Inte av skadeglädje utan av rädsla och fruktan. Fruktan för mig och vad jag kan göra. Min magi nådde tillslut Birgitta. Vi kopplades samman. Jag visste att det skulle hända vi var av samma blod. Birgitta kunde inte dö förrän hon visste. Jag tror Birgitta förstod. Hon log. Sammankopplingen släppte. Birgitta skrek. Hon skrek av rädsla av smärta av min magi. Det blå skenet omslöt henne. Hon försvann. Ner i helvetet. Jag orkade inte mer. Mina ben skakade och jag trillade ihop på marken. Min magi släppte. När jag tittade upp fanns inget kvar av Birgitta förutom en liten silver berlock. Jag tog upp den i handen och tittade i den. Där fanns bilder på mig och mamma. Först då visste jag. Det var min egen mamma jag hade dödat. Birgitta hade lurat mig. Hon hade lurat mig att döda min egen mamma en som jag älskade av hela mitt hjärta. Hon hade fått Peter att sända mig en tanke. En tanke som gjorde att jag dödade henne. Jag tittade mig omkring. Häxorna stod och tittade på mig. ”Vad vill ni?” skrek jag. Dom vände sig om och började försvinna. Alla förutom en. Det var den puckel ryggade häxan. ”Även om Birgitta lurade dig ska du få det du begärde.” Hon gick fram till Peter och la handen på hans panna. Sen pekade hon på staden. Den förändrades till det den var. ”Du ska veta en sak. Din mor dog inte förgäves. Hon lämnade efter sig 2 starka barn” sa hon. 2 barn men min mamma hade ju bara mig. ”Jag var hennes enda barn” grät jag. ”Nej du har en storebror där ute. Hon skilde er 2 åt när du föddes. Han fick växa upp i en fosterfamilj. Jag vet att hon brukade stå och titta på honom. Jag e din mormor” sa hon sen försvann hon. Jag hade en bror. Jag kunde inte fatta det. Min mamma och pappa hade ljugit för mig. ”Amelia?” Rösten drog mig tillbacka från mina tankar. Jag tittade upp och såg att Peter satt bredvid mig. ”Amelia. Jag…” började han. ”Du ska inte säga nått. Du lurade mig! Jag trodde på dig. Jag hatar dig lämna mig ifred.” skrek jag. ”Amelia. Jag gjorde det för dig. Din mor och Birgitta har arbetet tillsammans länge. Jag ville inte att du skulle få reda på det. När dom fick reda på att jag visste tog dom mig under kontroll. Genom att hota med att döda dig om jag berättade nått. Jag älskar dig och ville inte förlora dig.” sa han skamset. Jag bara stirrade på honom. Han tittade upp och mötte min blick. Hans ögon sa att han talade sanning. Hans ögon började tåras. Jag reste mig upp och slog armarna om honom. ”Förlåt” viskade han. Han la armarna om min midja och kramade mig hårt som om han aldrig ville släppa mig. ”Peter?” viskade jag. ”Ja?” sa han. ”Jag älskar dig med” sa jag. Han släppte mig och tittade på mig. Hans ögon. Dom går inte att beskriva så som dom såg ut just då. Han tog mitt ansikte i sina händer och kysste mig. Han gjorde det av kärlek. Hans kyss var lång. Jag ville aldrig att den skulle sluta. Jag la mina armar om halsen på honom. När Peter tog bort sina läppar tittade jag bara på honom. Jag kände att mina krafter tog slut och allt blev svart. När jag vaknade låg jag i min säng. Jag satte mig upp och tittade på fotot på sängbordet. Det var på mig och mamma. Det knackade på dörren och Peter kom in. Han satte sig på sängen bredvid mig och la sin arm om mig. Jag lutade mig mot honom. Tårarna började rinna. ”Peter. En sak måste jag göra idag.” sa jag. ”Vadå?” frågade han. ”Jag måste till sjukhuset.” sa jag. Peter sa inget mer. Vi bara satt där. ”Jag måste nog gå ner jag har spisen på” sa Peter. Peter kramade om mig och gick ner. Jag gick fram till garderoben och tog fram ett par jeans och en T-shirt. När jag satte på mig jeansen märkte jag att dom var väldigt stora. Jag tittade på mig i spegeln och såg att jag var väldigt smal. Nästan bara skin och ben. Mina krafter hade tagit slut så dom hade tagit från min kropp. Jag tog ett skärp och satte på mig. Sen gick jag ner. Jag tog på mig ett par skor och började gå mot sjukhuset. När jag klev in genom dörrarna slog sjukhus lukten mot mig. Jag gick fram emot receptionen. ”Var ligger Hans Lindgren?” frågade jag. Den blonda receptionisten tittade på mig. ”Han ligger på andra våningen i rum 13” svarade hon. ”Tack så mycket” sa jag och gick mot trapporna. När jag kom fram till rum 13 var jag rädd. Det var länge sen jag såg min pappa. Jag öppnade dörren och gick in. Pappa satt vid ett skrivbord med ryggen mot mig. ”Nej Kim. Jag har redan sagt det. Du har inget med det att göra.” sa han och la på luren. Han vände sig om. ”Vem e du?” sa han till mig. Jag blev chokad han visste inte vem jag var. Han hade inte någon sjukdom man blev glömsk av. Han var bara väldigt muskelsvag och hade cancer. Han fick inte vara hemma eftersom han när som helst kunde trilla ihop eller sluta andas. ”Jag är din dotter” sa jag. ”Ja visst nu ser jag det är du gumman. Det var länge sen jag såg dig ängeln.” sa han. ”Pappa vad heter min bror?” sa jag
”Du har ingen bror du var enda barnet älskling” sa pappa ”Ljug inte. Min mormor sa att jag hade en bror jag har rätt att få veta varför ni adopterade bort honom. Varför ni ljög om det varför min mamma ljög för mig och ville döda mig. Säg att mammas död kan föra med sig lite glädje!” sa jag. ”Är din mor död?” frågade pappa. ”Ja. Jag dödade henne i en duell” svarade jag. ”Du har en storebror som nu måste vara 20. Han var 5 när du föddes. Vid det laget hade jag fått jobb som chef på ett företag. I ett år var vi lyckliga sen började din bror förändras. Han hade blivit offer för en demon. Vi renade honom men vi var för rädda att han skulle skada dig. Så vi adopterade bort honom. Han flyttade till en familj 2 kvarter från oss. Efter några månader slutade han prata han blev alldeles stum. Han genom gick en massa tester men hittade inget fel. Efter det fick han flytta från familj till familj men han stannade aldrig länge hos någon. När han blev 16 kom han hem till oss och bad om att få bli en del av familjen. Din mor blev så arg på honom för att han kom och frågade det att hon hotade honom med att förvandla honom till en fluga om han någonsin kom till oss igen. Sen dess har jag aldrig sett eller hört från honom.” sa han och log. Det leendet var så hemskt. Jag vill inte träffa honom mer. Aldrig någon som är stolt över att ha slängt ut sin son. ”Vad heter han?” frågade jag. ”Jim” svarade min far. ”Tack!” sa jag och gick ut genom dörren. Jag gick ner till receptionisten. ”Ni råkar inte veta hur man kan hitta en person som har bott hos många olika fosterföräldrar?” frågade jag. ”Har du bara föräldrarnas namn och efternamn kan vi nog hitta personen.” sa hon. ”Pappan heter Hans Lindgren och mamman heter Donna Lindgren.” sa jag. ”Vad heter personen du vill ha tag i?” frågade receptionisten ”Jim” svarade jag. Hon slog in namnen på datorn. ”Här är det. Jim Larsson.” sa hon och skrev ner adressen på ett papper. Jag tog pappret tackade och gick ut. När jag kom ut tittade jag på pappret. Där var adressen till min bror. Med lite magi hade jag fått receptionisten att lämna ut uppgifterna. Jag började gå mot kvarteret där min bror skulle bo. Det låg i utkanten av stan. När jag kom fram tog jag mod till mig och knackade på dörren. Den öppnades av en tjej i 18 års åldern. ”Hej” sa hon. ”Hej! Är Jim hemma?” frågade jag. ”Ja” svarade hon. ”Jim” skrek hon in i lägenheten ”Det är en tjej här som vill träffa dig.” sa hon. ”Jag kommer” hördes en röst. En kille i 20 årsåldern kom ut genom en dörr i lägenheten. Han ställde sig i dörren och tjejen gick in igen. ”Hej” sa han. ”Vem är du?” frågade han. Min mage hade knutit sig. Jag ville bara slänga mig runt hans hals. ”Jag heter Amelia” svarade jag. ”Amelia Lindgren” sa jag sedan.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
vattendroppe - 18 sep 06 - 03:01- Betyg:  |
Aaah! Jätte bra! Den är speciel!
Hoppas verkligen det kommer en fortsättning snart! |
| SoakedInLuxury_ - 18 sep 06 - 02:54- Betyg: |
| Jätte bra . hoppas de kommer mer snart :) |
