Min Öken |
Min öken
Min öken av känslor vägrar längre gro
Utan ditt regn av livsgivande droppar
Likt luften vi intar var sekund
värmen som strömmar i våra kroppar
Dina droppar jag så ömt vårdar i mina drömmar
Mina trötta ögon vägrar längre öppnas
Måste få se in djupt i dina blänkande ögon
Från en värld av mörker öppnas nu ljuset
Min blick vägrar lämna viloplatsen för min själ
Om du endast visste den längtan som bor i mig
Mitt brustna hjärta vägrar att läkas ihop
Tungt som sten andas mina lungor gång på gång
Mitt hjärtas längtan vars röst som viskar
Men ingen verkar höra mig ens när jag skriker
Ingenstans kan min längtan slå rot
Börjar vandra igen, där bakom hörnet ser jag hallucinationen
Gnuggar sanden ur mina ögon, var det inte du?
Plötsligt snubblar jag, ramlar ner i en grop.
Orkar inte resa mig,för det verkar vara försent
Endast en sekund jag hade men nu är den förbi
|
|
|
|
