En mörk förälskelse |
Blodet bildade en stor mörk bakgrund under hennes huvud, munnen var halvöppen precis som om hon just skulle säga något, ögonen var slutna. Om man bortsedde från blodet kunde man nästan tro att hon sov, en ljuv, stilla sömn. Hon var så vacker. I samma sekund som han hade dunkat hennes vackra ömtåliga huvud mot betonggolvet hade han i en hundradel ångrat sig, varav i nästa varit lika kall och säker på vad han ville. Skulle inte han få henne, skulle ingen annan det heller.
Lika beslutsam som när han smög in i hennes hus var han när han nu smög ut. Han visste att hennes pojkvän skulle bli förkrossad av Linas död, och hans samvete plågade inte ens honom lite grand när han kom på sig själv med att vara glad över det. Han kände inte Daniel men han hade varit förälskad i Lina ända sedan småskolan, och det var när hon vänligt tackat nej för tjugonde gången på hans fråga om hon ville gå ut och äta middag, som han beslöt sig för att följa efter henne hem efter en kväll hos Daniel. Han gjorde det ofta. Följde efter Lina. Och nu fanns hon inte längre.
Han började gråta. Som en lite pojke hulkade han sig och snarare grymtade än snyftade. Nu kom sorgen. Inte sorgen över vad han gjort, eller över att hon inte längre får träffa Daniel, eller att hon aldrig skulle få se ljus igen, utan över att han aldrig mer skulle få titta på henne. Han skulle aldrig få se henne igen.
När Linas mamma gick förbi honom, ryckte han plötsligt till och insåg att hon var på väg hem. Det var hon som skulle hitta sin dotter brutalt mördad. Han började springa. Efter en kilometer stannade han. Framför det välbekanta gråa huset. Han ställde sig med ansiktet mot rutan han såväl visste tillhörde Daniels rum. Intet ont anande låg han på mage i sängen med huvudet vänt mot tv:n.
Plötsligt sträckte Daniel sig mot nattduksbordet och nådde sin mobiltelefon. Han vek upp locket, log, och sa något. Snabbt ändrades ansiktet från hoppfull glädje, till total förtvivlan. Vem som helst kunde se att vad personen på andra sidan luren sa, hade väldigt stor betydelse i Daniels liv och att sorgen han kände i just det tillfället var outhärdlig. Han talade med människan i några minuter.
Med telefonen fortfarande i handen hade han satt sig upp och nu satt han med halvöppen mun och tom blick. Hastigt ställde han sig upp, och gick ut ur rummet. Efter bara några sekunder var han tillbaka med en blänkande kniv i handen. Utan att tveka högg han, två gånger i magen, sedan svimmade han, om han då inte var död. Som på film, låg han mitt i golvet med en kniv i magen och blodet som spred sig utanpå den vita t-shirten.
Åskådaren gick skadeglad hemåt. Han kände sig näst intill tillfredsställd. Klockan var nu framåt åtta och när han såg en flicka springandes på andra sidan gatan bredvid skogen så gick han med raska steg ikapp den lilla flickan. Kanske var hon på väg hem från en kompis, kanske hade hon rymt. Inget av det spelade någon roll för honom ikväll. Han kände sig kapabel till vad som helst. När han tog ett hårt tag i hennes arm skrek hon först, men han tystade henne genom hot och handflator. När han drog ner hennes byxor kände han sig maktfull, och log kallt för sig själv. Samtidigt som han hårdhänt våldtog den lilla flickan tänkte han på hur lätt allting var, han kunde göra vad som helst.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ptrof - 27 maj 07 - 04:49- Betyg:  | Oj! Du är jättebra!
Fortsätt skriva.. | | Lovely__ - 23 sep 06 - 03:30- Betyg: | | Jätte bra novell, hemsk, men bra!! :) | | borabora - 20 sep 06 - 05:55 | | du är bäst nina... den var borabora brabra :D |
|
|
|
