Hanna - som pappas lilla fru (ängeln som ser) |
Hanna vaknade med ett ryck, hela klassen skrattade och lärarinnan såg irriterad ut. Men de visste inte. De visste ju inte hur hon hade det.
Kvällen innan hade Hannas pappa ordnat med middag, för ovanlighetens skull, men det hade hon fått betala för på natten. Hela natten.
Varje dag när Hanna kom hem började hon med att göra sina läxor, sedan städade hon hela huset och gjorde middag tills hennes pappa kom hem. Det fanns inte så mycket annat att göra heller, Hanna var mobbad och hade inga vänner.
Jag vet inte när jag började följa Hannas liv, eller riktigt varför. Kanske eftersom min förbannelse gör att jag upplevt sådant som hon.
Ja, mitt namn är då Eliel och jag är en ängel. Det är inte så stor skillnad på oss alla, människor, änglar, demoner... Även om de antagligen skulle vara massor med trubbel om jag sade detta.
Änglar ska vara goda och ja vad vet jag, följer man inte koden så faller man. Demonerna har också regler, följer de inte sina regler så blir de fråntagna sina krafter och torterade rätt så mycket. Människor har inga regler, men de uppför sig som både änglar och demoner ändå, och bryter våra reglar.
Hanna har låst in sig på toaletten, det är enda rummet i huset som ännu går att låsa. Hon gråter, jag skulle vilja göra något men vi får inte, inte nu längre, inte efter De Stora Krigen.
De Stora Krigen ja, när änglar och demoner stred mot varandra på människors bekostnad. Då blev det bestämt att vi inte alltid får göra som vi vill. Vem bestämmer? Det har vi ingen aning om, vi bara vet våra regler. Men de är inte De Äldsta som bestämmer, det var de som krigade.
Hanna, lilla Hanna, tror de inte på dig? Det gör de så sällan. Hanna måste på gynekologiundersökning och de undrade vem som våldtagit henne men stora starka pappa berättade att Hanna ljög och Hanna sade själv att ja hon hittade bara på för hon varit sur på sin pappa. Stackars lilla Hanna som brutit armen när hon åkte skridsko också.
Jag vet inte vad Hanna kommer att tänka när hon upptäcker att hon är gravid, ja, vad kommer alla att tänka? Jag vill göra något, jag orkar inte bara se på. Kan inte någon av Gudarna göra något? Varför pratar de bara med de döda? Hanna kommer att dö och då kommer de att prata med henne om hennes liv. Och hon kommer att undra varför de inte gjorde något. Ja, varför gör de ingeting?
Vad som händer människor när de dör vet jag inte egentligen. Kanske de återförds precis som vi? Ser de ljuset som bränner och man skriker trots att man inte kan skrika? Det gör ont när gamla minnen och erfarenheter dör, fast de dör inte på riktigt, för jag minns saker jag inte borde minnas.
Ursäkta mig, Zekiel ropade på mig, han är min lärare kan man kanske säga, den enda av änglarna jag litar på, han kände mig i mitt förra liv och han kände igen mig nu. Eleven som kunde allting redan! Han åtog sig att lära mig annat istället, fast vi pratar mest.
Hanna är på läkarkontroll, för barnet, hennes pappa är sur på henne eftersom hon springer med killar hela tiden och inte hade hon vett att använda kondom heller! Men han förlåter henne, han är så snäll så snäll.
Vad jag vet så har Hanna aldrig varit med någon kille, hon är rädd för dem och de vill hellre slå henne än kramas ändå.
Jag vet, jag vet det nu, Hanna kommer att dö, hon kommer inte att klara sig. Hon kommer att prata med Gudarna och fråga VARFÖR? Men hon kommer inte att få något svar.
Det finns en yngre tjej i Hannas skola, hon är populär kan man väl säga, hon har skärsår på vristerna och besök av sina bröder om nätterna. Hur vanligt är det här egentligen?
Hanna har fått en dotter, ja, tjejen är frisk. Hannas pappa såg noggrant till att alla undersökningar gjordes. Missbildningar är väl vanliga? Hannas pappa stod där och log fånigt. Han äcklar mig.
Det här är väldigt underligt, Hanna fyllde nyss 15 och lilla Sara är snart tre, hur märker ingen något? Jag är orolig för Sara.
Den populära tjejen tog livet av sig, en överdos av mammans lugnande, ingen förstår varför och alla sörjer henne, inte Hanna, Hanna är avundsjuk. Nu står hon väl där med sitt VARFÖR som aldrig får något svar. Hanna har brännsår på armarna nu, hennes pappa tycker hon är fånig.
Jag kan knapt tro det, Zekiel säger att jag kunde förrut men ändå! Hannas och Saras pappa tänkte ge sig på Sara och jag vet inte hur jag gjorde det men jag skrek åt honom. Han är i chock nu, men han lät bli Sara!
Zekiel säger att jag borde även kunna materialisera mig i deras värld när jag blir starkare. Jag undrar om jag kommer att falla? Jag tror inte jag bryr mig så mycket.
Han är död nu. Bekännelsen finns där, allting han gjorde mot Hanna och mot hennes mamma, jag hade ingen aning om det förrän jag läste alla hans minnen. Den unga vilsna flicka han plockade upp visste allting om honom, han var livrädd men han förtjänade det.
Jag vet inte vad Zekiel kommer att säga om det här, men jag har iallafall inte fallit, han tog ju sitt eget liv dessutom. Han slapp undan alldeles för lindrigt i min mening, men änglar är inte lika bra på tortyr som demoner.
Vet inte varför han tog livet av sig, jag tvingade honom bara skriva bekännelsen och gjorde så att han inte kunde förstöra den. Jag antar att han var en riktig fegis egentligen.
Hanna blev lättad, förtvivlad, ledsen, arg, lättad... Ja, alltmöjligt. Jag hoppas hon blir glad åt pengarna iallafall, hon ärver ju honom och att trixa lite med siffor i en dator var ingen konst så det kommer visa sig att han hade mera pengar än folk trodde.
Pengar kommer inte att fixa allting men jag hoppas att det kommer att hjälpa, jag kollade vad sådana psykologer kostar och det är ju dyra och hon kommer att behöva många timmar för att reda ut sitt liv. Och Sara kommer få ett bra liv kan vi hoppas.
Zekiel påminde mig om människors skatter och saker så jag fick lov att fixa mera siffror än jag någonsin velat se i hela mitt liv för att inte det skulle verka skumt att han hade så mycket pengar. Men Hanna mår mycket bättre än hon gjort på evigheter.
Hur fel hade jag inte när jag trodde att Hanna skulle dö? Det kunde ha varit hennes öde, det var hennes plan, hon hade insett faran för Sara och tänkte rädda dem båda men visste inget annat sätt än döden.
Jag är trött men Zekiel sade att det är naturligt, och att när jag är redo finns det andra jag kanske vill hjälpa. Han stöder mig i allting, jag önskar han var min pappa...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Nanne__ - 26 sep 06 - 22:33- Betyg:  | | hemskt, men mycket fin ! | | bonanza_ - 19 sep 06 - 01:12 | | Vad bra!!! | | _jojjou - 18 sep 06 - 19:13- Betyg: | | jättebra!! :) | | bonnilie - 18 sep 06 - 16:01- Betyg: | | åh va bra! |
|
|
|
