mirandas liv del 5 |
Miranda vaknade, ensam, i det lilla vardagsrummet. Teven var på och det var spritflaskor överallt. Hon reste sig och drog på sig sina trasiga kläder. Hon hatade sig själv!
Miranda gick försiktigt upp till det lilla badrummet för att inte trampa på några glasskivor.
Hon kollade sig snabbt i spegeln innan hon steg in i duschen. Hon var så äcklig! Hur kunde hon låta någon göra så med henne? Hon var en äcklig liten slampa!
Hon ryckte till när de första vattenstrålarna nuddade kroppen. Hela hon värkte.
Miranda stod i duschen länge. Hon bara blundade medans vattnet rann ner för hennes lilla kropp. Hon hörde ingenting förutom strålarna som slog i marken. Hennes huvud var tomt.
Efter ett tag kom hon på att det var skola även idag. Hon suckade, men hon kunde inte skippa två dagar i rad. Folk skulle börja undra och förmodligen ringa till hennes far.
Hennes far! Mannen som hade gjort hennes liv till ett stort helvete!
Miranda kände hatet stiga inom henne och hon slog knytnäven i väggen. Knogarna började blöda lite smått. Det kändes bra.
Hon steg ur duschen och torkade sig snabbt. Det var väldigt kallt i hela huset. Hennes far hade inte råd att betala elräkningen.
Hon kollade sig i spegeln och såg en grå varelse med rött stripigt hår titta tillbaka på henne. Hon såg hemsk ut.
Miranda skönk ner på golvet och la huvudet i händerna. Hon kände sig så jävla misslyckad och kände hur tårarna trängde fram igen. Hon lät dem komma, hon orkade inte streta emot, hon orkade inte mer!
Hennes tårar bara rann och rann och verkade inte vilja sluta. Hon kurade ihop sig till en liten hög på golvet. Alldeles ensam i denna stora grymma värld, tänkte hon och snyftade till lite svagt.
Snart så började tårarna sakta av och Miranda reste sig upp på skakiga ben. Hon torkade kinderna och tvättade ansiktet innan hon la på en massa smink och borstade håret. Hon hade stora svarta ringar under ögonen av trötthet och hennes hy var blek. Hon såg ut som ett spöke.
Miranda gick ner för trappan och hälsade matt på sin pappa.
"Miranda!" Sa han."visst hade vi trevligt igår?" Han log sitt äckliga leende och la en hand på hennes axel. Hon ville spy på grund av hans beröring.
"jag måste till skolan" viskade hon och skyndade sig till dörren.
"Men kom hem sen!" ropade hennes far.
Miranda tog mod till sig.
"Varför då?" undrade hon.
"va sa du?!" Skrek han.
"VARFÖR?" Skrek hon tillbaka! "Tänk om ja inte vill tillbaka till denna skithåla!" Hon skakade av rädsla. Hon visste vad som väntade, förmodligen slag.
Miranda hade rätt. Hennes far höjde handen och gav henne en örfil. Hon ryggade tillbaka.
"Du kommer hem sen!" Sa han och gick in i köket. Miranda suckade och gick till skolan med tunga steg.
Johanna satt och väntade på henne.
"hej Miranda!" Johanna skrattade till lite. Hon viftade med sitt långa svarta hår och gick fram till Miranda.
"Hur är det gumman?" Frågade hon, men hon lät inte det minsta oroad. Hon kollade sig omkring för att se om någon hade hört att hon "brydde" sig om sin kompis. Miranda svarade inte utan gick till sitt skåp.
Miranda kände hur tårarna kom igen och torkade bort en som hade lyckats rymma.
Sedan tog hon ett djupt andetag och vände sig mot Johanna.
"vad har vi först?" undrade Miranda och log lite svagt. Det smärtade henne att le. Hon ville inte le!
"Svenska." sa Johanna och log brett.
Miranda nickade, tog sin svenska bok och gick till klassrummet. När hon kom dit så stod Tracy där. Tracy var i samma teater grupp som Miranda och de hade även ridit mycket tillsammans när de var mindre. När miranda inte hade haft ett bekymmer i hela världen.
"hej Miranda!" Sa Tracy. Hon log inte eller nåt utan bara enkelt hälsade. Skönt, tyckte Miranda.
Miranda bara nickade och lutade sig mot väggen.
"hur är det?" undrade Tracy. Hon lät faktiskt orolig. Miranda kollade upp och in i Tracys ögon. Jo, de var oroliga.
Mirandas ögon glittrade till lite snabbt.
"Det är bara bra.."Sa hon tyst och kollade ner i marken igen.
Just då ringde det in och klassrummets dörr öppnades. Det var bra. Miranda orkade inte svara på några jobbiga frågor av någon som hon knappt kände längre.
"jag måste snacka med dig sen! Vi ses i aulan efter skolan.." Sa Tracy och gick till sin lektion. Just det, de hade teatergruppen i eftermiddag. Skit också! Miranda var tvungen att komma hem direkt. Hennes far skulle inte bli glad!
Miranda satt längst bak i klassrummet och brydde sig inte mycket om vad som hände på lektionen. Johanna och Cris satt längst fram och skojade med varandra.
Dagen gick långsamt men efter ett tag var dagen slut. Miranda lämnade sina böcker i skåpet och styrde stegen till aulan. hon satte sig längst fram och skönk djupt ner i stolen.
"Miranda!" Log Sofia, teaterledaren. "hur är det? Detta kommer att bli ett udnerbart läsår, tycker du inte det?"
"Jo.. verkligen." Sa Miranda sarkastiskt men Sofia hörde inte sarkasmen. Miranda brukade gilla Sofia innan. Men nu ville hon bara att Sofia skulle försvinna. Det kom mer och mer folk och så startade "mötet". Tracy hade satt sig bredvid Miranda och satt och kollade ner i marken.
Sofia började babbla om att de skulle göra Moulin Rouge och att de skulle ha hela läsåret på sig att repetera. Miranda suckade. Hon ville inte göra någon löjlig kärleks saga!
Mirandas inställning till kärlek var inte den bästa efter att hennes mamma hade lämnat henne och hennes far.
"Så.. jag tog mig friheten denna gången att välja karaktärer. Jag tänkte att jag ville se några här i lite större roller än de brukar ha." Hon log brett mot Miranda.
"Miranda ska spela Satine. Och Hampus ska spela Cristian!"
Miranda kollade frågande på Tracy. Vem i hela friden var hampus?
"Vill ni ställa er här?" Undrade Sofia. Miranda reste sig långsamt, drog en hand genom det röda håret och ställde sig bredvid Sofia.
Hampus, det var en kille med långt, rakt, svart hår med en svart mössa på huvudet. Han var väldigt blek och kläderna var svarta.
Han var rätt lång och hans ögon, hans ögon var underbara och kolsvarta.
Han kollade på Miranda och nickade till henne. hon kände hur hjärtat tog ett litet skutt.
Efter det så rullade timmen på. De målade kulisser och bestämde resten av rollerna.
"Miranda." Tracy kom upp bredvid Miranda när hon var på väg hem.
"Hur är det egentligen?"
Miranda bara ryckte på axlarna och fortsatte gå.
"Miranda!" ropade någon bakom henne.
Johanna kom ikapp de och log. Hon hade cris med sig.
"vad?" undrade Miranda irriterat.
"Cris ville be om ursäkt." Johanna log falskt mot Tracy.
"nej.."Sa miranda och vände på klacken och gick.
"Kom igen då, din lilla hora!" Cris skrattade. "Inte vill du väl hem till pappsen så fort? Eller du kanske gillar att han slår dig?" Miranda tvärvände. Hela världen stod stilla. Hon andades inte, allt gick i slowmotion. Folk hade stannat upp och kollat på Cris.
"Ja det är rätt" Cris hånlog mot Miranda. "Miranda Johansson är en liten hora! Hennes pappa är en alkoholist och hon skär sig själv!" Skrek Cris åt alla. Miranda kände ingenting längre, allt hade dött inom henne.
"Vi var sex stycken som knullade henne häromnatten!" Skrattade Cris och Johanna fnissade med honom. Tracy bara kollade på Miranda.
"Ditt jävla svin!" sa Miranda tyst. "DITT JÄVLA SVIN!" skrek hon sedan av all kraft. "Ni, fan våldtog mig!"
Cris kollade förvånat på henne. Han hade inte trott att hon skulle säga nåt.
"Cris, du är sån jävla hemsk människa!" Skrek Miranda. Hon kände sig sårad, död..
Hon vände sig om och sprang därifrån förblindad av tårar. Hon hörde hennes klasskamrater som skrattade åt henne, hon hörde sina bästa vänner som stod och skrattade.
Miranda sprang in i skogen och skönk ner mitt i en dunge. Den dungen var hennes favorit plats. Den platsen gav henne styrka när hennes liv var som värst.
Hon låg på marken som en liten boll och grät hysteriskt. Hur kunde han göra så mot henne?!
Hon hörde springande steg som kom allt närmare men hon orkade inte bry sig.
"Miranda..." Det var Tracy som hade följt efter henne. "Miranda..såja.." Hon satte sig ner bredvid Miranda och lindade sina armar omkring Mirandas lilla, skakande kropp.
"Såja, gumman.."
De satt så länge och Miranda bara grät. Ingen av dem sa något, de bara satt där och höll om varandra.
"Berätta för mig.." Sa Tracy mjukt efter ett tag.
Miranda kollade upp och in i Tracys snälla, bruna ögon.
Skulle hon chansa och berätta för Tracy? Men tänk om även hon svek?
"Jag kan inte.." Viskade Miranda och reste sig upp. "förlåt" Sa hon och sprang hemåt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | smultron1993 - 2 maj 07 - 18:47- Betyg:  | | shit vad bra den är :) <333 älskar den | | cissi__ - 26 apr 07 - 02:38- Betyg: | | ja, vart finns dom 4 första delarna? dom vill jag läsa,. yberbra :) | | Loollo_ - 25 apr 07 - 02:41- Betyg: | Men hallå, vart är dom första fyra delarna ? ;O
Vill ju läsa dom ju ;P | | Priinsessan - 12 feb 07 - 21:09- Betyg: | | Braa .. | | DreamGirl - 4 feb 07 - 06:20- Betyg: | Jag har bara läst delarna från 14 och framåt.
Och dom var verkligen bra!
Men nu när jag har läst dom andra delarna så fattar
jag ännu mer av berättelsen. Gud vad bra skrivet,
men hemskt. Tycker verkligen synd om Miranda...
Men det är helt klart den bästa berättelsen jag läst på
väldigt, väldigt länge!! | | Habonita - 27 okt 06 - 20:57- Betyg: | | Damn alltså.. | | BaBy_WoW - 1 okt 06 - 06:55- Betyg: | | Shit...:( | | gullunge_92 - 19 sep 06 - 05:02- Betyg: | | fan va bra du skriver gumman!!!helt jävla underbart!! | | _jojjou - 18 sep 06 - 19:31 | | har läste alla, helt underbara :) |
|
|
|
