På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Minnen som aldrig suddas ut del 10

I mitten av filmen kände jag plötsligt Johans hand, jag råkade snudda vid den, och återigen gick varma stötar genom hela kroppen. Sedan snuddade Johan lätt vid min hand och plötsligt tog han min han i sin. Jag vågade inte titta på honom. Man kunde ju hålla varandra i handen än fast man bara var kompisar. Eller? Vi satt och höll handen tills filmen var slut. Jag hade nästan inte kunnat koncentrera mig på filmen eftersom jag höll handen med Johan Davidsson! När vi reste oss upp drog jag till mig min hand och vi tittade generat på varandra.
- Ska vi gå och käka hamburgare?
- Visst sa jag och följde efter strömmen som gick ut genom salongen ut i den kyliga kvällsluften.
- Vi kan väll gå på max?
- Visst sa Johan. När vi kom dit ville Johan betala min hamburgare också men nu sa jag bestämt nej.
- Jag kan faktiskt åtminstone betala min hamburgare själv.
Vi satte oss vid ett fönsterbord och högg in på hamburgarna.
Vi sa ingenting medans vi åt. När vi var klara satt vi tysta ett tag innan jag harklade mig och sa att jag nog måste hem. Mamma och jag hade kommit överens om att jag skulle åka buss och Johan som också åkt buss dit skulle också det. När vi kom fram till busshållplatsen behövde vi bara vänta två minuter innan bussen kom. Även bussresan förflört under tystnad. Vi gick av på samma busshållplats eftersom vi bodde i närheten av varandra. När vi kom fram till mitt hus stannade vi och såg generat på varandra.
- Jaha, tack för bion sa jag och log
- Varsågod sa Johan Sedan gav jag honom en kram. Det var som vi inte ville släppa varandra, vi stod och kramades säkert i fem minuter. Plötsligt kände jag Johans läppar som snuddade mina. Sedan kysste han mig. Efter kyssen stod vi bara och såg på varandra.
- Var det där… ja alltså en vänskapligt, eller någonting … ja någonting mer svarade jag försiktigt.
- För mig var det någonting mer, men jag vet inte hur det var för dig.. sa Johan tyst. Vad hade hänt med den gamla, tuffa Johan?
- Det var mer för mig med. Men jag trodde aldrig att vi skulle kunna bli mer än kompisar, att du någonsin kulle kunna bli intresserad av mig.
- Varför skulle jag inte kunna bli det?
- Jag, Michelle skolans plugghäst varför skulle du välja mig?
- Jag valde det inte, jag blev dragen till dig och nu kan jag inte motstå dig. Jag rodnade och slog ner blicken.
- Jag måste nog gå in sa jag och slingrade mig loss från Johans omfamning.
- Vi kan väll ses imorgon?
- Nej, det går inte jag har lovat mamma att hjälpa henne att baka pepparkakor och lussebullar.
- Men det tar väll inte hela helgen?
- Men på jag ska på stan med Sara också.
- Jaha sa Johan surt
- Men du måste väll förstå att jag har andra saken för mig också. Dessutom visste jag ju inte att det skulle bli såhär, då hade jag definitivt inte bokan in så mycket.
- Okej sa Johan och såg lite gladare ut.
- Vi ses ju på skoaln på måndag
- Okej sa Johan och gav mig en kram innan han vände sig om och försvann i vintermörkret. Det hade börjat snöa igen. Flingorna virvlade runt i luften för att sedan landa mjukt på den vita asfalten. Jag ville inte gå in och höra mammas och pappas utfrågningar, inte än. Därför gick jag till den lilla lekparken intill vårt hus. Jag satte mig i den enda gungan som var hel. Jag satt där säkert i tjugo minuter innan jag reste mig och gick bort mot vårt hus. Jag kunde inte fatta det, Johan Davidsson hade kysst mig bara för några minuter sedan. För några månader sedan skulle jag inte ens ha trott att han skulle prata med mig.

– Michelle, hallå!
- Va? Jag snurrade runt och fick syn på Nadja som kom gående bakom mig.
- Varför väntade du inte? Undrade Nadja surt och slängde med det långa blonda håret. Hon såg ut som en Lucia med snöflingorna yrande runt henne.
- Jag hörde dig inte.
- Okej sa Nadja men jag såg på henne att hon inte trodde mig.
- Varför har du inte berättat att du är tillsammans med Johan Davidsson?
- Jag vet inte… du och jag har ju inte precis träffas så mycket.
- Men det kunde du väll ha berättat ändå? Fast det var väll Sara som hindrade dig? Hon vill väll inte att jag ska får veta dina hemligheter längre. Det är ju hon som är din bästa kompis nuförtiden!
- Skärp dig! Sa jag trött. Den här diskussionen hade vi haft många gånger förut.
- Men hon tror ju att jag ska komma och ta dig ifrån henne, hon tittar alltid på mig jätte surt sa Nadja argt
- För det första så är det du som är otrevlig mot henne, för det andra så var det faktiskt du som valde att byta kompisar. Och för det tredje har du inte heller berättat saker för mig.
- Som vadå?
- Som att du hånglade med Viktor igår.
- Hur vet du det?
- Jag hörde det av Johan sa jag kort.
- Ja du tog ju föresten Johan från Sandra!
- Va? Tror du det också? Sa jag anklagande. Det var många som trodde att jag hade ”snott” Johan från Sandra.
- Vadå tror, du gjorde ju det!
- Johan gjorde slut med henne före vi blev tillsammans
- Jag men du flirtade ju med honom!
- Du var den sista jag trodde skulle säga det. Jag gjorde i alla fall rätt i att inte berätta om Johan för dig, även om du fick reda på det sedan skrek jag argt.
- Du, Johan är bara ute efter en sak, det vet du! Varför skulle han välja dig när det finns så många andra att välja på! Du är ju inte precis den snyggaste i skolan som du verkar ha fått för dig!
- Jävla subba! Skrek jag slog till Nadja. Det träffade över hennes näsa så den sprack i blod.
- Vad fan gör du? Skrek Nadja och höll ärmen för näsan för att stoppa blod flödet.
- Michelle är du helt jävla dum i huvudet? Jonna kom springande mot oss och tittade arg på mig.
- Åh gumman! Tröstade Jonna Nadja
- Det gör jätte ont snörvlade Nadja. Det började samlas mer folk omkring os. Jag visste inte vad jag skulle göra. När Victor anslöt sig till folkhopen såg han på mig med en mördande blick.
- Hon är ju helt galen! Utropade Jonna
- Vad har hänt? Sa plötsligt en välbekant röst. Johan…
- Michelle slog till Nadja sa Jonna och på Johan. Jag ville inte se Johans reaktion så jag sprang allt vad jag orkade bort får allt och alla. Jag stannade inte förrän jag var hemma. När jag kom innanför ytterdörren slängde jag mig på kökssoffan och grät. Allt var förstört Johan skulle inte vilja veta av mig mer efter det här. När det Knackade på dörren orkade jag inte öppna, men den som hade kackat öppnade dörren och gick in.
- Michelle? Hörde jag Johans röst utifrån hallen. Jag var alldeles knäpptyst och hoppades att han skulle tro att jag inte var hemma.
- Michelle, jag vet att du är där
- Låt mig vara snyftade jag. Sekunden efteråt stod Johan i köksdörren och såg på mig med sina gröna ögon.
- Varför gjorde du det? Frågade han och satte sig bredvid mig på soffan.
Jag berättade vad Nadja hade sagt och när jag slutade såg Johan allvarligt på mig.
- Du tror väll inte att jag bara blev tillsammans med dig bara för att ha sex?
- Nä…
- Bra, Nadja är bara avundsjuk för att hon aldrig lyckas få ihop det med någon.
- Hon var väll tillsammans med Victor?
- Victor? Hahaha nej, då ljög hon. Jag satt tyst och stirrade ut genom köksfönstret där snöflingorna föll till marken. Johan böjde sig fram och kysste mig, och jag besvarade kyssen. Han la sin ena arm om min nacke och drog upp mig från soffan, där jag legat. Plötsligt kände jag hur Johans hand trevade innanför min tröja. Jag kände hur paniken steg, förut hade vi bara gått så lång som till kyssar. Jag vred mig loss ur Johan grepp och tittade generat på honom.
- Vad är det? Undrade Johan
- Alltså… ingen har förut… ja du vet…
- Tagit på dig?
- Ja
- Så … så du vill att jag ska låta bli?
- Ja, nej eller jag vet inte. Jag vill bara att vi tar det lite lugnt sa jag tyst
- Okej sa Johan men jag såg att han kände sig sårad. Jag ska nog gå nu sa han sedan och reste sig upp. Han gick utan att jag fick någon kram och stängde dörren ganska hårt bakom sig. Jag skönk ihop på kökssoffan och lät tårarna komma igen.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Mp3 - 28 jan 07 - 06:32- Betyg: