Du var underbar v} |
När jag träffade dig första gången, var det som att hitta
något man alltid letat efter. Det var som att alla bitar
i mitt hjärta kom på plats. Som att du var den delen av mitt
pussel till hjärta, som inte fanns där förut. Men nu gjorde
den det. Det var helt underbart, du var underbar.
Jag kommer ihåg det som igår, den första dagen du var hos
mig. Det kändes som att vara i himlen. Allt var perfekt.
Inget saknades, jag hade det jag ville ha. Och det var du.
Du vat han som jag hade drömt om i år och månader. Men jag
hade aldrig träffat dig. Vår kärlek var som förbjuden
kärlek. Vi älskade fast vi hade andra emot oss, våra vänner.
Mina vänner, alla vart de emot oss. De vände ryggen åt mig
när jag träffade dig. Men vi brydde oss inte om dom. Vi hade
varandra, och det var det som räknades. Men en dag så var
du inte som de andra dagarna. Jag visste att det du tänkte
på inte var bra saker. Nej nu var det något hemskt som
skulle hända. Och tänk, du lämnade mig. Nu fanns inget
kvar. Bara mitt brustna hjärta, och min egna smärta.
Du fick tillbaka dina vänner. Men mina försvann. Du sa till
mig att du aldrig skulle glömma mig. Att du alltid
skulle finnas där för mig. I vått och tort. Men nu är du
borta, du har någon annan och jag förstår dig. Du har inte
tid för mig. Du har inget alls åt mig längre. Och du som
skulle vara min bästa vän trots allt. Efter allt vi hade
tillsammans, så lämnar du mig nu.
|
|
|
|
