gång måste man släppa taget, och så även här.
Hine ler och kastar upp gitarrväskan över axeln, och sedan vänder sig om, och går ut genom grindarna.
Där lämnar han mig med massor av frågor som blir för mycket, jag tränger mig förbi alla, och springer efter honom.
Jag går bredvid honom några meter innan jag frågar:
- Vart ska du gå då?
- Jag har en gitarrlektion om en sisådär tjugo minuter. Svarar han.
- Oj… Vad dum jag känner mig, du har ju med dig gitarren…
Han ler bara.
- Jag bor åt det här hållet, är det okej ifall jag gör dig sällskap?
- Ja, självklart.
- Blev det för mycket frågor där borta? Undrar han och kastar en blick bakom oss.
- Ja…
- Jag vet hur det känns, jag började i den här skolan förra året, på höstterminen i sjuan någon gång. Jag råkade ut för exakt samma sak som för dig, alla i klassen kände redan varandra, ingen lyssnade på när jag presenterade mig, och efteråt när jag berättade… en sak, så växte sig frågorna större och större. Och svaren letade sig djupare in i mig.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
cheze - 19 feb 08 - 19:50- Betyg:
jäätebra, hoppas de kommer en fortsättning ;)
Nightclaw - 10 nov 06 - 01:10
Och till er som undrar, det har varit flera som gjort det...
Nej, den här historien är faktiskt inte sann, och tur är väl det?
bladet - 10 nov 06 - 00:57- Betyg:
grymt bra skrivet!! Asbra! meer

*/- kkjjaam
norrbaggen - 10 nov 06 - 00:46
Du vet nog det vid det här laget, shit så bra du är. Frågan kvarstår är den sann?
gooseberrys - 30 sep 06 - 07:57
bra skrivet som alltid:D
ska läsa fortsätning
Cilises - 24 sep 06 - 02:04
hoppas verkligen att den inte är sann!
Grymt bra skrivet...längtar efter mer
seeme - 23 sep 06 - 23:20- Betyg:
vill höra fortsätning
DiktensSorg - 23 sep 06 - 20:42- Betyg:
meer
MissMissy - 23 sep 06 - 20:19- Betyg:
Meeer :D
Elmma - 23 sep 06 - 20:01- Betyg:
jättebra!! mer!!
bloody_witch - 23 sep 06 - 19:59- Betyg:
bra! vill gjärna läsa fortsättningen
Executed - 23 sep 06 - 19:05
skitbra! :D
Tofflan - 23 sep 06 - 19:02- Betyg:
as-bra!
vill gärna läsa en fortssättning...
kram//tofflan
yuriko - 23 sep 06 - 18:16- Betyg:
Du skriver bra ^.^ det blir verklighetstroget och så...har läst din andra novell också (den som ligger uppe nu), men är för lat för att kommentera båda -.-' men fortsätt på båda två!
Enielle - 23 sep 06 - 18:09- Betyg:
Bravo :D
Hoppas det inte har hänt på riktigt.. :O
men den var bra iaf! :D

Skriven av
Nightclaw
23 sep 06 - 15:49
(Har blivit läst 261 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord