Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Gwen, 12

Livet var så mycket enklare när man var barn.. Ens enda bekymmer var om barbiedockan gick sönder. Lite skillnad nu kan man säga..
Gwen satt på sin säng och kollade i fotoalbum. Hon började gråta när hon såg bilder från den tiden då pappa var en del av familjen. Hon saknade Hilary. De var inte alls sådär som systrar skulle vara. Systrar skulle finnas där för varandra i vått och torrt, de skulle låna kläder a varandra och bråka ibland. Gwen och Hilary träffade knappt varandra. De kände inte varandra. Hon önskade att Hilary kunde flytta, till henne alltså. Det fanns gott om plats i deras gigantiska hus. De hade två gästrum. TVÅ GÄSTRUM! Hallå, liksom. Ett rum borde vara Hilarys. Hon tog upp telefonen och ringde Hilary.

- Erik.
Gwen var inte beredd på att hennes pappa skulle svara. Hon visste inte vad hon skulle säga, hon hade inte träffat honom på hur länge som helst. Hon skämdes för att hon inte hade åkt dit, och nu vågade hon inte prata med honom. Fast hon saknade honom.
- Hej, är Hilary där? Frågade Gwen och förvrängde rösten lite.
- Ja, vänta lite.
Visst är det konstigt att de man älskar mest vågar man inte möta i vissa situationer. Gwen bestämde att hon skulle hälsa på honom snart.
– Hilary.
– Hej det är Gwen.
– Hej, pappa sa att han inte visste vem det var. Kände han inte igen dig?
– Eeh, jag presenterade mig inte direkt. Jag vågade inte prata med honom. Jag skämdes lite över att jag inte har hälsat på honom.
– Det är väl ingen fara. Jag har inte hälsat på mamma på flera år
– Jag vet, men i alla fall. Hur är det?
– Jorå, det är bra. Hur är det själv?
– Det är bra, förutom att min pojkvän är min halvbror.
– Va?!
– Japp. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Finns inget att säga. Hur är det hos pappa?
– Nja, sådär. Vi bråkar hela tiden. Jag orkar inte med honom.
– Jag önskar att du kunde flytta hit. Jag saknar dig.
– Det kanske jag kan! Sa Hilary och lät glad.
– Tror du det?
– Ja, jag måste ju få välja vem jag ska prata med. Men du kanske ska fråga mamma innan jag frågar pappa. Kan ju bli lite jobbigt om jag inte får för mamma.
Jag förstår precis. Jag går och frågar mamma nu. Jag ringer snart.



*******
ursäkta för en kort del.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
SoakedInLuxury_ - 17 sep 06 - 04:54
hoppas de kommer mer snart

Skriven av
Iamnotdead
17 sep 06 - 02:00
(Har blivit läst 72 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord