När du minst anar det ( Kommentera ) |
Dag.1 (Torsdag)
"JAG ÄR LYCKLIGAST I VÄRLDEN" skrek Cajsa högt för sig
själv när hon i samma sekund sparkade av sig de smutsiga skorna på
sovrumsgolvet och slängde sig sedan på sängen,
desperat letande efter telefonen som förmodligen skulle finnas
någonstans i den hemska röran.
"Här måste städas", tänkte Cajsa surt för sig själv,
när hon i samma veva höll för näsan och försökte överleva
trots stanken av hennes kläder som nästan börjat ruttna.
Där var den, telefonen, inlindad i smutsiga gamla linnen
som bara väntade på att få tvättas. Hon tog tag i telefonen
och slog Linns nummer,efter några signaler lyfte till slut
Linn upp luren.
-Gissa vem som fick tag på billjetterna till Hultsfredsfestivalen?
Överlycklig som Cajsa var skrek hon nästan ut orden.
På andra sidan luren hördes Linns nästan svimfärdiga röst
-NEEEEJ, är det sant?
-Klart det är sant,
jag skulle aldrig ljuga om en sådan sak,
VI SKA TILL HULTSFRED LINN!!
De började bara skratta och fick inte fram ett ord,
bara massa skrikande läten som fortsatte minut efter minut,
det var nog det här som kallades glädjeskrik tänkte Cajsa.
När båda hade fått andan tillbaka och pustat ut, bestämde Cajsa och Linn att de skulle mötas vid busstationen dagen efter.Cajsa la på telefonen med ett leende.Efter all tid hon ägnat att få tag på biljetterna hade dagen äntligen kommit, den lyckligaste dagen i hennes liv!
Dag 2 (Fredag)
"Idag är det dags" sa Cajsa och
skrattade lite tyst för sig själv.
Hon gäspade och stäckte på sig innan hon klev upp ur sängen,
Tårna nuddade kläderna som var utspridda över hela golvet,
trippande på tår gick Cajsa försiktigt ut till köket,
där hon tog fram flingor, och lite fil i kylskåpet.
Som vanligt var det ännu en dag som Cajsa snörde i sig frukosten men belåten,
det var hon, inget kunde förstöra denna underbara morgon.
När disken just var klar, ringde telefonen.
Cajsa hade aldrig riktigt gillat telefonsignalen,
det var nog på tiden att byta den innan hon skulle bli knäpp,
den var riktigt irriterande, men som sagt,
inget kunde förstöra morgonen för Cajsa,
så hon stötte bort de meningslösa tankarna om
telefonsignalen, och lyfte snabbt luren.
-Hej, det är Cajsa
-Heeej, Linn här, är du klar?
Hur klarade hon det,att stiga upp så tidigt och vara klar sekunden efter,
det var något speciellt med Linn, för hon klarade det iallafall.Och lika snygg blev hon för det. Avundsjuka kanske det heter.
-Neeeej galning, jag åt just frukost,
ska se om jag hittar kläder som ser skapliga ut,
sen är jag klar.Vi möts vid bussen?
-Självklart, då ses vi där!
FAAAN VA ROLIGT DET KOMMER ATT BLI!
-Jag vet, längtar redan!!
Cajsa la på telefonen och sprang raka vägen in till sovrummet.
"Nu är det bråttom" tänkte Cajsa för sig själv.
Hon öppnade garderoben i hopp att kläderna eller trasorna
Cajsa ägde hade förvandlats till de snyggaste kläder hon
någonsin sett, men otur som Cajsa hade låg samma gamla
trasor som alltid i en stor hög. Bara svart, tråkigt.
Men det passade Cajsa, hon som var en riktig tråkmåns.
Trots röran hittade hon till slut ett par svarta
stuprörsbrallor, de får duga, tänkte Cajsa tyst för sig
själv samtidigt som hon drog på sig byxorna som för ett år
sedan passat henne perfekt.
Hon ställde sig framför spegeln som skulle visa hennes riktiga jag,
precis vad hon trodde.
Byxorna skulle passa bättre på en elefant.
Lite sur blev hon allt,
men hade inte tid att byta. Hon tittade ner på golvet som
liknade en stor soptunna full med skräp men som sorgligt
nog råkade vara Cajsas "kläder" Hon slet upp en tröja från
golvet och tittade lite tveksamt innan hon tog på sig den
svart-vitrandiga tröjan som nådde ner till rumpan.
Cajsa småsprang ut ur rummet, genom köket,hallen där hon
tvärstannade vid dörren.Tog på sig de svarta ytterskorna,
öppnade ytterdörren och forsatte att springa.
Fan hon kunde bara inte missa bussen.Hon kollade på klockan,
10.58. Neeeej, bara två minuter kvar.
Små svettdroppar samlades längst Cajsas panna,
men inget kunde stoppa henne,
hon skulle hinna med bussen även om hon var tvungen att
springa mot rött,alldeles dränkt av svett.
Äntligen,där var bussen,hennes enda räddning.
Cajsa kastade en sista blick på klockan. 11.00, PRICK!
Såhär tur hade hon aldrig haft, samma sekund hon höjde
blicken såg hon Linn som stod lutad mot busskuren,
med packning runt om sig.
-Heeej, förlåt att jag är sen, jag sprang som en idiot!
Sa Cajsa, och försökte få tillbaka andan.
-Det är lugnt, du hann ju eller hur?
Nu går vi till bussen innan det är försent!
Cajsa snörde in packningen som bara bestod av några påsar,
och ett tält,
innan de gick in i bussen som skulle ta dem till platsen
de aldrig skulle glömma.
Nu var de äntligen framme, efter sju timmars bussresa.
Cajsa gick förväntansfullt ut ur bussen med Linn hack i häl.
Hon andades in den klara luften och log brett.
Vad mycket nytt folk de skulle lära känna,
vilken upplevelse. Och alla banden som spelade,
Deras gudar, kunde det bli bättre?
De började gå och försökte förväntansfullt hitta någonstans
att sätta upp tältet.
Det var fullt med folk överallt,
från svartrockare till uppstoppade bimbos.
Ja, Allt möjligt folk.Cajsa och Linn låg någonstans i
mitten.De använde aldrig tajta kläder eller svart smink
som täckte ögonen.De var bara Cajsa och Linn,
två vanliga tonåringar. Efter drygt en timmas letande
efter en skaplig plats de kunde sätta upp tältet på,
ryckte Linn plötsligt tag i Cajsa och pekade på en tom
tältplats som låg under en stor ek, ganska mysigt faktiskt,
lite utanför men det fick duga.
Cajsa trodde att det skulle ordna sig bara de fick tag
på en bra tältplats, men så var det inte,
tältet skulle upp. Och det gick ju som väntat,
strålande.
När de var på väg att lyckas föll det ihop lika snabbt igen.
"Förbannade tält" svor de tillsammans,
de fick nog sova under bar himmel verkade det som.
Samtidigt som de var väldigt utmattade och arga över tältet
som aldrig gick att sätta upp kunde de inte hålla sig
för skratt, det var omöjligt. Så, där låg dom,
nästan kvävda av sitt eget skratt,
inte en tanke att någon iakttog dem.
Plötslig hörde de båda ljud som fick både Cajsa och Linn
att stelna till.Ljudet kom från busken,
Cajsa närmade sig den med småa steg,
och skulle just luta sig över busken när ett skräckslaget
skrik lämnade Cajsas läppar innan allt blev becksvart.
-Caaajsa, hallå, hör du mig?!
Allt var bara suddigt, illamående,
kändes som huvudet skulle sprängas.
Cajsa öppnade ögonlocken och märkte till sin förvåning
att hon låg på marken, hade hon svimmat?
Hon möttes av Linns vackra ansikte,
men det var hennes röst som väckte henne till liv.
Men där stod någon mer, en ung kille, i samma ålder.
Cajsa satte sig upp skakade sig om huvudet.
Gud vad det värkte.
-Vad hände? Sa Cajsa samtidigt som hon höll händerna
för huvudet och försökte massera bort det mesta av den
fruktansvärda huvudvärken som aldrig lyckades lossna.
-Du svimmade, Kim här skulle skrämma oss,
och det funkade ju riktigt utmärkt,
sa Linn som i samma sekund höll på att dö av skratt.
-Haha, jätte kul. Sa Cajsa lite surt.
-Jag trodde aldrig att du skulle svimma,
om jag vetat att du var så känslig skulle jag låtit bli.
Fölåt. Hans mörka röst gjorde Cajsa alldeles
fängslad, nu när hon hade fått tillbaka sin normala syn,
såg hon att Kim verkligen var snygg,klädstilen var perfekt,
tänkte Cajsa tyst för sig själv.Men som alltid,
dolde hon sina innersta tankar och känslor,
kröp in i sitt kalla ytliga skal och gjorde sig osynlig.
-Jag är inte känslig, men vad tror du själv om en främling skulle
skrämma dig på det där sättet, det kunde ju varit vem som helst,
känn dig trygg du som är kille,det är en annan sak för oss tjejer,
sa Cajsa och gav Kim en sur blick,
när hon egentligen ville hålla om honom och berätta
hur fina ögon han hade.
- Jaa,det har du rätt i,
ska tänka mig för till nästa gång...
-Det blir ingen nästa gång,
avbröt Cajsa, varför var hon tvungen att vara så kylig,
så förbannat kylig.VARFÖR?
-Okeej, ta det lite lugnt tjejen.
Han lät nästan lite rädd,
vad hade Cajsa ställt till med.
Nu skulle han aldrig börja gilla henne.
Tänk att de minsta ord kunde förstöra allting.
Så var det iallfall för Cajsa,
men hon hade ingen annan att skylla på än sig själv,
och hennes sätt att vara, misslyckad.
Kim kollade lite snett på Cajsa innan han sträckte på sig
och sade:
-Jag ska dra nu, mina polare väntar.
Vi kanske ses och då lovar jag att jag inte ska skrämmas!
-Bäst för dig! Sa Cajsa lite surt men log endå en aning.
Kim, gav både Cajsa och Linn ett brett leende
innan han gick iväg,förbi de miljontals tälten,
sen var han borta.
Cajsa hann bara drömma sig bort i några få sekunder
innan hon plötsligt blev avbruten av Linn.
-Snäll kille, han fixade tältet,bra va?
-Joo, nu slipper vi sova under bar himmel iallafall!
Det tog ytterligare en timma till att få in all packning
i tältet och innan de fått någon ordning alls på sakerna
de hade med sig, men det gick, händerna skavde på både
Cajsa och Linn när de var klara, men det kunde inte hjälpas.
Klockan tickade och nu var det dags att gå mot stora scenen.
De höll varandra stadigt i handen,
och försökte tränga sig fram trots folkmassorna
och tälten som stod i vägen.
Yees, där var den, stora scenen.
Bandet hade redan börjat värma upp,
men Cajsa och Linn skymtade bara bandet en aning för allt
folk var som galna,alla var fulla och bokstavligen
vinglade fram. Men de gav inte upp,
de fortsatte att trängas och snart stod de längst fram.
-Tänk att vi klarade det, hurrade Linn.
-Ingenting är omöjligt,
skrek Cajsa samtidigt som båda höll för öronen.
Hur kunde de vara så dumma, de hade glömt öronproppar,
och de började spela snart, fan också,
de kunde inte riskera att få tinitus.
-Jag hämtar öronproppar om du håller platserna?
Skrek Linn.
-Jag ska försöka,det lär inte bli lätt!
skrek Cajsa,i hopp om att Linn skullle höra.
Men Linn gav bara tummen upp och log,
sedan slingrade hon sig iväg genom folkmassorna,
lika försiktig som en mask."Hoppas hon inte dröjer länge"
tänkte Cajsa samtidigt som hon tittade sig omkring lite
tveksamt. Hon mötte flera blickar och typer som gav henne
ett små läskigt leende,
det var faktiskt lite skrämmande att vara ensam.
Trots rädslan, försökte Cajsa fokusera sig på bandet
så gott hon kunde.Tiden rann iväg och Linn hade vart borta
över en timme nu, så lång tid tog det inte ens för hennes
föräldrar att skaffa öronproppar,
och de var riktiga controllfreaks.
Cajsa var tvungen att lämna bandet.
Linn kanske hade råkat illa ut,det är aldrig säkert att
gå själv på en sådan stor festival,dessutom var öronen
förstörda av ljudet som var oändligt högt,ånger och oro
spred sig i hela kroppen och Cajsa föreställde sig det
värsta.
Cajsa trängde sig igenom folkmassorna,
skrikande hoppande odjur var svårt att ta sig förbi,
de var som i trans, det enda de brydde sig om var bandet,
och struntade i att släppa förbi en liten tonåring,
med vad kunde hon begära? De var faktiskt på festival!
men Cajsa gav inte upp utan fortsatte kämpa vidare,
äntligen ute. Hon pustade ut och började vandra mot tältet.
Linn började kanske må dåligt och gick dit för att vila.
Det fick hon hoppas på.
Det var det enda som lät förståndigt.
Hon tog en sväng förbi några stånd som sålde massor av
olika öronproppar,
fanns det verkligen så här många?
Det var helt obegripligt.Hon frågade varenda försäljare
om de hade sålt öronproppar till en smal,ganska lång tjej
1,74 för att vara exakt, svart kort hår,
svart poloröja och blåa baggy jeans.
Försäljarna skakade bara på huvudet och gick tillbaka
till kunderna som bildat en nästan halvmil lång kö.
"Vaddå beroende av öronproppar"
skrattade Cajsa lite smått för sig själv när hon
fortsatte vandringen mot tältet.
Tälten som förut hade varit packade med folk var nu tomma,
inte en människa så långt ögat kunde nå.
Alla var nog på konserten och njöt,
om bara Linn varit där hade de också kunnat njuta.
Men allt kan inte gå som man tänkt sig,då vore livet för
lätt, något måste finnas att kämpa för hur hård striden än
blir, tänkte Cajsa.
Efter en lång tids vandring från stora scenen såg
Cajsa till sist tältet, "snälla Linn du måste vara här,
vad ska jag annars ta mig till?" tänke Cajsa hoppfullt.
Hon var just på väg att dra upp blixtlåset när hon
plötsligt hörde ljud, inget vanligt ljud utan stön som kom
från tältet. Cajsa drog snabbt upp blixtlåset och såg
till sin förvåning Linn och, hon kunde inte tro det,
var det Kim? Hon kunde inte ta miste när hon såg hans
tröja som låg brevid Linn,alldeles blöt av svett.
Hon kunde inte tro sina ögon.
Linn stannade till och stirrade hysteriskt mot
Cajsa med hennes stora vackra ögon,kim också,
ingen talade, bara stirrrade som de sett ett spöke.
Inte ett ord var värt dela med Linn,
Cajsa kände sig tillräckligt förnedrad.
Hon gillade Kim, det visste Linn,
men trots det flörtade hon som aldrig förr,
hon struntade fullständigt i Cajsa och gjorde det
som sårade henne mest.
Vad hade Cajsa gjort för att förtjäna denna förudmjukelse?
Och varför Linn? Hennes bästa vän sen dagis!
Cajsa stod fortfarande kvar vid tältöppningen,
tårar rann längst kinderna, svarta av hat och svek.
Cajsa stog inte ut längre, hon gav Linn en ilsken
blick innan hon sprang nedför kullen förkrossad av smärta.
Cajsa vände huvudet bakåt och såg att Linn kom
springandes nedför kullen. Kim satt lugnt kvar i
tältöppningen utan en rörelse, de såg ut att
skrika åt varandra,men det var svårt att höra vad de skrek
,det kanske var bäst att inte höra,
hon blev spyfärdig av bara tanken att höra de falska
människorna utföra en konversation,speciellt när det
handlade om henne.
Hon blev bländad av tårarna som
stod som en tät mur för ögonen.
Det gick inte alls att se,
sekunden efter låg Cajsa på den våta marken.
Ingen ork eller vilja att resa sig.
Även fast tårarna försämrade synen skymtade hon Linn,
inte så långt från där hon låg.Hon sprang.
-KIM ÄR DÖD, skrek Linn hysteriskt,
blodröda ögon och tårar som sprutade åt alla håll.
Cajsa blev mållös,
"vad snackar hon för skit nu då"
tänkte Cajsa bittert för sig själv,
men anade ändå oro. Hon ställde sig upp från marken
och borstade bort leran som fastnat på kläderna samtidigt
som hon blängde ilsket på Linn.
Hon stod där alldeles hjälplös, oskuldsfull,
det lyste (skyldig) om hela henne.
Men Linn bara stirrade ner i den mörka marken,
rakt ner i tomma intet.Hon rörde inte en min.
Cajsa tog mod till sig och sprang allt hon orkade uppför
kullen, där hon tvärstannade. Tältet var öppet,
något rött speglades i ena änden av den gula tältväggen.
"Tänk om Linn talar sanning"tänkte Cajsa för sig själv och
kunde inte sluta skaka,tänderna skallrade och hjärtat
bultade allt snabbare för varje sekund som gick.
Hon blundade,gick in i tältet och öppnade ögonen,
försiktigt.
NEEEJ, det fick inte vara sant,
Kim var bokstavligen dränkt i sitt eget blod
Han hade knivmördats, brutalt.
Verkligheten hann i kapp henne snabbare än vad hon trott,
det hon såg med sina ögon, det var sant.
Inget påhitt, ingen dröm, utan verklighet.
Det kändes som någon sugit musten ur Cajsa,
hon kunde varken gå eller prata, benen var tunga
som två cementklumpar, och hjärnan alldeles förstörd.
Steg utanför tältet fick Cajsa att vakna till,
hon vände sig om, och såg Linn bara några meter bort,
hon bar på någonting, en kniv, en blodröd vass kniv.
-VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED LINN?! ÄR DU INTE RIKTIGT KLOK?
ilskan bara kokade inom Cajsa som aldrig
i hela sitt liv varit så rädd som i detta ögonblick.
Vad hade hänt med Linn?!
-HAN ÄLSKADE DIG HELA TIDEN CAJSA,
JAG FICK HONOM ATT ERKÄNNA,
EFTER VI GJORDE DET. KAN DU FÖRSTÅ HUR DET KÄNDES?!
HAN UTNYTTJADE MIG BARA FÖR ATT FÅ SIG ETT LIGG.
NÄR HAN EGENTLIGEN VILLE HA DIG?!
Linn var alldeles uppriven,
hon visste varken ut eller in,
Cajsa anade att hon inte ens visste vad hon gjort.
Var i någon sort trans.
-DET ÄR INGET SKÄL ATT DÖDA HONOM?!
LINN INSER DU VAD DU HAR GJORT? DU HAR DÖDAT EN MÄNNISKA!
KALLBLODIGT!
-HAN FÖRTJÄNADE DET,
Linn skrek ut orden men var samtidigt väldigt lugn,
det var skrämmande, som hon var en annan person,instängd
i sin egen kropp.
-JAG RINGER POLISEN , DU BEHÖVER HJÄLP LINN!
Cajsa skakade hjälplöst om händerna,
men fick till slut fram mobiltelefonen,
hon var just på väg att slå nummret,
när Linn plötsligt slog ner den med kniven.
-DU RINGER INTE NÅGONSTANS!
De mötte varandra med blicken,
Linn som förut hade de vackraste ögonen Cajsa någonsin
skådat hade förvandlats till färglösa små ögon på bara
några få sekunder.Linn var rädd för sig själv,
det visste Cajsa.
Utan förvarning droppade små tårar nedför Linns
bleka ansikte,som om hon skulle göra något hemsk,
igen..
men vad?
Linns ansikte närmade sig Cajsas, hon öppnade
läpparna och viskade varsamt i Cajsas öra, på
återseende min vän, Linn tog fram kniven och visade
ingen ovanlig min eller blick alls. Allt var bara obrytt ,
kallt och mörkt. som hon inte existerade,
inte på riktigt.Linn tryckte in kniven i Cajsas mage,
det pumpade ut blod i massor.
Hon skymtade bara Linn ovanför sig när hon föll
till marken,dränkt av blod, allt blev suddigt och
Linns ansikte blev allt svårare att se efter sekunderna
som gick. Trots smärtan i magen fick Cajsa ut små
viskningar från de darrande läpparna:
-Hur kunde du?, Hon orkade inte kämpa längre
utan blundade stillsamt och mötte mörkret som den
vinnare hon var.
* * * * * * * * * * * * * * *
Cajsa fick andan tillbaka och bokstavligen flög
upp ur sängen,
nattlinnet var fastklistrat på den varma kroppen,
allt var blött.
genomblött. Hjärtat bultade i rask takt, hon var livrädd.
Cajsa var tvungen att ta sig samman innan hon till slut
märkte till sin förvåning, att det som hänt,
var en fasansfull mardröm
Hon andades
Cajsa var inte död
Hon levde
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mangasagan - 23 sep 06 - 01:37- Betyg:  | | Shiiiiiit. Jag satt som fastklistrad under hela texten, så bra | | svarta_rosen - 22 sep 06 - 03:18- Betyg: | | Fan vilken bra, spänning genom hela läsningen! :D | | _m4ng0_ - 22 sep 06 - 01:01- Betyg: | shiiiiiiiiiit ! asbra :D:D:D är den sann ? skiiitbra!
finns inga ord! =D |
|
|
|
