Häxförbanelsen [del3] |
Peter slängde sig mot mig och slog mig till marken. Birgitta svor så att det osade. ”Tro inte att ni kommer undan.” sa hon. ”Fast jag måste se vad som har förändrats sen jag var här senast.” sa hon. Hon gick där ifrån. Peter höll fast mig i ytterligare en minut innan han släppte mig. ” Tack” sa jag samtidigt som jag plockade gräs ur håret. ”Ingen orsak” sa han. ”Varför släppte du ut henne också?” frågade han. ”Det var inte meningen men det fanns ingen formel om hur man bara släppte ut en och jag mådde inte bra jag kände mig svag.” sa jag. ” Det var du. Hon drog livskraften ur dig.” sa han. Jag kunde inte hålla tårarna inne längre. Jag la huvudet i knäet och började gråta. ”Jag är värdelös” snyftade jag. Peter la armarna om mig som tröst och han höll om mig en bra stund. När jag slutade snyfta släppte han mig. ”Du är inte värdelös” sa han. ”Tack.” sa jag och la huvudet mot hans axel. Jag kände mig trött och svag. Peter fortsatte att hålla om mig ett tag när han sen släppte mig och hjälpte mig upp sa jag. ”Vi måste nog hitta några andra kläder till dig” sa jag. Vi gick hem till mig och jag letade fram ett par kläder som passade Peter. Vi han precis sätta oss i soffan innan mamma kom hem. Vi såg hennes bil genom fönstret. ”Ja det är ju inte lönt att försöka stoppa dig i en låda nu” sa jag. ”Vi får helt enkelt berätta för henne. sa jag sen. ”Ja det får vi nog” sa han. Mamma kom in genom dörren. ”Hej hur har du haft det idag? Vem är han?” sa hon. ”Mamma packa upp kassarna sen ska vi berätta.” sa jag. Mamma hade nog aldrig packat up så snabbt. ”Okej berätta” sa mamma. ”Visst men skratta bara inte” sa ja. ”Visst” sa mamma. ”Det här är landsherrens son Peter. Han var inspärrad i medaljongen tillsammans med Birgitta. Birgitta är lös i staden. Peter är här med oss. Vi vet inte vad Birgitta tänker göra” sa jag. Mamma satt och gapade när jag var klar. ”Okej du tror mig inte så jag får väl vissa dig.” Jag mumlade några ord och snart visade sig en bubbla som spelade upp vad som hade hänt i parken tidigare på dagen. Mamma tittade på bubblan och såg vad som hade hänt. Jag och Peter tittade på varandra och hoppades att hon skulle förstå att det var sant. Det gjorde hon också. ”Så du räddade min dotters liv” sa hon till Peter. ”Nja. Jag gjorde det som kändes rätt” sa han. ”Fegis. Vågar du inte erkänna att du räddade mitt liv” sa jag på skoj till honom. ”Okej då det gjorde jag väll då” sa han. ”Jag går och bäddar åt honom i gästrummet” sa mamma. ”Okej. Mamma vi går ut och går en runda” sa jag ”Visst” sa mamma. Vi tog på oss varsin jacka och gick ut. ”Undrar vad Birgitta tänker göra?” sa Peter. ”Vet inte” sa jag. ”Men vi kan inget göra utan att vänta på att hon går till anfall.” sa jag ”Där borta står ju Jakob. Han ser ledsen ut” sa jag. Vi gick fram till Jakob. ”Vad har hänt Jakob” undrade jag. ”Jonna har gjort slut” sa han ”Hon gillade inte att vi var elaka mot dig. Hennes mamma hade sagt till henne att du inte mådde bra. Hon gjorde slut med mig bara för att du inte mådde bra. Njuter du av att göra andra illa?” sa han till mig. ”Om du menar det med att du fick en väska i huvudet så förtjänade du det.” sa jag till honom. ”Nej alla kilarna gillar dig och Jenny och Malin är hemska mot dig också får vi skulden.” sa han. ”Är det Malin som mobbar mig och får killarna att göra det?” sa jag ”Ja”sa Jakob. Innan han gick där ifrån. Peter kom fram till mig. ”Hur mår du?” frågade han ”Bra ” sa jag ”Du ser inte ut att må bra” sa han. ”Vad tror du? Mina bästa kompisar är avundsjuka på mig och ser till så att alla är elaka mot mig” skrek jag. Jag kände att tårarna var på väg. Peter såg kanske det också eller så kände han på sig att jag var ledsen han la nämligen armarna om mig och kramade mig hårt. Jag kramade tillbacka och tårarna började rinna. Peter bara stod där och höll om mig och jag bara visste att han skulle göra det tills jag hade slutat gråta och lugnat mig. Vi stod där tills jag hade slutat gråta. Han höll ena armen om mig hela vägen hem. Mamma satt i arbetsrummet när vi kom hem. Vi gjorde oss i ordning. Mamma hade bäddat gästsängen i finrummet. ”God natt då” sa jag. ”God natt” sa Peter. Han gav mig en kram och sa. ”Tack för att du räddade mig ”Det gör inget att du råkade släppa ut Birgitta också” sa han. Innan han gick iväg till sitt rum. Jag öppnade dörren till mitt och slängde mig på sängen och somnade nästan direkt. På morgonen ringde väckarklockan och jag steg upp klädde mig borstade tänderna och gick och satte mig i köket. Jag tuggade på en smörgås när Peter kom in genom dörren. ”Vad har du varit så här tidigt på morgonen” frågade jag. ”Har varit ute och gått och set hur mycket det har förändrats sen jag blev inspärrad i medaljongen” sa han. ” Hur länge har du varit uppe då?” frågade jag .”Sen halv sex.” sa Peter. Jag höll på att sätta mackan i halsen. ”Halv sex??? Jag måste gå till skolan och då stiger jag inte ens upp så tidigt. På helgerna ligger jag gärna till tolv.” sa jag. ”Jasså. Jag följer gärna dig till skolan och sen går jag hem igen jag behöver lite motion.” sa Peter. ”Okej” sa jag ”Det kan va trevligt med lite sällskap.” sa jag sen. Vi gick till skolan. Utanför grindarna gick Peter hem igen. Jag gick in när klockan ringde. Första lektionen var svenska. Jag hade missat massor som jag fick ta hem. På rasten kom Jenny och Malin fram till mig. ”Ska vi hitta på nåt efter skolan.” frågade dom. ”Kan inte. Jag ska vara tillsammans med Peter.” sa jag ”Och föresten vill jag inte vara kompis med lögnare.” sa jag. ”Vem är Peter?” undrade Jenny. ”En kompis” sa jag. Innan hon han ställa fler frågor kom vår rektor fram till oss. ”Amelia kan du komma in till mig ett ögonblick?” undrade han. ”Visst” svarade jag. ”Din mamma ringde” sa han. ”Vad ville hon?” undrade jag. Min mage hade blivit hård som sten. ”Det sa hon inte men hon sa att hon skulle hämta dig” sa han. ”Okej” sa jag. Efter en kvart kom mamma och hämtade mig. ”Vad är det som har hänt?” undrade jag. Mamma svarade inte utan höll koll på vägen. Hon sa inte ett ord förrän vi kom hem. ”Gå in och hämta dina kläder och ta all mat i kylskåpet och i frysen. Ta med dig Peter också.” Jag gjorde som hon sa. Jag packade kläder till både mig och Peter. ”Peter kom ut nu” ropade jag in till hans rum. Han öppnade dörren och tittade sig yrt omkring. ”Va vart ska vi?” sa han sömndrucket. ”Vet inte” sa jag nära till skrattet. Han hade tagit på sig pappas gamla byxor som var alldeles förstora (det hade han löst genom att knyta upp dom med ett snöre) och mitt ena linne. ”Va? Vad är det?” undrade han. ”Inget. Kom nu ” sa jag. Vi gick ut och satte oss i bilen och mamma körde iväg. Det var sent på eftermiddagen vi kom fram till min mormors gamla gård. Peter bara tittade på den. Jag såg en tår rinna nerför kinden. Mamma tog ut väskorna ur bilen och sa.” Ni kommer att få stanna här ett tag. ”Här är pengar ifall ni måste gå och köpa nåt” sa hon sen hoppade hon in i bilen och körde iväg. Vi tog varsin väska och gick in. Jag packade upp all mat och lade in den i kylen och frysen. Medan jag gjorde det gick Peter omkring i huset och tittade på allt. När han kom ner igen rann tårarna i floder nerför hans kinder. ”Men Peter” sa jag och tappade brödet jag höll på att lägga in i skafferiet. Peter sa nåt jag inte kunde höra på grund av alla snyftningar. Jag gick fram till honom och slog armarna om honom. Han lutade huvudet mot min axel och grät. Jag höll om honom och kramade honom. ”Förlåt” snyftade han fram. ”Det är okej att gråta” viskade jag intill hans öra. När han slutat gråta stod vi fortfarande kvar och jag höll om honom. Jag misstänkte att det här en gång varit Peters hem. Efter ett tag släppte jag honom men Peter släppte inte mig han höll fortfarande om min midja, och jag lät honom göra det. Så stod vi ytterligare ett tag innan han släppte mig. ”Förlåt mig” sa han. ”Det gör inget. Du har tröstat mig så många gånger” sa jag. Jag tog hans hand och tog med honom till vardagsrummet. Vi satt oss i soffan och tittade på TV. Efter ett tag måste jag ha somnat. För när jag vaknade låg jag i en säng på övervåningen. Jag tittade på klockan den var sju.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SoakedInLuxury_ - 16 sep 06 - 21:03- Betyg:  | | JÄTTTE BRA . Hoppas de kommer mer snart :) |
|
|
|
