Häxförbanelsen [del8] |
”Jims ansikte förändrades. Han tog ett steg emot mig och slog armarna om mig. Jag började gråta. Jag tror han grät han med. Han släppte mig. ”Amelia. Jag hade aldrig tror jag skulle få se dig igen. Kom in” sa han. Jag gick in och han stängde dörren. Han gick in i vardagsrummet och jag följde med. ”Sätt dig” sa han. Han satte sig bredvid mig och tittade på mig. Jag tittade på honom han hade blå ögon blont hår lite halvlångt. Han var ganska lång förmodligen 190 kanske lite mer. ”Jag har saknat dig” sa han. ”Jag önskar att jag kunde säga detsamma men jag har precis fått reda på att jag har en bror” sa jag. ”Jim?” hördes en röst ”Ja Madde vad är det?” sa han tillbaka. ”Vilken var tjejen?” sa Madde. ”Det är min syrra hon är i vardagsrummet” sa han. Madde kom springande genom dörren. ”Va? Du har aldrig sagt att du har en syster och vi har bott ihop sen jag var 16” sa hon. ”Jag sa inget eftersom jag inte fick träffa henne.” Sa Jim. Madde satt sig ner och tittade på mig. ”Jim hon är ju small som en sticka.” sa hon sedan. ”Jim det är en del saker jag måste berätta för dig och jag vill inte bli avbruten” sa jag. ”Visst” sa han. ”Jo. Minns du att vi har en anfader som heter Birgitta?” frågade jag. ”Ja det gör jag” sa han. ”Okej. För 300 år sen låste Birgitta in landsherrens son Peter i en medaljong. Strax innan hon brändes tog hon sin tillflykt till medaljongen. Peter och hon levde i denna medaljongen i 300 år. Tills för några veckor sen då jag låste upp förbannelsen och släppte båda fria. Sen har Birgitta härjat i stan hon flyttade mig och Peter till 1600-talet. Där hon fick kontroll över Peter jag visste inget om det. Tills igår. Peter och jag gick till kullen där han blev inlåst i medaljongen. Där visade Birgitta att hon hade haft kontroll över Peter. Vi gick en duell mot varandra jag trodde verkligen att det var Birgitta jag slogs mot. Inuti mitt huvud hörde jag Peters röst som sa till mig att inte ge upp. Jag tog i av alla mina krafter och frammanade en kraft som heter ”dödens våg” den e det starkaste av alla krafter. Jag dödade Brigitta trodde jag men det var mamma. Hon och Birgitta har hela tiden velat döda mig. Peter berättade det. Men en annan sak som vår mormor berättade var att jag hade en bror. Idag gick jag till sjukhuset och pressade pappa på vad du heter. Sen använde jag magi på receptionisten så hon gav mig din adress en gick jag hit. När jag gjorde ”dödens våg” så tog mina magiska krafter slut och dom började använda min kropps krafter och resurser. Det är därför jag är smal som en sticka.” sa jag. Jim slog armarna om mig. ”Du tror väl inte på det där?” sa Madde. ”Varför skulle jag inte det?” frågade Jim ”För magi finns inte” sa Madde. Jim höjde ett finger och pekade på en skål på bordet den började segla fritt i luften. Madde bara tittade på honom. ”Okej jag tror dig” sa hon. För första gången på länge kände jag mig säker. ”Var är den där Peter?” frågade Jim. ”Han är hemma i lägenheten” svarade jag. ”Okej vi åker och hämtar honom och lite kläder till dig.” sa han. Jim reste sig och tog på sig en jacka och tog några nycklar från bordet jag gick efter honom ut. Han gick fram till en volvo och låste upp den. Han satte sig förarsätet och jag satte mig i passagerarsätet. Han startade bilen och vi åkte under tystnad. ”Amelia?” sa han till slut. ”Ja! Jim vad är det?” sa jag. ”Hur vet du att du kan lita på Peter?” frågade han. ”Om du hade set hans ögon hade du med trott på honom.” sa jag. ”Okej jag litar på dig” sa han. Han stannade framför lägenheten. Jag gick ut och började gå mot dörren. Plötsligt hörde jag en smäll. Jag vände mig om. ”Peter!” skrek jag.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ewe_ - 18 sep 06 - 06:07- Betyg:  | | meeer. du äe så jävla bra på att skriva . |
|
|
|
