Sommarförälsklse |
"3 fantastiska veckor i utkanten av vackra åland"Det var en,
av de hundra rubrikerna som fick Hannas föräldrar att vilja
spendera sommaren där.Hur kunde de gå på något sådant,
vem som helst kunde ju se att det igentligen betydde
"Tre dödstrista veckor i utkanten av ointessanta Åland,
hur kunde de vara så dumma .
Nu var också Hannas sommarlov förstört, hon skulle mycket
gärna hellre gå skola hela sommaren än att åka på husvagns
semester med hennes knäppa familj till Åland, de kunde åka
var som helst, men inte det, Åland skulle det bli vare
sig hon ville eller inte."Perfekt, hela sommarlovet
bortkastat på ingenting" Hanna suckade högt men försökte,
trots att hon visste att det var meningslöst slå bort
tankarna om den hemska sommaren som väntade henne, hur
svårt det än skulle bli.
Hanna drog på sig hörlurarna,
höjde musiken på högsta nivå och kollade ut genom
bilfönstret, varje träd som passerade gjorde så att
hon blev alltmer sömnig, hon satte sig till rätta i röran
som fanns i bilen,stora påsar som förmodligen bestod av mat
hade hon runtom kring sig, det var väldigt obekvämt ,
men tröttheten steg och tillslut somnade Hanna i hopp
om att sommaren skulle bli spännande och minnesvärd.
En önskan som faktiskt slog in, hur overkligt det än kändes
just i denna stund.
Regnet som öste ner på biltaket väckte Hanna,hon
gäspade oavbrytet och kollade ut genom bilfönstret,
-Är vi inte framme snart
-Jo, alldeles strax
När hennes föräldrar svarade "alldelses strax"
visste hon att det igentligen betydde flera mil,
plus några till ifall de skulle köra vilse, och den risken
var ganska stor.Men det var inget hon kunde göra något åt,
så hon tog på sina hörlurar,suckade högt och bara väntade
på att de skulle komma fram någon gång i år.
-Hanna, Hanna, Vakna!"
Hanna öppande sina ögon så försiktigt hon kunde,
för hon visste vilka bus hennes lillebror brukade hitta på.
Ovanför hennes huvud satt lillebror Rasmus med vidöppen mun,
något genomskynligt och geggigt var på väg ut ur hans mun.
-Stanna bile..! Meningen hann inte ens avslutas
innan den genomskinliga illaluktande geggan som i detta
fall var babyspya hade tagit plats på Hannas nytvättade hår.
"Vilken härlig start på semestern" tänkte Hanna,samtidigt som
hon rusade ut från bilen desperat letande efter vatten,
eller vad som helst som kunde få bort denna ourthärdliga stanken
från hennes hår.
pappa Rickard tog hand om lille Rasmus,
och mamma Lena försökte få tag på lite vatten,
som tur hade de stannat bilen nära en bensinmack.
Ett mirakel.Innan Lena ens hunnit ut från bilen,
var Hanna redan framme vid macken,
hon letade desperat efter närmaste toalett.
Och tillslut fann hon en.Hon rusade in på toaletten,
inte en tanke på att stänga dörren.
Hon slängde sig över handfatet som gjorde henne allt
mer illamående,stora jord klumpar hade samlats längst
silen, och det stank enbart alkohol.
Även fast stanken var enorm, hade Hanna inget annat val,
Hon fullständigt dök ner med huvudet i handfatet ,
satte igång kranen, och försökte tillsammans
med händerna få bort det mesta av spyan,som satt
som fastklistrad i hennes långa mjuka hår.
-Får jag fråga vad du gör?
Hanna hoppade till av rädsla, det var inte någon av
familjemedlemmarna iallafall, hon kände inte igen rösten.
med osäkra steg vände sig Hanna om, händerna greppade
tag i håret som fortfarande stank, hon ville inte ens
föreställa sig hur hon såg ut.
Där, i dörröppningen möttes hon av en pojke i
hennes ålder, han såg fundersam ut och såsom de flesta
levande människor som hade luktsinne höll han för näsan,
och försökte överleva trots stanken.
-Hur är det egentligen?
-Jo,det är bra, bara bra! Nästan överdrivet
lycklig svarade Hanna med ett leende,
hon kände sig fullkomligt patetisk. Vem som helst kunde ju se
att hon hade spya över hela håret.
och att hon var långt ifrån okej!
-Det tror jag inte en sekund på,
jag vet inte vad du har i håret,
och det vill jag inte veta heller,
men om du vill så får du följa med mig till våran husvagn
och tvätta av dig det,
istället för att göra det här
det är inte direkt ett trevligt ställe om man säger så!
-Det skulle jag gärna vilja,
men min familj väntar på mig,
vi ska husvagnssemestra på nån camping,
den ligger här runt omkring tror jag!
Hanna kände sig som en idiot,
hon kunde inte följa med honom till deras husvagn,
men visst var det lockande,
han var ju riktigt snygg trots allt,
ögon som blåa silverkristaller var svåra att tacka nej till.
-Låt dom vänta,
det tar inte lång tid att tvätta håret,eller?
Hans röst var så övertygande,
Hanna visste att hennes föräldrar skulle bli arga,
rent ut sagt förbannade,
men de enda hon tänkte på nu,
var på denna pojke, och hennes illaluktande hår,
som skulle gå sin död till mötes om inte spyan försvann
från håret snabbare än vinden.
-Nej, du har rätt, jag följer
De båda traskade iväg, på väg till
campingen som bara låg nåra meter bort,
Hanna kunde inte hålla sig längre,
vem var denna mystiska,trevlige pojke?
Hon var bara tvungen att veta.
-Vad heter du igentligen?
Orden strömmade bara ut från hennes läppar,
men hon ångrade inte en sekund att hon frågade honom det.
-Patrik heter jag, Och vad heter du själv?
-Hanna
-Jaha, va fint namn
Hanna brukade aldrig få komplimanger för hennes namn,
men det var någonting hon gillade,märkte hon nu.
-Tack, Patrik är inte så dumt det heller!
Sa Hanna småskrattande.
Han tittade på henne och log,
Patriks ögon blev enorma när log.
"Vilket underbart leende"
tänkte Hanna, synd att hon inte fick chans att säga det.
Efter en lång tids vandrande, såg Hanna tillslut en
stor och väldig vacker husvagn.
-Nu är vi framme, Sa Patrik glatt
Hanna gick in i husvagnen och sköljde
bort spyan som nästan var fasttorkad i håret,
med schampo, balsam och en evighets gnuggning var
håret snabbt fritt från både stanken och de små
spyklumparna,äntligen hade håret fått tillbaka sin
naturliga lyster. Hon satte upp håret i en turban,
och gick sedan ut till Patrik.
-Jag ska nog gå nu,
mina föräldrar är nog galna vid det här tillfället,
men tack så mycket att jag fick låna eran dusch!
-Jag kunde ju inte ha lämnat dig där,
och nu är äntligen stanken borta också,
hade bra, hoppas vi ses. Han små log,
och ögonen glittrade allt mer i solens sken.
Han var otroligt vacker.
Hanna gick med små steg nedför backen som skulle
leda henne till bensinmacken, hoppas de är kvar.
Tänkte hon för sig själv.Hanna
vände blicken bakåt, och där stod han,
Patrik, och vinkade hysteriskt,
Hanna vinkade tillbaka och log för sig själv.
-Behåll handduken tills vidare! hörde hon en röst säga.
Ett bättre förslag var att hon skulle
få behålla handduken resten av hennes liv,
som ett minne av den vackraste varelsen hon
någonsin träffat. Men det var bara en tanke,
och Hanna kunde inte stjäla den,
hur idiotiskt skulle inte det vara,
han skulle tro att hon var besatt.
Tills vidare fick det bara vara en tanke.
-Hanna, där är du. Vart har du varit,
vi har letat över hela
campingen efter dig!?
-Förlåt,
jag var och torkade av håret,
jag kan väll inte gå omkring här med spya i håret!
-Nej,det är klart du inte ska,
men hädanefter när du springer
iväg sådär vill jag gärna veta vart du är på väg!
-Okej då, jag lovar att det inte ska hända igen,
och OM det möjligtvis gör det så ska jag säga
vart jag ska,men nu är vi iallafall framme
-Jo, det har du rätt i. Husvagnen är därborta, följ med mig.
Efter ungefär 5 minuters vandring av skavande fötter
var de tillsist framme.
"Jasså, är det här vi ska bo under sommaren,
vilket ruckel till husvagn, skulle inte förvåna
mig om det fanns mögel där inne."
Tänkte Hanna surt för själv.
-Jag drar ner en sväng på stranden,medans solen fortfarande är uppe
-Gör det du, men kom hem före 12 är du snäll.
Sa Hannas mamma och gav den där
blicken hon alltid gav när hon pratade allvar.
-Jadå, Sa Hanna,
ihopp över att hon övertygat s
in mamma att inte komma en sekund försent.
Hanna begav sig till stranden,
en ovanligt vacker strand,rubrikerna i tidningen
hade nog rätt trots allt.Hon satte sig ner på sanden
som faktiskt var ganska kall, även fast solen sken.
Där satt hon stillsamt och lyssnade på havets vågor
som smekte sig mot sanden.
Plötsligt hörde hon fotsteg bakom sig i gräset,
hon öppnade ögonen och kollade bakåt.Där var han,
Patrik och hans himmelska leende.
-Hej igen
-Hej,hej Sa Hanna lite generat.
-Får jag sätta mig här?
-Klart du får, det är inge vidare kul att sitta här ensam
Han sa inget, bara log.
Han satte sig ner och de började naturligtvis prata,
många skratt och skämt förekom,
men plötsligt ställde Patrik sig upp och sträckte ut
handen,"Vad gör han" tänkte Hanna tyst för sig själv.
Men konstigt nog litade hon på honom även fast
det bara hade känt varandra i drygt ett dygn.
Hon tog tag i hans hand, sedan vandrade de
längst stranden, hand i hand.
Hanna kunde inte föreställa sig något mer romantiskt
än detta, visst hade hon träffat pojkar förut
men ingen i närheten som var som Patrik.
Han var något extra,
det visste hon från första dagen de sågs.
Även om det var ett mycket pinsamt ögonblick,
skulle hon minnas det som det var igår.
De kysste varandra och Hanna ångrade sig
innerligt att hon ens tvivlat på att följa familjen
på semester, för vad som helst kan hända över en sommar.
Och denna gång hände något väldigt speciellt.
Hanna blev förälskad.
Och det bästa av allt,
hon fick behålla handduken!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | Koster - 5 jan 07 - 09:47- Betyg:  | | Haha denna var ju jätte bra =D | Hanaasawa - 27 sep 06 - 21:13- Betyg:  | | Bra! Haha, bra att hon fick behålla handduken :P | | Between - 24 sep 06 - 04:33 | | Jätte bra | | Ellizz - 22 sep 06 - 04:02- Betyg: | | jättebra! | | Lovely__ - 22 sep 06 - 03:03- Betyg: | Jätte bra! :)
Ett konstigt sätt att träffas på, menmen.. Bra var den iaf :) | | seeme - 22 sep 06 - 02:35- Betyg: | | den var jätte bra kommer den nån mer del? | | familjeflickan - 22 sep 06 - 02:23- Betyg: | haha...
den var super bra! | | JennnyJ - 22 sep 06 - 02:17 | | DEN ÄR JÄTTE BRA!!! FÄNGSLANDE BRA! men måste sticka polisen kommer ;) | | _m4ng0_ - 22 sep 06 - 02:03- Betyg: | | haha, den var asbra =D |
|
|
|
